Virgin On The Rocks

Död och återuppstånden!

2009-03-29T15:53:00.002+02:00

Uppdatera era länkar, Virgin On The Rocks har dött och återuppstått här:

http://ellenmariamadelaine.wordpress.com/

Hit me hard!

2009-03-28T17:03:00.003+01:00

Ibland kommer det förflutna ikapp en. Det kan ha smugit sig på en och lurat bakom ett hörn en längre tid eller så säger det bara pang när man minst anar det. Ibland hade man helst sluppit, och då gör det ont, men det finns faktiskt tillfällen då den där smällen ger masochistiska vibbar...

Kärlek i kubik. Pang! Så fort, så oväntat och ack så underbart.

Umeå har haft en tendens att vara knutpunkt för alla de smällar, ur båda kategorier, men på senare tid tycks jag ha jobbat mig ifrån den smärtsamma. Kanske är det så att det inte längre har samma effekt, att tiden gjort det förflutna mer tandlöst, eller så är det kanske så att jag är mer mottaglig åt alla håll. Ett tag kändes det som om jag stängde ut väldigt många ur mitt liv för att jag bara behövde få vara ifred men nu tycks folk trilla in igen, lite eftersom.

Man skulle nog kunna likna det vid lite av en antibiotika-effekt. Bort med allt, ingen skillnad på bra och dåliga bakterier, här ska bli rent! Bort! Det åkte ut en hel del som varit önskvärt att behålla men det var nog ett måste.

Nu tycks balansen vara på god väg att återställas. Vissa kommer smygande medan andra kraschlandar men alla är lika välkomna. Det känns skönt att jag orkar ta tillvara på det på ett annat sätt nu för tiden. Ta tillvara och ta tag i. Det som kommer det kommer men jag står kvar. Kom bara. Se mig i ögonen. Det får väl komma ett bakslag ibland, det ingår. Jag vet att minst två av tre smällar kommer vara av det önskvärda slaget så jag tackar och tar emot. Det som inte dödar härdar och så vidare... Fullt så enkelt är det ju inte men det känns onekligen tryggt att veta att man håller.

Så nu väntar jag bara på alla smällar... De där oväntade men kärleksfulla mötena som kanske inte innehåller så många märkvärdiga ord alla gånger men små gester som säger så oändligt mycket mer. Samma leende som sist. Samma humor. Samma blickar.

Det gör inget om det blir som en slag i magen så jag tappar luften när jag minst anar det, det är lugnt.

Det är ju inte alltid så våldsamt men det händer och jag har i ärlighetens namn undvikit det ett tag, även de där kärleksfulla smällarna, men nu står jag bara här och tar emot så på mig bara! Den där svedan efteråt, känslan som sitter kvar i kroppen efter en riktig fullträff, den är svåröverträffad... Att beröra är en sak, att lämna avtryck är en annan.

Inside out... (Umeå-vecka Deluxe)

2009-03-28T12:31:00.005+01:00

Shit vilken vecka! Jag var trött redan innan och nu är jag definitivt slutkörd...

Grupparbeten och rep tog sin lilla tid och att jag sen fixa ett grupparbete till kursen i interkulturell pedagogik och en hemtenta (skriva en vetenskaplig artikel utifrån ett givet ämne) i systematisk teologi var som en dubbelprick över i:et. Förutom igår då vi slutade tidigt var det bara i torsdags jag kom ifrån skolan i rimlig tid. I måndags var klockan efter sju, i tisdags efter tio och i onsdags lite efter åtta... Lägg till detta en vandrarhemssäng med knölig ribbotten, en redig förkylning och på tok för trevligt sällskap för att man alls ska prioritera sömn. Sjukt övertrött, speedad och trögtänkt på samma gång. Ont i halsen, tom i huvudet. Glad.

Så in i själen glad över att ha alla underbara människor omkring mig, även om jag själv inte orkar leva upp till den nivå och det engagemang jag skulle vilja. Så in i själen glad att ha den där underbara människan som jag delar våningssäng med i mitt liv...

De där veckorna i Umeå går alltid, på nåt sätt. Oavsett vilket mentalt skick man är i när man kommer dit så går det. På något märkligt sätt har det haft en tendens att hända saker just i anslutning till Umeå-veckorna. En del av tillvaron har vänts upp och ner och sen har man slängts in i en Umeå-vecka med allt vad det innebär, och där har energin och det inre kaoset på nåt sätt tagit ut varandra.

I torsdags kände kroppen dock för att jävlas och så snart jag kommit i säng med min hesa hals där vid midnatt nån gång så svullnade näsan igen. Väldigt onödigt! Tvingas andas genom munnen när man har ont i halsen är ingen höjdare, för då börjar man hosta och hosta är ingen höjdare om man tänkt sova... Vid fyra gav jag upp sömnförsöken men låg envist kvar tills klockan släpat sig fram till fem, då steg jag upp och stod i duschen en halvtimme med huvudet mot väggen medans världen snurrade. På schemat stod allehanda uppspel men eftersom vår grupp gjort bort det redan på torsdagen så var det bara att lyssna. Vi slutade en timme tidigare än tänkt och när jag sen kom hem med mitt pick och pack rasade jag ihop raklång på sängen.

Mitt förkylda och övertrötta tillstånd till trots så kom jag mig faktiskt iväg till M's 25-årsfirande. Stillsamt och trevligt var det, helt perfekt för min del, sent blev det heller inte och skjuts fick jag hem. Sov sedan som en sten till sju imorse då mitt dunkande huvud väckte mig. Jag kom mig upp, sparkade tån i sovrumsdörren, fick i mig en alvedon och somnade om. Tre timmar senare knackade mamma på dörren och ville höra hur det var... Jotack. Jag lever. Jag känner verkligen att jag lever.

Benedictus XVI - Guds lille bortbyting!

2009-03-22T12:27:00.005+01:00

"Enligt en undersökning av det franska opinionsinstitutet Ifop som publiceras på söndagen anser 43 procent av katolikerna att påven ska pensioneras eller lämna sitt ämbete. 80 procent vill ha en modifiering av Vatikanens åsikter om bland annat preventivmedel och aborter.

Ungefär hälften anser att Benedictus gör ett dåligt jobb när det gäller att försvara katolicismens värden. I augusti förra året var den siffran 13 procent. Påven har framkallat ilska och protester världen runt sedan han under sitt besök i Afrika, den värst aidsdrabbade regionen i världen, slagit fast att kondomer inte är rätt lösning för att bekämpa aids."

Behöver jag nämna fördömandet av den läkare som utförde aborten på den nioåriga flickan i sydamerika (samt hennes mamma) men förlåter hennes styvfar, mannen som förgrep sig på henne och gjorde henne gravid? Nioåringen väntade tvillingar vilket innebar att både hennes och barnens liv var i direkt fara. Flera biskopar har fördömt påvens handlande i frågan och missnöjet jäser...

Bilden av katolicismen som något förlegat, oföränderligt och stofilt utan anknytning till vetenskap och modern verklighet bevaras och frodas i påvens fotspår. Han tycks gå fram som en egensinnig och cynisk trädgårdsmästare som systematiskt undviker förändringens örtagårdar för att istället ösa liv och näring över förlegade tistelsnår.

Redan katolicismens bättre sidor ter sig främmande och i många fall motbjudande i mina ögon, men påven är jag nu närmast benägen att utnämna till Guds lille bortbyting! Hur fasen hamnade det rötägget i redet?

Att så pass många kritiska röster ändå höjs i de egna leden talar till katolikernas försvar, somliga tycks trots allt ha någon form av sunt förnuft och kritiskt tänkande i förvar. På det stora hela belyser det dock systemets stora brister och inskränkt naiva världsbild vilket lyfter fram katolicismens omfattande efterblivenhet... Rensa och sanera garderoben noggrant innan ni som kollektiv kräver att bli tagna på allvar igen! När högsta hönset i en så hierarkisk rörelse utgörs av en sån som han så är det faktiskt på sin plats att i Guds namn göra honom till helig hackkyckling och köra ut honom från Vatikanen, för såväl katolikernas som världens bästa...

Klackarna i taket!

2009-03-22T11:30:00.007+01:00

"Hä sitt int' fast" om man säger så... Aldrig, aldrig har jag varit på ett stelbent släktkalas! Minst stelt är det dessutom på pappas sida, och farbror G's 60-årskalas igår var inte något undantag.

Det skålades och hurrades och sjöngs, och som röstresurserna är rätt väl tilltagna bland bröderna (och många av deras bekanta) så blev det en rätt livad kväll.

I baren hamnade jag. Marcus var inte helt pigg utan hade lite ont i huvudet så han var på golvet och fixade. Jag trivdes bra bakom bardisken men visst får man en annan upplevelse av kalaset än de "på golvet" får... Inga värderingar, bara ett konstaterande.

Kvällen var hur som helst väldigt trevlig, och vi fick faktiskt sitta och äta och ta det lugnt emellanåt, men när den var över vid tvåsnåret var jag rätt nöjd... Det blev onekligen en lördag värd namnet.

Kort om helgen...

2009-03-21T12:51:00.005+01:00

Hej vad det går! Halva lördagen har snart försvunnit och jag har knappt gjort annat än bråkat med internet och skanner, startat om trilskande datorer och mailat filer och dokument kors och tvärs... Hoppas bara att dator(erna)-eländet behagar sköta sig nu! Vi kommer väldigt väl överens allt som oftast men den har varit lite kinkig på sistone. Suck. I want to love you but you sure do make it hard...

Ikväll har farbror G sin 60-årsmiddag och Marcus och jag ska hjälpa till och servera. Me behind the bar, serving whiskey, can you imagine? Tror jag sätter brorsan på det dock, det känns som om jag är effektivare i köket än vad han skulle vara... Innan kalaset drar igång är det som sagt datorer och tidningsredigering som gäller, morgondagen lär se likadan ut. Helst skulle jag fått iväg ett par skoluppgifter också, så jag slipper tänka på det i Umeå, men vi märker väl hur det blir med den saken... Helgen lär nog gå av sig själv som det verkar.

Marc Jacobs förlovar sig!

2009-03-19T20:47:00.003+01:00

Ska det va skvaller så ska det vara sånt som sprider lycka i världen!

Hoppas de får ett underbart liv tillsammans, utan allt för många trångsynta homofober och allt för påträngande paparazzis...

Allt är glömt...

2009-03-19T16:32:00.002+01:00

Idag flöt allt på precis som planerat, om inte bättre.

Jag fick ha sexorna i musik som det var tänkt och prata ordentligt med A-M. De timmar jag skulle vikariera var väldigt lugna, jag hade bara en elev (den andra i "lilla gruppen" var sjuk) och han jobbade väldigt flitigt när han nu fick vara helt ostörd. Skönt!

Nu ska jag åka in till mormor en sväng, det blev aldrig av i tisdags när mötet började så tidigt...

Defintionen av dubbelfel:

2009-03-18T17:30:00.003+01:00

Det måste väl ändå vara att fixa en vikarie till niornas engelska när de är på Prao? Att för det första glömma att de är på Prao, och för det andra fixa en vikarie.

Vikarien ifråga skulle ha varit jag, men jag tänkte inte på att det var nior det gällde utan blev bara tillfrågad om jag kunde ha en engelskalektion på fredag. Som tur var insåg vederbörande onödigheten i att sätta en vikarie på en inställd lektion redan idag så nej, ingen engelska på fredag. Inte med 9:orna i alla fall...

Barndomsfilosofi I

2009-03-17T20:26:00.007+01:00

När jag var riktigt liten kunde jag ibland tänka väldigt invecklade tankar och dra väldigt märkliga slutsatser, låt oss börja med att konstatera detta...

Det är förvisso inget ovanligt, men jag väljer att dela med mig av några av dessa lustiga funderingar för att illustrera de intellektuella irrvägar små barn stundtals finner logiska. (Väl värt att begrunda, inte minst för lärare...)

Jag gick hur som helst på kyrkans barntimmar, som så många andra barn, och hade hört om Adam och Eva och paradiset och ormen och äpplet och det eviga liv som vi inte längre fick leva eftersom att...ja, ni känner till omständigheterna.

Finurliga lilla jag undrade dock i stillhet hur det kom sig att folk fortsatte äta äpplen för glatta livet om Gud nu blev så arg när vi åt det första? Skulle han inte kunna tänkas bli åtminstone lite gladare om vi gjorde vårt bästa för att låta bli? Kanske fick vi inte evigt liv men leva tills vi fyllde hundra kanske vi kunde få åtminstone?

Denna tankegång ledde till att jag undvek att ta några som helst initiativ till äppelförtäring under en tid. Åt det som bjöds mig men inte mer eftersom jag inte kände för att sprida min filosofi till den säkerligen oförstående omvärden.

Idag har jag dock, sedan länge, övergett den äppelfria livshållningen och är därmed att betrakta som minst lika syndig som alla andra! Jag har mött många fruktätande gamlingar så Gud bryr sig uppenbarligen inte...
__________________________________________

Insikt: Ät äpplen, det hjälper inte att låta bli!
Slutsats: Lyssna på doktorn, inte på Gud.

Livräddning, lärarkompetens och årsmöte...

2009-03-17T15:24:00.009+01:00

Idag har jag vikarierat i svenska/engelska, SO och idrott. Sanslöst rörigt, och vansinnigt tröttsamt.

På språket var det flera som helt enkelt inte fick något gjort, på SO:n var det allmänt kaos i början vilket jag delvis tillskriver det otympliga systemet de har infört med datorerna på skolan. Någon datasal finns inte längre, utan bara bärbara datorer som man bokar och släpar med sig på en vagn. Sen ska eleverna ha åt sig en dator, hitta ett eluttag som funkar o.s.v... Arbetet blir så lätt ostrukturerat när de sitter vid datorer så låt de åtminstone sitta vid stationära! Nåja, när de väl kom igång funkade det väl men ändå. Sen ska man samla ihop alla datorer och köra iväg med dem och låsa in dem och hinna iväg till idrotten då, på tio minuter...

Att idrottsläraren inte lämnat någon nyckel där hon sa att hon skulle lämna den gjorde inte saken lättare. Tack gode Gud för vaktmästare! Simning stod på schemat. Livräddningsövning, d.v.s. öva på att bogsera varandra. Av någon outgrundlig anledning hade de simning i smågrupper om 6-8 elever som då bara hade 25 minuters simning... Lönt att byta om? Det undrar jag nästan men tydligen skulle det vara så. Några av killarna som jag känner sen förut hade vansinnigt svårt att ta nånting jag sa på allvar, och en av dem vägrade gå och duscha när hans grupp var klar, så jag får dessvärre rapportera ett och annat till gympafröken imorgon.

Fy för att vara gympalärare säger jag bara... Det är ett av mina sista ämnen på önskelistan.

Inte för att det är tråkigt, utan för att odisciplinerade ungar blir rent odrägliga. Det finns så mycket handlingsutrymme på idrotten, och det har de förstånd att utnyttja till max. Vad gör man förresten när någon vägrar gå upp ur bassängen? Vill det sig riktigt illa på en vanlig lektion kan jag ju faktiskt ta ut eleven ur klassrummet, handgripligen. Om det verkligen är nödvändigt. Eller i vart fall hämta någon annan som kan hjälpa mig styra upp det hela. Ungar i en bassäng lämnar man inte...

Det sämsta med dagen var nog det faktum att hälften av alla lärare ju var borta på utbildning, andra hälften åker på torsdag, och därmed var väldigt många lektioner vikariebemannade. Må så vara att det i nästan alla fall var av lärare de redan har i andra ämnen men allt blir ändå så fel, hela dagen blir helt skev för ungarna. Imorse, innan jag hade dem, så var det en lektion som rent av blev riktigt otrevlig enligt läraren och sånt är alltid tråkigt. Är klassen i lite obalans redan innan så krävs det inte mer än att någon kommer och styr om en massa i deras schema för att allt ska braka ihop... Tyvärr.

Vilket osökt får mig att fundera över vilka oerhört flexibla varelser vi lärare tvingas vara, allt som oftast. Visst finns det stelbenta typer i kåren också, men de flesta jag känner till är experter på att trolla med knäna och styra upp det mest omöjliga läge. Av egen erfarenhet vet jag att det sällan förekommer veckor som går helt enligt schemat, knappt en dag går utan att något behöver ändras. Är det inte lektioner som behöver byta tid så tvingas de byta innehåll och upplägg eller lokal. Utan förvarning kan man få hoppa in och styra upp läget på någon annans lektion, i ett helt annat ämne.

Är det något jag beundrar så är det skickliga lärare. Är det något som är skickligt så är det just detta att (nästan) alltid klara av att landa på fötterna i alla lägen. Makalösa människor!

När jag väl kom hem hann jag i princip få i mig lite att äta och uppdatera mig om läget på mina nätkurser, sen var det till att sticka iväg igen. Årsmöte med Harmonikåren, och jag som revisor skulle dessutom vara på plats tidigare. (Tack A för att du ringde, det hade jag helt glömt!) Mötet avlöpte helt i sin ordning, inklusive div. utsvävningar, och sedan det obligatoriska fikat avklarats var det dags att göra kväll. Trött i huvudet är bara förnamnet...

Warhol Wisdom II

2009-03-16T19:17:00.000+01:00

VFU, vikariat och 30-timmarsdygn...

2009-03-16T19:00:00.008+01:00

VFU:n var väldigt givande, gjorde mig väldigt arg (p.g.a. organisatoriskt förfall) och gav mig mer att göra.

Precis vad jag behövde och vad jag hoppats på att slippa... Imorgon ska jag vara SO-, svenska/engelska- samt gympavikarie. På gympan är det simning, livräddning rent av. Hej och hå... När jag fått ut alla ungar ur simhallen, vid liv förhoppningsvis, ska jag till mormor och äta middag och sen på Harmonikårens årsmöte.

Jag överlever förmodligen den här veckan, men jag ser inte fram emot nästa. Jag kan inte det jag ska spela, jag har inte läst och skrivit det jag ska och jag har tenta på religionskursens tråkigaste moment... All at once. Jag vill inte. Allt känns bara fel, inte roligt alls, jag vill bara slippa alltihop... Visst ska det bli roligt att träffa alla, men det är också det enda. Jag varken vill eller orkar. Usch. Usch för att känna så!

Det sämsta är att jag inte kan koncentrera mig på att ladda för det som komma skall heller för här och nu finns det mer än tillräckligt för mitt dåliga samvete att ägna sig åt. Tidningseländet måste in på korrektur innan jag åker och div. gruppuppgifter till religionskursen och kursen i interkulturell pedagogik går heller inte att ignorera eftersom det handlar om just gruppuppgifter (och jag vet ju själv hur pissed man blir på den som inte sköter sitt i sånna sammanhang) så...

Hur vore det om vi införde 30-timmarsdygn?

Det låter väldigt rimligt tycker jag, för då skulle man kunna ägna 24 timmar åt sånt som måste göras men ändå få sova sex...

Som man bäddar får man ligga...

2009-03-15T17:23:00.003+01:00

...och just nu ligger jag riktigt risigt till om jag får säga det själv.

Usch vad jag inte tycker om sånna här veckor när allt kör ihop sig! Både roligt och oroligt, allt på en gång... Tidningsredigerande, tenta, inlämningsuppgifter, VFU, årsmöte och tre födelsedagar varav två jämna (och den tredje är pappas). Och fem lååånga dagar i Umeå. Helst skulle jag kommit mig iväg på en musikal också. Några av "mina" ungar som är inblandade så det vore kul att se, jag har bara sett lite från repen. Suck.

Helst skulle jag hinna med mycket annat/många andra också men jag får skylla mig själv...

Jag har skapat denna röra, jag tar åt mig all ära!

Gästspel på hemmaplan

2009-03-15T11:43:00.003+01:00

Så var man tillbaka i Storskogen då!

Rejält med snö och bländande sol, antingen blir det solglasögon på eller så får promenaden vänta tills i eftermiddag...

Igår när jag kom stod middagen på bordet och sen blev det Melodifestival för hela slanten. Vinnarbidraget borde översätta refrängen enligt mig, då skulle det kunna bli lite Josh Groban-feeling över det hela men nu... Nja. Inledningen är för svag, även om refrängen lyfter. Vi får väl se hur det går...

Idag står det tidningsredigering på schemat och imorgon ska det VFU:as! Full rulle på skolan hela veckan, och på tisdag är det årsmöte med Harmonikåren. Och plugg. Uppgifter som ska skrivas och låtar som ska repas in... En brutal vecka som ändå bara är en föraning av vad som komma skall, för nästa vecka är det ju både musik 9-to-5 plus tenta á la artikelskrivning på momentet "Systematisk telologi". Man tackar! Precis lika träligt som det låter... Nästa moment rör dock buddhismen och hinduismen, så jag får väl försöka blicka framåt.

Per aspera ad astra!

Feminismen är så hopplöst omodern!

2009-03-11T18:36:00.002+01:00

Själva ordet feminism känns väldigt exkluderande och feminist skulle jag verkligen inte kalla mig själv.

Det handlar inte om att kvinnor är lika mycket värda som män, utan om att alla människor är lika mycket värda. Att säga att “jag är lika bra som dig” istället för “vi är lika bra” är faktiskt inte att säga samma sak. För det första skiljer man på mig och dig i det första påståendet och för det andra innehåller det en jämförelse som trots sin slutsats innehåller en inbyggd värdering. Den jag jämför mig med är dig. Du är normen, men jag är lika bra. Om man säger att vi är lika bra så är påståendet rätt igenom värdeneutralt. Det är en j-kla skillnad! Samma sak med att kalla sig feminist istället för humanist.

Visst utgör kvinnor den mest förtryckta delen av mänskligheten, och visst är förhållandena vedervärdiga värden över och visst finns det orättvisor så det räcker även här i Sverige men ska vi slåss för nånting så ska det väl vara för vår rätt som människor? Jag vet att det kan behöva radikala grepp för att förändra sånt som tycks hugget i sten men för min del har feminismen alltid haft en besk bismak av hämndlystnad. Om man som feminist går runt och hatar män för att de vidmakthåller orättvisor borde man väl hata kvinnor som bidrar till detsamma också, eller? Såväl män som kvinnor kan bidra till att bevara orättvisor av bara farten, utan att det ligger något ondsint uppsåt bakom det, men att själv flippa ur och börja spotta på dem för det istället för att föregå med gott exempel och nöja sig med att peka med hela handen är allt annat än beundransvärt.

Dessutom har dagens "feministiska diskussion" spårat ur. (I vart fall i vårt hörn av världen.) Man vill både äta kakan och ha den kvar. Det åtråvärda som männen har vill vi också ha, men det som är mindre åtråvärt kan de få behålla. Och det åtråvärda som vi är ensamma om förblir vi gärna ensamma om, så det så! Dylika "ställningstaganden" är ju inte bara kontraproduktiva utan rent dumma, och i sig skäl nog till att jag skulle skämmas för att kalla mig feminist. Faktiskt.

Den ursprungliga tanken är god, men det feministiska företaget har förvanskat produkten (åsikterna och målen) till något som inte alls tilltalar mig som kund. Jag vill inte befatta mig med ett varumärke som i så stor utsträckning går utanför de moraliska ramar jag själv satt upp, då håller jag mig hellre till humanismen. Den som vill kalla sig feminist får gärna göra det, men jag skulle inte vilja känna mig tvingad att förklara och närmast ursäkta mig själv varje gång jag gjorde det. Feminismen i sig skulle annars kunna vara väldigt bra men den har inte vårdat sitt varumärke särskilt väl. Sorry...

Miracles do happen!

2009-03-10T13:48:00.004+01:00

Har ju glömt att upplysa världen om att mamma hittat mina försvunna skivor!

Ända tills nu har min fysiska skivsamling utgjorts av E.U.-skivor (Efter-Umeå) då vi all hast stuvade undan allt i alla vrår som fanns lediga när jag "tillfälligt" flyttade hem. Det var apmycket grejer, sjukt ont om plats, jag fyllde år ett par dagar senare och vi skulle iväg till London veckan därpå... Ingen orkade riktigt. I snart fyra år har jag alltså levt utan dem! Visst kan man ladda ner, men ändå. Det är inte samma sak... Det ska bli häftigt att gräva igenom kartongen.

Tro hur många skivor det är som man glömt att man hade, och vilka är det man glömt?

Warhol Wisdom I

2009-03-10T13:32:00.002+01:00

Så många kurser, så lite tid!

2009-03-10T10:46:00.012+01:00

Jag kommer aldrig lyckas hålla mig till att läsa på halvtid igen.

Jag ska jobba i höst, kanske inte heltid men åtminstone halvtid. Tanken är att jag ska hålla mig till det, samt att läsa färdigt musiken (inkl. C-uppsats) och bädda för att tid och ork verkligen ska räcka till men hjälp...

Jag satt och letade tänkbara kurser till Marcus häromdagen. Jag har tillbringat åtskilliga timmar med att sondera utbildningsterrängen så jag fick lätt ihop ett tiotal perfekta kurser, men tror ni inte att jag fastnade för en massa kurser själv också? Jodu tack...

Barns språk- och talutveckling, 15 hp

Etnologi A, 30 hp

Perspektiv på queer/sexualitet i skolan, 15 hp

Alternativa pedagogiska inriktningar, 15 hp

Och det är bara några godbitar ur Umeås distansutbud! Det finns så sjukt mycket, och då har jag ändå hållit mig till religion/musik/pedagogik...

Vid Uppsala Universitet kan man läsa det här:

Musikhistoria A, 15 hp

Allmän musiklära, 7,5 hp

Jazzhistoria -Storbandsjazz, 7,5 hp

Musikteori A, 15 hp

Musiketnologi - Världsmusik, 7,5 hp

Populärmusikstudier, 7,5 hp

Naturvetenskap och religion, 7,5 hp

Helighetens döttrar: Myter om kvinnor och gudinnor, 7,5, hp

Allt på distans!

Jag får nog be till studenternas skyddshegon Ganesha (Eller vad man nu gör till en hinduisk gud, offra lite kanske?) om att jag ska vakna med åtta huvuden imorgon eller nåt sånt...

Dreaming of London...

2009-03-09T11:31:00.015+01:00

Jag säger ingenting, men allt är London.
Vad känner ni igen?

Söndagstrist...

2009-03-08T14:21:00.002+01:00

Söndagar är nästan snäppet värre än vardagar ibland! Plugg, trappstädning, gruppuppgifter och inlämningar... Måttligt underhållande.

Som tur är kommer Martins moster förbi på middag ikväll. Alltid något, men annars vill jag mest bara att dagen ska gå.

Sjung distanskursens lov!

2009-03-06T11:24:00.006+01:00

När en distanskurs fungerar som bäst fungerar den som den kurs i interkulturell pedagogik som jag just nu läser vid Lunds Universitet.

Engagerade kurskamrater som delar med sig av sina tankar, tycker till och är på hugget. En engagerad och närvarande lärare med överblick och insyn. Uppgifter vars upplägg är genomtänkt och praktiskt genomförbart. En givande och väl fungerande kurs helt enkelt!

Dra er inte för att plugga på distans gott folk, det kan bli precis hur bra som helst...

Schack matt...

2009-03-05T14:06:00.003+01:00

...eller i vart fall helt tom i huvudet.

Att åka hem ensam och sen få ha lägenheten helt för mig själv kändes väldigt märkligt. Jag åkte ju med Marcus in till Centralen, hjälpte till att bära väska och så, och när jag stod i rulltrappan ner till tunnelbanan slog det mig att man vänjer sig vansinnigt fort. Snabbare än man tror ibland.

Jag tycker om mina ensamma dagar, att pyssla på för mig själv, läsa, åka runt bland biblioteken o.s.v. Jag vill inte ha det så jämnt och ständigt men jag tycker om det, precis som jag tycker om dagar som de senaste. Dagar då man bara är ensam när man går på toa. Att äta, sova och umgås med dem man tycker om 24/7 är helt underbart, i måttliga mängder.

De senaste dagarna var perfekta. Visst blir man trött av att hela tiden vara igång, såväl fysiskt som psykiskt, men att få spendera tid med dem man älskar men annars inte har så mycket tid för är värt hur mycket som helst...

Vi var rysligt effektiva igår...

2009-03-03T08:58:00.003+01:00

Först åt vi frukost och slöglodde på TV, sen bar det av till Gustavsberg och Fabriksbutiken. Efter lite shopping tog vi bussen tillbaka till Slussen och åkte sen vidare mot Odenplan och den inplanerade kinalunchen. Efter maten strosade vi omkring lite på smågatorna och Marcus hittade en gammal Fantomen-tidning han saknade i sin samling. Bingo! Nästa anhalt blev Söder och där avverkade vi norra Götgatan och Söderhallarna med The English Shop. När vi var klara där åkte vi faktiskt hem en stund. Snodde ihop en sockerkaka, tvättade två maskiner, såg på Top Model-reprisen och körde igång med kycklinggrytan... Martin kom hem mitt i matlagningen men eftersom grytan mår bra av att stå en stund fick han vila lite efter jobbet medan vi tog en snabbtur till Globen och gallerian där. När vi kom tillbaka hade Martin satt på riset och maten smakade grymt gott, och fötterna var rätt nöjda med soffläget.

What a day!

Det var lite bitigare i luften än man har anledning att tro med tanke på bilden men faktiskt riktigt skönt! Nu har nästa dag redan börjat, dags att åka...

Storebror Ö

2009-03-02T07:45:00.003+01:00

Stora lillebror Ö rättare sagt, men jag brukar säga att jag fick en lillebror en gång men nu har en storebror. Jättepraktiskt!

Han kom igår kväll och idag ska vi dra ut på stan, vi har lite preliminära planer men allt från Gustavsberg, kinalunch och Hedengrens bokrea till biobesök ska hinnas med under de närmsta dagarna...

Oh brother, så kul att ha dig här!

Jungfru Maria, en av alla oss...

2009-02-28T20:35:00.008+01:00

Den mest kända kvinnan av alla oss som bär namnet, som för övrigt är den kristna världens vanligaste* kvinnonamn.

Före reformationen var det dock ingen som fick det namnet i Sverige, av hänsyn till ovan nämnda kvinna. Men det var då det, sen brakade det lös...

Idag hade vi i vart fall namnsdag allihop, stort grattis till oss!

Jag har fått världens härligaste namnsdagsmassage av Martin och lagat en riktigt god namnsdagsmiddag till oss båda så värre dagar har världen skådat... Särskilt speciellt är det inte, men jag trivs med mitt namn.
________________________________________

*Ask me, vi var fyra Marior i min klass på gymnasiet!

Pilutta dig!

2009-02-28T00:01:00.003+01:00

Min pappa är ingen negerkung, även om hans hår är ganska svart, och min mamma är ingen ängel, även om hon är väldigt snäll och jag är varken Pippi Långstrump eller Madicken men jag kan faktiskt göra som jag vill ändå. Så länge jag tar konsekvenserna...

Just nu har jag god lust att bara skita blankt i teologimomentet, det känns så jobbigt och tråkigt så jag bara vill kräkas över det, men då vet jag att jag kommer få läsa in det senare eller tugga mig igenom något annat istället och det känns inte heller så lockande. Eller jo, det gör det. Jag har hittat en hel drös 7,5 poängare på A-nivå som verkar långt mer intressanta men samtidigt vore det fusk. Då vore jag bara en liten lort. Eller? Är man kanske en liten lort när man inte vågar säga ifrån eller bara strunta i sånt som känns helt fel? Inte lätt att veta vilket.

Jag ska fundera på saken över helgen, sen ska jag bestämma mig och då blir det som det blir.

Om jag inte hoppar av (läs: skiter i) det här momentet så ska jag göra det som krävs, men inte en smula mer. Allt jag vill ha är ett betyg, så krasst är det faktiskt. I värsta fall får jag dras med omtenta och kompletteringar ända till sommaren men det får jag väl bjuda på då! Usch vad jag velar...

Jag skulle gärna vara lärare i religion, tror jag. Lite Åke-möter-Yoda sådär... På rätt sätt. Provokativt men pedagogiskt. Det är bara det att det här med att själv studera religion inte alls verkar ligga för mig, inte för fem öre... Hälften har känts rätt, hälften hade jag lätt bytt ut mot något mer matnyttigt. Tyvärr. I det här läget kostar det dessutom en del, psykiskt sett, och det känns verkligen inte som om det är värt det. Ska jag, så är det "bara för att", för att få poängen och för att få kursen intakt. Det känns helt fel men samtidigt har jag egentligen inte något att skämmas för. Blir jag godkänd så är jag ju godkänd, eller hur? Oavsett ambitionsnivå.

Där tror jag att pilutta-grejen kommer in... För att jag kan ta mig rätten att skita i all form av överhypade ambitioner och bara göra det som är nödvändigt. Det är faktiskt alldeles tillräckligt, pilutta dig!

Tea for two...hundred.

2009-02-26T23:53:00.004+01:00

Sist Martin och jag var på Gunnarssons drack jag ett så vansinnigt gott te, Anastasia från Kusmi.

Jag tog med tepåsen hem (Omslaget alltså. Själva tepåsen, som var av tyg, ämnade jag faktiskt om än motvilligt.) och googlade rätt på närmsta butik och hade nog satt teet i halsen om jag inte redan svalt det... 200:-/burken! Jag tackar jag. Men nån dag när jag känner mig riktigt duktig och bra (och rik) ska jag minsann köpa mig en burk, så det så. Bara burken är ju värd minst en hundring!

Tio tusen röda rosor...

2009-02-26T23:09:00.002+01:00

Det här fick mig att le idag!

Jag tycker det var vansinnigt fint gjort av professorn, att inte ens vilja ha reseersättning, och än finare av alla människor som skickade blommor...

Efter att ha sett The International känns det faktiskt inte särskilt långsökt att dra paralleller till Pirate Bay-historien... Det är liksom så mycket större än folk förstår. Det går inte att komma åt. Visst tycker jag att folk ska få betalt för sitt arbete och sina alster men det här med fildelning kommer aldrig gå att kontrollera, det är bara att inse. Satsa energin på att komma på ett sätt att rida på vågen istället för att tro att era sandslott till vågbrytare kommer utgöra något mer än ett symboliskt men verkningslöst statement.

Tumba bibliotek, skagenröra och The International

2009-02-26T12:10:00.005+01:00

Igår var första dagen på herrskapet Ö/Ö's sportlov! Löjligt skönt...

På förmiddagen flydde jag dock fältet, hela vägen till Tumba bibliotek som fått in en bok jag stått i kö på. Jag passade på att vimsa runt ett varv i Tumba Centrum också men det var allt annat än upplyftande så jag åkte snabbt hemåt.

Resten av dagen bara försvann och på kvällskvisten gick Martin och tränade och jag styrde kosan mot Ica med lovfirarplaner i middagstankarna... Hemgjord skagenröra á la magnumportion på rostade baugetter med en god sallad och öl till Martin och alkoholfri cider till mig. Och sen choklad. Sämre kan man ha det en onsdagkväll vill jag lova!

Idag tog vi sovmorgon sen gjorde Martin lite tråk-ärenden medan jag stökade och fixade lunch och sen åkte vi in till stan och gjorde lite ärenden och sen blev det bio. The International på Rigoletto. Inte alls så dum, faktiskt riktigt bra, men inte helt klockren... Jag vet inte. Det är en sånt film som blir bättre när man fått tänka på saken men inte en sån som jag skulle köpa på DVD sen för att den är åh-så-bra, tror jag... Nåja. Det blev sen middag i Kungshallen och sedan hem. Nu är jag ganska trött, känns som om det varit helg men imorgon är det fredag... Skumt, men skönt.

Som ett brev på posten...

2009-02-24T16:51:00.010+01:00

Jag har beställt hem lite olika publikationer från regeringskansliet. Om inget annat anges så är det helt gratis, och allt går att ladda ner om man föredrar det. (Men det är inte allt som går att beställa i tryckt form.)

Lite lästips till den som inte har något bättre för sig:

Bibliotekskortsmysteriet

2009-02-24T15:11:00.013+01:00

Jag undrar varför lånekorten alls finns, som fysiska kort.

Ofta kan man ange sitt personnummer om man glömt lånekortet hemma och man dessutom knappa in det själv i självlånedisken och behöver inte ens besvära någon bibliotekarie.

Kan de inte registrera ens körkort så att man kan dra streckkoden på det eller helt enkelt skippa korten om det nu går lika bra att bara knappa in sitt personnummer?

Detsamma kunde ju gälla alla dessa medlemskort man har i allt från butiker till föreningar... Registrera personnumret, som man ju ändå måste uppge när man vill gå med, och låt det räcka! Sen kan man gå in och kolla på nätet om man glömt var man är medlem och inte o.s.v. Det känns väldigt förlegat med en massa plastkort i dagens miljömedvetna samhälle. Själv har jag sex olika lånekort, bara till bibliotek här i Stockholmstrakten. Och ett till Härnösand, Umeå, Örnsköldsvik...

Amor vincit omnia, grattis Victoria!

2009-02-24T14:32:00.004+01:00

Spikat och klart, nästa försommar blir det kungligt bröllop! Victoria får sin Daniel tillsist, åh så härligt med lyckliga slut!*

När jag först hörde nyheterna på TV imorse tänkte jag att "Men vad f-n... Har till och med TV nappat på ryktena nu?" men nån timme senare var jag ganska säker. Det var mycket som talade för 2010... (Jag som älskar symbolik köpte t.ex. det här med att Bernadotte-släkten firar 200 år i Sverige nästa år.)

Melodifestivalen kan slänga sig i väggen, nästa års folkliga spektakel blir ett kungligt bröllop!

Ja, jag är rojalist. På nåt vis. Det är både omodernt och odemokratiskt men någon sentimental del av mig tycker att det är fint... Samma del som tycker att skolavslutningar med fördel kan hållas i kyrkan gissar jag. Den del som aldrig riktigt kan acceptera pocketboken så länge det finns inbundna, den nostalgiska delen som sätter värde på traditioner för traditionens egen skull.

Än en gång grattis Victoria, du är inte bara ett levande kulturarv utan en ytterst modern blivande drottning som satt en feministisk knorr på den gamla askungesagan!

______________________________________

*Inte för att det är något som är slut i och med ett bröllop, men det är ju i alla fall en milstolpe som heter duga. Särskilt om man är kronprinsessa och inte bara kan ta sitt pick och pack och bli sambo hur som helst...

Lyxlunch

2009-02-24T11:49:00.004+01:00

Det här är en riktigt dålig bild på en riktigt god lunch!

Martins fiskgryta. Vit fisk, cocosmjölk, röd curry, spenat, broccoli, morötter och lite lök. Grymt gott...

Plan A, B och...annars?

2009-02-24T10:29:00.008+01:00

Jag tänkte ägna förmiddagen åt att granska valda delar av utredningen om lärarutbildningen, den kommer ju bli omgjord igen och förslag ligger ute och för mig som inte hoppat på något program än har det ganska stor betydelse.

Frågan är om jag ska skynda mig att hoppa på det här tåget innan sista vagnen försvinner utom synhåll eller om jag ska ta en runda på stan i väntan på nästa tåg, om det är värt väntan...

Det kommer bli nya examina som till viss del lägger krokben för mina planer, men om det går att gå runt det och istället dra fördel av systemet återstår att se, det är inte heller omöjligt. Det skulle kunna bli så bra det här, jag har så stora tankar men de är så oprecisa än så länge och så svåra att precisera när det inte finns några ramar. Ibland kan jag undra om det nånsin kommer bli något av det här, andra dagar finns det inga gränser för storslagenheten...

Både tvivlet och självsäkerheten skulle må bra av lite struktur, och det ska jag försöka ordna. Det går inte över en natt och allt kommer säkert ändras både en och två gånger men jag behöver göra tankarna lite mer överskådliga i den mån det går.

Suicide Bunny XVI

2009-02-23T20:30:00.000+01:00

En dagens!

2009-02-23T18:21:00.004+01:00

Väder: Mulet. En massa snö på marken.
Humör: Trött. Pluggtrött och snötrött. Deprimerande väder...
Klädsel: Gråsvarta jeans, vitt linne, stickad omlott-kofta i brunt/guld/orange.
Låt: Kan inte säga nej - Veronica Maggio.
Läsning: Kursplaner, litteraturlistor, pdf-rapporter...
TV: Självmordsturisten imorse.
Fråga: Hur fasen ska jag hinna allt?
Citat: Det där om att leka Gud...
Konstaterande: Minnet är bra men kort.
Bäst: Det blir fiskgryta till middag, Martins fiskgryta!
Sämst: Upplägget på nästa religionsmoment.
Vill ha: Sol och bara gator!
Dagens fynd: -
Bragd: Har skickat in en av alla uppgifter, alltid något.

Självmordsturisten

2009-02-23T11:53:00.003+01:00

Så har man suttit och gråtit en måndagsförmiddag då....

Jag har precis sett Självmordsturisten.

TV.nu beskriver den kort och osentimentalt såhär: "Dokumentär. Flera organisationer i Schweiz erbjuder hjälp till självmord, men Dignitas är den enda som vänder sig till utländska medborgare. Genom filmaren John Zaritsky möter vi engelske Craig och kanadensiske George vilkas sjukdomstillstånd har fått dem att söka upp mottagningen."

Den ene mannen är mycket svårt sjuk och hans hustru önskar hjälp att få dö med honom, vilket inte beviljas. De säger dock själva att de ska se till att lösa det på något annat sätt. Hon kan helt enkelt inte tänka sig att leva utan honom. Barn och barnbarn är innerligt älskade, men honom kan hon bara inte leva utan.

Den andre mannen har ALS. Han och hans fru åker till Schweiz där han får sluta sina dagar och sitt lidande till Beethovens 9:e symfoni genom att själv dricka koncentrerat sömnmedel. Så vackert, så hemskt, så tungt, så tröstfullt...

Jag ställer samma frågor som han själv gjorde.

Varför är det fel att leka Gud när man väljer att ända ett liv som råkat bli sådant att det ändå kommer att ändas mycket snart men då i plågor? Ett liv som förmodligen redan varit till ända om det inte varit för teknikens under. Är inte alla dessa livsuppehållande åtgärder att leka Gud? Är inte också det att ta sig friheter att ändra spelreglerna? Varför måste det vara fel att välja bort lidandet, om döden ändå är oundviklig?

Han hade gärna levt vidare. Han ville inte dö. Han hade gärna gjort ett annat val, om han bara haft något alternativ. Nu hade han inte det. Varför är det då fel?

Hej igen, mitt vinterland...

2009-02-23T10:04:00.002+01:00

Som norrlänning borde man veta bättre, vintern gör ju oftast sin sista storstilade comeback först i slutet på mars (sällan kommer det så mycket snö som det nästan alltid kommer då) men jag hade redan tagit ett mentalt farväl av snösäsongen.

Den här bilden tog jag från badrumsfönstret imorse. Snön har satt sig väldigt mycket under natten, när vi gick och handlade igår var det jättetungt med snö på alla träd och buskar och imorse fick folk skotta fram sina insnöade bilar.

Det känns som om det blivit vinter igen, utan sommar emellan, usch och fy... Visst är det fint, men såhär ska det se ut vid jul! December och januari, sen får snösäsongen gärna vara över för min del.

Let there be light!

2009-02-22T19:35:00.004+01:00

Hur många värmeljus gör man av med på en vinter?

Nog är det några hundra alltid... Stämningspyromani är fint.

Snön öser ner! What a Sunday...

2009-02-22T16:43:00.003+01:00

Bokstavligt talat, inga singlande små flingor här inte utan det vräker ner!

Usch och fy... Jag som börjat ladda för vår, vad är det här? Martin har gått ut och tränat, jag har bosatt mig i soffan (dokumentärer, hästhoppning, nu musikministeriet...) men har lovat att följa med och handla sen. Fryser bara jag tänker på det.

Imorse konstaterade jag att vi faktiskt följt major Sharpe's öden och äventyr väldigt troget utan att det någonsin varit meningen.

Det har bara råkat visas på rätt tid när man sitter och äter frukost på helgen. Samma sak med Miami Ink. Har ni något ni alltid tittar på, utan att ni tänker att "nu ska jag se på det här"?

Suicide Bunny XV

2009-02-22T00:30:00.001+01:00

Tjejkväll med...mig själv.

2009-02-21T20:24:00.004+01:00

Jag känner mig lite frågande. Jag sitter i soffan och har tittat på melodifestivalen och nja... Tveksamt. Ingenting som lyfter eller skiljer sig från mängden. Det gick precis som jag trodde, redan innan jag hört låtarna. Finns det någon som blev överraskad?

BWO är för uttjatade för att gå direkt till Globen, Molly och EMD får alla idol/ungdomsröster och de är ju åh-så-söta enligt alla gamlingar utan att för den skull vara sådär ungdomsmärkliga.

Martin är på grabbkväll hos en kompis. Jag sitter hemma själv och är tjej, alltså har jag tjejkväll? Eller? Tjejkväll med mig själv. Riktigt skönt faktiskt. Skönt men tomt. Skön-tomt... Jag har det bra, han har förhoppningsvis roligt.

Funderar på om jag ska ta och baka, men vet inte om jag ids diska efteråt... Russinkakor vore ju inte helt fel i och för sig. Med havregryn... Får se om jag hittar receptet, det skulle ju vara en bra början. Helst skulle jag spela lite flöjt, men jag vet inte om det skulle uppskattas av grannarna. Kanske om jag bjuder på kakor sedan? Hmm... Ska man se till vad jag borde göra så borde jag städa, men att städa på en lördagkväll känns lite väl ambitiöst.

Jag återkommer...
_____________________________________

Update:
Än har det inte blivit några kakor, det blev en timmes telefonprat istället. (Städningen sket jag i men jag har diskat lite.) Nu är det jag och Spotify, har googlat recept men hittar inte Det Rätta...

Jag är förmodligen världens mest bortskämda flickvän...

2009-02-20T23:44:00.004+01:00

Ibland känns det faktiskt så. Typ nu...

När jag kom hem sen jag varit och handlat hade Martin redan hunnit hem och han mötte mig i dörren med världens största bukett (110 cm lång, var tvungen att mäta) med vita liljor, en puss, en lång kram och en massa snälla ord. Inte skulle jag behöva laga mat heller, det blev hämtmiddag. Lyxigt värre!

Bautabuketten bosatte sig i vardagsrumsfönstret och vi bosatte oss i soffan, åt middag och slöade framför en blandning av politiska dokumentärer och lättsam fredagsunderhållning. När intresset sjönk, för hans del, för det indiska samhällets märkliga struktur smög han ut i köket och kom tillbaka med världens godaste björnbärssmoothies...

Vad mer kan man begära?

Att få det bemötandet när man kommer hem och är less efter allt tentaskrivande, aptrött och på allmänt PMS:igt humör... Mer rätt kan det inte bli.

Färdigtentat!

2009-02-20T16:14:00.004+01:00

Tentan är inskickad och nu är det helg!

Usch och fy... Jag är så makalöst trött på Luther nu, och självklart spökade han även på denna tenta. Suck och stön. Det här med koncilierna är ganska intressant men jag längtar faktiskt till näst-nästa moment då det är hinduism och buddhism som ska avhandlas. Jag behöver något nytt, något annorlunda!

Men nu är det helg som sagt... Jag har suttit och skrivit i hästsvans och mysklänning men ska skutta i duschen och pigga upp mina utslitna hjärnceller nu och sen ta en sväng förbi affären och handla till middagen.

Färdigpluggat för idag - Hipp, hipp, hurra!

Lights please!

2009-02-20T09:12:00.005+01:00

Nu har hemtentan anlänt!

Hoppas ljushuvudet behagar komma igång snart, känner mig rätt seg än men jag förstod frågorna i alla fall. Alltid en början. Då var det bara svaren då...

9 - 16. Fem av åtta frågor ska besvaras. Wish me luck.

Suicide Bunny XIV

2009-02-19T14:10:00.000+01:00

Jesus - Religionsvetenskapens huvudrollsinnehavare?

2009-02-19T08:40:00.008+01:00

Religionskursen jag läser är bra. Böckerna är orimligt svåra att få tag i, visst, men de är allt som oftast både relevanta och välskrivna. Det jag saknar är bredd.

Två av de åtta momenten är direkta kristendomsmoment men såväl etikmomentet som det kommande momentet "Systematisk teologi" är direkt kristendomsorienterade.

Det vi får är på intet sätt dåligt eller irrelevant men det känns lite enkelspårigt. Jag hade gärna sett att andra religioner fått större utrymme. Visst lever vi med ett västerländskt samhälle och visst är det kristendomen som präglat oss, men är det inte av detta skäl rimligt att det "främmande" får än större utrymme då eftersom vi inte är bekanta med det? Religionsvetenskapen är ju så ofantligt bred...

New Age och andra nyreligiösa rörelser kunde gärna fått ett eget moment för min del. Samisk religion hade jag gärna läst om, liksom asatro och naturreligioner.

Islam och judendom fick dela på ett moment, hinduism och buddhism likaså. Två moment för dessa fyra religioner, lika mycket som kristendomen upptar på egen hand.

Med tanke på den heta potatis islam har blivit och med hänsyn till hur många muslimer vi faktiskt har i vårt svenska samhälle borde särskilt denna religion tagits i större beaktande. Österländska religioner i allmänhet har ju influerat även våra tankar, många sekulära kristna har bakat in allehanda kryddor hämtade från dessa områden i sin tro. Mer om detta tack!

Nu kommer jag förvisso läsa in de här områdena på annat håll, förr eller senare, då det finns gott om småkurser i ämnet men det känns ändå tråkigt att kristendomen fortfarande är så dominant.

Min uppfattning är att det ser annorlunda ut ute i skolorna, så varför inte på högre nivå? Visst ska vi vara förtrogna med vår historia och vårt religiösa kulturarv, men omvärlden förtjänar också uppmärksamhet. Omvärlden och verkligheten. Kristendomen och Jesus som frälsare är det inte många som tror på idag.

Mellan 2 november 2003 och 1 november 2008 gick 312 023 personer ur Svenska Kyrkan.

Vissa konverterade, övergick till frikyrkosamfund etc. men de flesta gick bara ur. Den statistiken talar för sig själv. Få människor har en tro som hör hemma i ett samfund. I en undersökning (gjord 1992) som Ulf Sjödin rapporterar om i sin bok "Flygande tefat, spöken och sanndrömmar" svarar ungdomar på frågan om de tror på en högre makt.

14 procent svarar att de tror på en personlig Gud.
34 procent svarar att de tror på någon slags ande eller livskraft.
33 procent svarar att de inte vet vad de ska tro.
20 procent svarar att de inte tror att det finns något slags ande, Gud eller livskraft.

Nu har undersökningen några år på nacken men jag tror inte att det skett några allt för drastiska svängningar, inte till fördel för någon personlig Gud i alla fall.

Personligen är jag intresserad av allt. Kristendomens utveckling är alls inte ointressant, men jag sörjer det bristande utrymme som andra trosinriktningar får.

Det enda som ger kristendomen ett mervärde är dess dominans i världen och vårt samhälle och vårt intresse av att förstå vår egen historia, kultur och värdegrund. Det är det enda. Må så vara att somliga läser kursen som ett första steg på sin utbildning till präst men minst lika många läser för att bli lärare i religion och jag tycker inte att någon av kategorierna får tillräckligt av "det andra". Precis som läkare borde förkovra sig i den alternativmedicin de inte tror på borde präster vara väl belästa inom andra religioner än sin egen. Vad lärare behöver anser jag självklart, och statistiken ovan talar sitt tydliga språk även den. Bara 14% i undersökningen trodde på något som kan liknas vid den kristna Guden, och då är inte ens Jesus inblandad... Elevernas tro, deras tankar, frågor och funderingar ska kunna bemötas av en lärare som på ett kompetent sätt kan bolla tillbaka och lotsa vidare och till det räcker inte den kurs jag går ända fram. Inte på egen hand. Tyvärr...

Storstadsdjungeln vs. Granskogen

2009-02-18T12:28:00.006+01:00

Jag är inte den som drar på mig stövlarna så fort jag får tillfälle men jag tycker om att veta att den "finns där", skogen alltså, och det är så skönt att bara få vara.

Du kan äga en stad, den är ju skapt för dig och för människor i allmänhet och visst finns det känsla i en parkbänk eller stentrappa, i att luta sig mot en husvägg men den går inte att jämföra med skogen och naturen som du faktiskt är skapt för. Att sitta på en sten eller en klippa vid havet, gå barfota i sanden eller i gräset.

Säg den city-skyline som klår tallstammar i solnedgångsljus, den scenproduktion som klår ett rejält norrsken...

Tänk så många psykologer som skulle bli arbetslösa om folk var ute i skogen lite oftare! Lite skämtsamt påstående men ganska allvarligt också, man behöver låta hjärnan frikoppla ibland för att den ska fungera. Frikoppla ensam. Egentid på gym bland en massa folk, "skogspromenader" längs elljusspår och ensamhet i en lägenhet är inte riktigt samma sak. (Men bättre än ingenting.)

Åh vad jag vill ha vår nu!

Sitta på balkongen med solen i ansiktet, sitta på stenen i bäcken och titta på småabborrar solkatterna vattnet gör på bergväggen, se kastanjeknopparna svälla, gå på nysopade gator... Det bästa av två världar.

Ingen big deal!

2009-02-17T12:35:00.007+01:00

I'm a sambo-o, yes I am...

Vansinnigt fult och tråkigt ord, särskilt när det gäller i presentationssammanhang. "Det här är min sambo..." Va? Pojk- och flickvän låter bra mycket bättre, enligt mig.

På pappret är jag dock sambo, eftersom jag är skriven här nere nu, sedan i höstas. Flyttat har jag dock inte, vill jag påstå, så bilden är helt missvisande. Det är lite märkligt alltihop, men ändå inte.

Jag har ju bott här långa perioder de senaste åren men haft min "bas" hemma hos mamma och pappa eftersom jag jobbat, pluggat och praktiserat där. När jag inte varit hos dem eller här har det varit Härnösand eller Umeå. I den mån det varit möjligt har jag ändå försökt vara här nere så mycket som det bara gått men det har ändå varit ett upphackat flygande och farande och sällan har jag riktigt fått landa och i längden blir det rätt jobbigt...

Nu när jag inte jobbar mer, bara har en kurs som kräver fysisk närvaro och lägenheten är nyrenoverad (och inte full med brädor, spackelhinkar, verktyg och bråte) så var det liksom läge att byta "högkvarter" på allvar.

Vi behövde det, och jag behövde det. Nu kan jag få en ostörd tillvaro i både en och två månader, en vardag som innehåller det jag behöver och den jag älskar. Slippa räkna dagar. Äntligen andas, varva ner...

Familj, släkt och vänner har förvisso fått stryka på foten men jag mår så mycket bättre och jag uppskattar dem så mycket mer när jag åker upp och får träffa dem. Det här är en mycket bättre balans. Visst saknar jag, men saknaden är inte lika destruktiv. Jag kan vara ifrån familj, släkt och vänner en månad utan att relationen tar allt för mycket stryk. En kärleksrelation tål inte det på samma sätt. Efter närmare tre år behövdes det en stabil vardag, på allvar.

Jag går dock inte runt och säger att "jag har blivit sambo" eller att "jag har flyttat", för så känns det inte. Jag bor här nu, här är hemma, visst är det så. Men flyttat har jag inte, för jag bodde ju här till viss del redan innan och jag bodde inte hemma hos mamma och pappa fullt ut. Jag har omfördelat tiden, förskjutit tyngdpunkten. Nu är jag här sex av åtta veckor, istället för tre-fyra av åtta.

Flyttat har jag egentligen inte gjort sen jag flyttade från Umeå.

80% av det jag äger ligger fortfarande i kartonger sen dess, vilket kanske bidragit ytterligare till rotlöshetskänslan. Hit har det följt med lite småsaker nu och då. Ett par böcker, något till köket, några skålar, kläder, ett par skor... Nya saker har köpts. Jag har slagit ner mina tändstickstora bopålar allt eftersom och nu är det här faktiskt hemma på riktigt, inte bara "hemma hos Martin". Pricken över i utgörs väl av de möbler vi köpt tillsammans. Soffan, sängarna m.m... Det var lite av en milstolpe. Vårt. Tillsammans.

Ändå drar jag mig för det där med att säga att jag flyttat, för det låter så vansinnigt drastiskt och dramatiskt.

Flytta 60 mil, till Stockholm. I andras öron är det drastiskt och innebörden blir så enormt mycket större för dem än den var för mig, och det är jag inte bekväm med. Det handlar om etiketter och identitet och på den punkten känner jag mig lite ambivalent. Enligt somliga kan man inte bli något nytt utan att samtidigt upphöra att vara det man var förut, vilket jag inte håller med om. Det är ingen big deal för mig, men andra kan se det annorlunda och det är det jag vill undvika...

Men nu är det som det är, och jag bor faktiskt här! Här har blivit mer hemma, men det som var hemma förut är inte mindre hemma för det. Snarare mer.

Mer hem, mer kärlek! Så är det med den saken. Ologisk men enkel matematik. Ingen big deal, eller hur?

Suicide Bunny XIII

2009-02-17T10:41:00.000+01:00

Wake me up...

2009-02-17T10:30:00.003+01:00

Jag tog sovmorgon idag och pallrade mig inte ur sängen förrän vid nio, men än har jag inte vaknat...

Om jag kunde med kaffe skulle jag garanterat ta en eller två koppar till för att få igång huvudet men jag mår bara illa av sånt så jag får hitta på något annat. Förslag?

Vad gör man när man måste skärpa hjärnan men helst bara skulle krypa i säng igen?

En dagens!

2009-02-16T16:44:00.003+01:00

Väder: Tunt molntäcke, lätt snöfall.
Humör: Det kan inte bli bättre!
Klädsel: Varmcerise tröja, pashminasjal i lila/cerise/svart/gult och svarta jeans.
Låt: The Treehouse Song - Ane Brun.
Läsning: "Women and the Early Churches", McHaffie.
TV: Nope. Inget planerat i alla fall...
Fråga: Hur ska jag följa upp det här nu då?
Citat: Hela mailet.
Konstaterande: Tage äger.
Bäst: The Mail. Those words...
Sämst: Lite deadlinestressigt men det löser sig.
Vill ha: Det här självförtroendet kvar, tack!
Dagens fynd: Lugnet.
Bragd: Kånkade iväg alla returtidningar till Gullmarsplan.

Suicide Bunny XII

2009-02-16T13:39:00.001+01:00

Skrytsam? Stolt!

2009-02-16T11:04:00.004+01:00

Jag fick precis ett mail med kommenterer på en inlämningsuppgift jag skickade in förra veckan. (Jag har hoppat på en kurs i interkulturell pedagogik nu också.) Maken till beröm har sällan skådats, och det var precis vad jag behövde! Jag är så stolt så det finns inte., särskilt när orden kommer från en lärare som jag håller ganska högt. Jag vill inte skryta eller så men jag bara måste, alla som håller på Jantelagen kan blunda...

Hej Maria!

Vilken text du har skrivit! Jag är sällan mållös, men nu var det bra nära :-).

Dina sammanfattningar är något utöver det vanliga - du lyckas med konststycket att ge dem ett klart personligt drag samtidigt som du inte på något vis "kliver utanför" vad som rimligen kan betraktas som en sammanfattning även om de delvis drar i riktning mot vad som kunde vara en tolkning. Själv blev jag alldeles fångad av dem och hade jag inte redan läst Bauman skulle jag antagligen velat göra det nu. Hur som helst bör de ha varit givande även för de andra i gruppen - du tar fram huvudfrågorna i respektive avsnitt på ett utmärkt sätt och man får en bra bild av vad Bauman kan tänkas vilja ha sagt.

Din avslutande diskussion, som sammanfattningarna förstås då gör en nyfiken på, är också mycket bra. Associationen till Tage Danielssons sannolikhetsmonolog är mitt i prick, för att nu uttrycka mig lite "oakademiskt", och överlag lyckas du även här med att både ta in personliga tolkningar och reflektioner och att samtidigt besvara det som efterfrågades i uppgiften. Jag blir nyfiken på resonemanget i näst sista stycket, det som handlar om utbildning. Här hade jag gärna läst ett stycke till eller två för att få dina tankar en aning mer konkretiserade (men det är en personlig reflektion bara för att jag blev nyfiken, inte en anvisning om hur något borde sett ut!).

Vill gärna ge dig en extra komplimang för ditt språk. Det är sällan jag ser så nyansrika och välformulerade texter i uppgifter av det här slaget. Jag ser fram emot att läsa mer av vad du skriver framöver!

Hälsningar V

Helga arbetsdagen!

2009-02-16T09:08:00.005+01:00

Helgen avrundades med tårtkalas hos kusin F som fyller år på onsdag. Min morbror och moster var också där, lite mellanlandning efter en fyra veckors Thalilandsresa inför vidare färd mot Ö-vik. Så gick den söndagen.

Idag ska jag helga arbetsdagen och fixa två uppgifter som ska in. Jag har dock inte kommit igång än, för först ringde mormor och sen ringde mamma... En trevlig timmes telefonprat till att börja med alltså, men nu ska här pluggas!

Saturday night's alright...

2009-02-14T23:48:00.004+01:00

Sovmorgon. En lugn och skön förmiddag. Martin målade bokhylla i källaren, jag skrev färdigt en skoluppgift och skickade in den. God lunch. In till stan, byta Martins jeans, promenera omkring. Ta en fika (latte och focaccia) på det fräschaste stället jag besökt på år och dar. Rent, snyggt, gott, trevligt, genomtänkt inredning... (Inte ens damm ovanpå ventilationsrör eller i gömda vrår, till och med välputsat kakel på toaletten!) Klok prat och dum-roligt knasprat. (Om allehanda affärsidéer folk borde utveckla och de på makabra sätt skulle kunna spåra ur.) Mer kringpromenerande, åka hem. Martin fixade med datorn som äntligen kommit hem från reparationen, jag fixade trerätters... Middagsmys i soffan, utan TV. Mysprat och allmänna funderingar kring strängteorin, dikter, livsoptimism, ordvitsar m.m...

What a perfect day!

Älskar, älskar inte...

2009-02-14T15:19:00.002+01:00

Vem eller vad är inte så noga bara man älskar någon eller något!

Ha en härlig alla hjärtans dag gott folk och ägna dagen åt att göra något ni tycker om med någon ni tycker om eller i ert eget goda sällskap.

Suicide Bunny XI

2009-02-13T13:00:00.000+01:00

Happy Friday 13th!

2009-02-13T07:58:00.002+01:00

Det tänker jag ha i alla fall, för mig har det aldrig varit något oturligt med den 13:e och idag ska jag träffa kusin C och underbara lilla Z på stan. (Sötare unge får man leta efter!) C hade nåt ärende på NK och sen blir det lunch. Sämre dagar har världen sett...

Innan dess ska jag försöka skriva färdigt in en uppgift och ikväll blir det väl allmänt fredagsmys. Helg... Grymt skönt!

Vad tror ni?

2009-02-12T13:13:00.004+01:00

Finns det sömnbrist och missade tåg där? Går cykelkedjor av? Försvinner papper? Finns disk och grå moln? Hänger sig datorer?

Jag tror inte det, och jag skulle behöva en stund på det där stället idag. Vadå fredagen den 13:e? Torsdagen den 12:e räcker gott...

Shuffle me! (iTunes-oraklet har talat...)

2009-02-11T14:21:00.008+01:00

Femtio frågor som besvaras av din musikspelare, låttiteln blir ditt svar.

Välj "shuffle" och kör hårt!

(Stämmer både bättre och sämre, men roligt är det...)
_____________________________________

1. How are you feeling today?
Uninvited

2. Will you get far in life?
When A Man Loves A Woman

3. How do your friends see you?
All I Need Is You

4. Will you get married?
Save A Prayer

5. What is your life’s theme song?
Maria Magdalena

6. What is the story of your life?
Put You Up On Game

7. What was high school like?
Happy Christmas (War Is Over)

8. How can you get ahead in life?
I Had A Dream

9. What is tomorrow going to be like?
Innan Mörkret faller

10. What is the best thing about your friends?
Nothings Gonna Change My Mood

11. What is in store for the next weekend?
No One

12. What song best describes you?
Shake Ya Body

13. How is your life going?
Jungle Fever

14. What song will be played at your funeral?
Skyliner

15. How does the world see you?
Swing Easy

16. Will you have a happy life?
Fly Me To The Moon

17. What do your friends really think of you?
Move Your Feet

18. What song describes the person you’re attracted to?
Land Downunder

19. What message would you like to tell the next generation?
Det Finns För Mycket Sånger Om Kärlek

20. Do you have a deep dark secret?
Ne Otpuskaj

21. Do people secretly lust after me?
Longing For Lullabies

22. How can you make yourself happy?
Top Of The World

23. Will you ever have children?
3AM Eternal

24. What’s some good advice for you?
Time Has Come

25. How will you be remembered?
God's Gonna Cut You Down

26. What is your signature dance song?
Dröm

27. What do you dream about?
Run

28. How is your life at the age of 50?
'Cause I Love You

29. What will you be thinking the last minute of your life?
Cocaine Blues

30. What song describes your way to look at love?
Try Just A Little Bit Harder

31. What do you think about war?
American Woman

32. How do you want to live your life?
Twinkle

33. What song makes you happy when you’re sad?
Whitout Me

34. What would you like to tell the world?
That's Life

35. How would you describe the person you love?
Tribal War

36. How would you describe the person you hate?
Sweet Harmony

37. Why did you cry last time you cried?
You're The Storm

38. What’s in your thoughts ringht now?
Serenity

39. Your passion in life?
Bodhisattva

40. How does your family see you?
Freedom Jazz Dance

41. How would things be if things were different?
Age Of Aquarius

42. What do you think will happen to the world?
Pavane (Thoughts of a septuagenarian)

43. What’s your thoughts about sex?
Rudiger

44. What do you think when you look at yourself in the mirror?
You Have Been Loved

45. What song describes the last year in your life?
Easier To Sing

46. What’s your thoughts about death?
Cocaine

47. What does your friends mean to you?
Your Lovers Nerve

48. What makes you cry?
Enter Sandman

49. What makes you want to hide?
P.A.R.A.D.I.S.E.

50. What is the meaning with your life?
I Heard It Trough The Grapewine

Nostalgi, lika delar vemod och glädje.

2009-02-11T11:49:00.003+01:00

I alla fall när det handlar om att göra något man tycker om men som man en gång var bättre på...

Jag hade bäst ton i slutet av högstadiet och början av gymnasiet och fingrarna skötte sig bäst i mitten av gymnasiet nån gång. Idag har jag blivit bättre på annat men varken ton eller teknik är vad det en gång varit. Jag var aldrig märkvärdigt bra, särskilt inte med tanke på hur länge jag spelat, och jag övade sällan men jag var hyfsad.

Nu är jag ytterst medelmåttig, rent allmänt. Med tanke på vilken form jag borde vara i är jag rent dålig. På riktigt. Men, men... Jag är inte i närheten av mitt bottenrekord i alla fall. Just nu försöker jag få till en allmän vardagsrutin så jag får tillbaka lite ambis, eller embouchure som det så fint heter. Hoppas det blir mer glädje och mindre vemod så småningom...

Är det inte likt så säg?

2009-02-11T10:00:00.001+01:00

Suicide Bunny X

2009-02-10T21:53:00.000+01:00

Oh kravlösa tisdag...

2009-02-10T12:15:00.006+01:00

Hela helgen och hela gårdagen har varit måste-och-borde-dagar (med bottenrekord på humörskalan) men när jag äntligen fick iväg en vidrig uppgift sent igår bestämde jag att nej, tisdagen får bli precis som den blir även om jag har saker jag borde ta tag i.

Min tisdag har varit underbar och jag har fått en del gjort, tro det eller ej.

Jag har faktiskt fått iväg en uppgift till, men den var nästan klar och behövde bara lite finslipning. Jag har sett på några bra dokumentärer, läst och lyssnat på musik, städat, spelat lite flöjt och bara varit... Inte så bara.

Jag borde ha skrivit, men jag behövde låta bli, och bara det faktum att jag bestämt mig för att jag inte måste gör det mer sannolikt att jag faktiskt skickar in något mer innan dagen är slut.

Ölreklam med stil!

2009-02-10T10:02:00.002+01:00

Ska det va så ska det va!

Stil, klass... Alphonse Mucha, du skulle kunna sälja öl till och med till mig, eller is till en eskimå för den delen.

Älskade tvättstuga!

2009-02-09T09:51:00.002+01:00

Äntligen, äntligen! I en dryg vecka har jag tänkt tvätta, men har det blivit av? Icke.

När jag gått ner och kollat tvättider har alla varit bokade, när jag bokat med ett par dagars framförhållning har det dykt upp något annat... Nu är det nästan så illa som på bilden, byrålådorna har börjat eka tomt och tvättsäcken är sedan länge överfull. Minst en gång i veckan ska man tvätta, punkt! Roligt är det kanske inte direkt, men skönt när det är gjort...

Suicide Bunny VIII

2009-02-08T19:00:00.000+01:00

Heart or not?

2009-02-08T17:02:00.002+01:00

Det här med Alla Hjärtans Dag, som handeln gör sitt bästa för att se till att vi verkligen inte glömmer, hur ser ni på det?

Jag har inte bestämt om jag faktiskt tycker att det är lite småsött eller bara helt sjukt. Själva grejen med att göra löjliga småsaker för varandra köper jag rakt av, men att det är så genomkommersiellt...

Det är äckligt att folk nästan ska ha dåligt samvete för att de väljer att strunta i det. Men, det dåliga samvetet är kanske hälsosamt i det avseendet att det kan tyda på att vederbörande inte visar sina nära och kära tillräcklig uppskattning i vanliga fall? Jag vet inte.

Söndag, sist ut...

2009-02-08T11:53:00.003+01:00

Söndag. Dagen efter, eller dagen före?

Oavsett vilket så är det dagen som lämpar sig bäst för ingenting. Ska man planera in något en söndag så ska det på sin höjd vara en middag eller nåt annat kravlöst. (Se bild för exempel på lämplig nivå...) Att vara ambitiös på en söndag är stört omöjligt.

Melodifesivalen, älska eller hata?

2009-02-07T19:39:00.003+01:00

Det är ju ett sånt fenomen, utan gråzoner och axelryckningar, men jag är faktiskt sådär obrydd-och-ointresserad-men-håller-ändå-koll...

Skulle jag missa en deltävling rör det mig inte ryggen, jag har missat både finalen och Eurovision Song Contest ibland men om inget kommer ivägen så låter jag TV:n stå på.

Ur tävlingssynpunkt vet jag inte vad jag tycker om upplägget riktigt men som företeelse och fenomen besitter det ju en viss allmännbildningfaktor, i vart fall för musiklärare...

Jag minns första gången de skulle köra med deltävlingar. Ingen trodde på det. Det skulle bara vara en massa skitbidrag, folk skulle tröttna o.s.v... Men icke. Dundersuccé var ordet! Jag var en av dem som tvekade och jag måste säga att jag fortfarande förvånas och fascineras av intresset. Att så många tittar, och ringer in?!

Själv är jag av åsikten att schlagers har ett bäst-före-datum som går ut långt tidigare än en genomsnittlig konserv. När det gäller schlagers på dansgolv, gym och karaokebarer har det passerat min gräns för länge sen... Det är som med godis. Gott, på en gång, man behöver inte vänja sig vid smaken. Men en hel påse till frukost, lunch och middag? Då blir det äckligt...

Schlager på lördagkvällar, det räcker!

Middag var det ja...

2009-02-07T17:14:00.004+01:00

Fantasibristen är total! Värst är att det helst ska gå snabbt också, eller i vart fall vara enkelt. Inte finns det något att plocka fram ur frysen heller.

Nigella, kom hit! Elake kocken, rädda mig!

Att pallra sig iväg till affären är förmodligen en bra början...

Suicide Bunny VII

2009-02-07T16:00:00.000+01:00

Anmäld!

2009-02-06T14:37:00.004+01:00

Nu har jag fått tummen ur och anmält mig till donationsregistret!

Jag har ju klargjort min ståndpunkt redan tidigare men aldrig kommit mig för att traska förbi apoteket och hämta nåt donationskort och tanken slog mig aldrig att det, som allt annat, skulle gå att fixa på nätet... Anmäl er ni som inte har gjort det, oavsett hur ni vill ha det!

Suicide Bunny VI

2009-02-06T10:00:00.000+01:00

Fokus

2009-02-06T08:39:00.002+01:00

Jag har känt mig väldigt "spretig" i tankarna på sistone men idag ska jag verkligen försöka strukturera verksamheten och få något gjort.

Har jag själv tagit F-n i båten, och till och med tjatat på att honom för att han ska hoppa i, så får jag faktiskt ta och ro honom i land också.

Fokus var ordet. Det kräver också övning. Det är så lätt att bli van att saker och ting bara ska flyta på, men när det styper så är det bara att bita ihop.

Oväntat besök?

2009-02-05T22:10:00.003+01:00

Nästan. Martins moster ringde vid fyrasnåret och var lite sällskapssjuk och därmed fick vi middagssällskap. Middagssällskap som hade med sig film och glass...

Texmex-kyckling, ris och linser, sallad, guacamole och nachos. (Och glass...) En knäpp och rolig fransk film. Sämre kan man ha det! Jag hann till och med sno ihop ett par franska lantbröd precis innan hon kom också. Att förmiddagen försvann p.g.a. sovmorgon och en granne som rockade loss (när jag tänkt läsa) gör inte så mycket när det följs upp av en sån eftermiddag och kväll!

Suicide Bunny V

2009-02-05T15:00:00.001+01:00

Sovmorgon...

2009-02-05T09:22:00.002+01:00

Jag kliver alltid upp innan Martin åker, ibland så vi hinner äta frukost ihop men alltid så jag får säga hej då, men idag låg jag kvar i sängen och grisade. Jag fick en puss innan han gick, sen somnade jag om. Såå skönt och såå välbehövligt! Nu ska det nog kunna bli lite bättre ordning på den här dagen... Religionsplugg står på schemat. Jag skulle behöva fixa ett par musikuppgifter också men det får bli imorgon. Pluggväder är det i alla fall, det snöar till och med. Mysigt!

Pannkaka

2009-02-04T21:39:00.004+01:00

Det blev det av den här dagen! Ingenting gick som det skulle... Största strulet var väl det med Paketet.

Det som var adresserat till bostadsrättsföreningen och som Någon skulle hämta ut senast idag. Någon är i de flesta fall Martin, eftersom han är ordförande. Eftersom han jobbar hela dagen och kommer hem sent blev Någon istället jag.

När jag väl kommit mig iväg till Ica efterfrågade posttjejen någon fullmakt som jag inte hade. Snopen fick jag gå hem. När Martin kom från jobbet blev han lika ställd som jag. Han har ingen fullmakt heller, och på avin stod bara bostadsrättsföreningens adress, ingen C/o-adress till Martin (som det alltid brukar) och han ringde runt för att få klart vad för slags fullmakt det gällde. Protokollutdrag som bekräftar hans position skulle visst inte duga...

Det slutade med att han var tvungen att cykla iväg till postens företagscentrum, i bortre änden av Årsta, och där försöka klara ut det hela. Väl där får han höra att han inte ens ska behöva legitimation för att få ut paketet. Tillbaka till Ica alltså, där de såklart frågar efter legitimation... Suck. Han fick med sig paketet hem tillsist i alla fall, men vilken cirkus!

Det var en av alla grejer som gick snett. Nu ska jag gå och duscha, håll tummarna för att jag inte glömmer stänga munnen och drunknar eller nåt...

Suicide Bunny IV

2009-02-04T15:00:00.001+01:00

Politisk kris, är det inte på tiden?

2009-02-04T12:52:00.003+01:00

Finanskrisen orsakades av överdrivet spekulerande, ett system som premierade risktagande och stimulerade överkonsumtion. (Bland annat...) När kommer det slå till mot det politiska systemet?

När kommer det sluta löna sig att mörka missförhållanden på skolor? När kommer verkningslösa "satsningar" och utskyfflandet av pengar till åtgärder som bara lindrar symptom utvärderas och granskas? När ska nån ta ansvar på den fronten?

Politikerna hytter med fingret åt bankdirektörerna, fast de själva borde få sitta i snickarbon och "begrunne sine hyss" ett tag. Konstgjord andning förhindrar kanske ytterligare ett dödsfall i dagens statistik men om man inte gör mer än så kommer patienten inte göra mer än just undvika att dö, ett tag. Antingen accepterar man dödsfallet eller så satsar man på verkningsfulla åtgärder! Man kan skjuta kostnaderna framför sig och blunda för att de finns, men att skjuta dem på framtiden är att låta dem växa. Kvartalssamhället måste ta sig i kragen på alla fronter, så är det bara.

Nu ska jag diska, för disken växer också om man inte tar tag i den...

Miley Cyrus rasist? (Avdelningen imaginära PK-problem...)

2009-02-04T12:15:00.006+01:00

Miley Cyrus, disneys storstjärna, anklagas nu för rasism. Orsaken? Se ovan.

En festbild som förmodligen är tänkt som nåt internt, en ren skojgrej... Sen när har det varit fult att härma någon, särskilt när det sker så generellt och är helt utan negativa anspelningar? Snacka om att göra en höna av en fjäder och jaga skandaler som inte finns.

Nu förväntas "att Miley Cyrus kommer att be sina fans och personer av asiatiskt ursprung om ursäkt för sitt bristande omdöme och tar tillfället i akt att bättre förstå varför den här gesten är förolämpande.", säger George Wu, ledare för den asiatisk-amerikanska föreningen OCA.

Politisk korrekthet på petitessnivå, ren dumhet med andra ord. Suck. Ta tag i världsproblemen istället! Om det någon gång råkar hoppa en groda ur munnen på Obama, får en ståuppare då imitera honom på samma sätt som Bush imiterades eller vore det också rasistiskt? Den som lever får se.

Stabilt!

2009-02-04T08:47:00.003+01:00

Det är lugnt! Jag har koll på läget. Stenkoll. Vad trodde du?

Mendelssohn

2009-02-03T10:24:00.011+01:00

e Felix Mendelssohn föddes för 200 år sedan. Grattis!

Prick på dagen den 3:e februari. Jag ville bara upplysa om saken, så att ni vet att ni har all rätt att fira med en tårtbit och ett stycke vacker musik om ni känner för det...

__________________________________________

Fotnot: För er som är Husumbor kan jag även upplysa om att vi har en "importerad" professor i Mendelssohn, tillika rysk konsertpianist, nämligen I. Ibland vikarierar hon som kantor men är egentligen pensionär.

Tisdag

2009-02-03T09:56:00.002+01:00

Tahiti-te. Interkulturellt skolskriv. Solsken. Bröderna Jablonski. Bioplaner.

Not to bad.

Suicide Bunny III

2009-02-02T08:00:00.001+01:00

Suicide Bunny II

2009-01-31T16:00:00.001+01:00

Kalaslördag

2009-01-31T15:07:00.003+01:00

Sista januarikalaset ska avverkas idag. Min bonus-svärmor fyller jämnt så vi ska dit på middag och stannar tills imorgon.

Suicide Bunny I

2009-01-30T14:32:00.005+01:00

Martin har ett par böcker med dem och de är så dråpligt hemska och underbara att jag bara måste bjuda på några... Här är den första, fler kommer när ni minst anar det. Håll tillgodo!

Très gris, très triste...

2009-01-30T14:00:00.005+01:00

Veckan som gått har varit riktigt bra men nog är det väl dags för ett par minuter solsken snart? Då kan man gå omkring och låtsas att det är vår... Jag längtar faktiskt till sommaren. På senare år har jag blivit normal på den punkten. Vintern störde mig aldrig förut, på den tiden den var vit och vintrig, men det här gråtrista... Ifjol blev det ingen riktig vinter, någonsin. Inte i Stockholm i alla fall. Det passade mig perfekt!

I slutet av februari var det som det brukar vara kring slutet av april, enligt mitt norrlandsprogrammerade sinne i alla fall. Sommaren blev väldigt lång och det var åh så skönt... Att den började tidigt alltså. I slutet av augusti och början av september ska man inte bli genomstekt av att sitta på balkongen, då sa norrlandstermostaten ifrån... Behaglig värme och behagligt ljus tack. Sommarnattsljus, som alls inte finns här nere. Det är det sämsta med syd-somrarna... Just nu är det som sagt knappt ljust ens dagtid men det löser sig väl. Hoppas våren behagar anlända tidigt i år också. Gråslaskigt vårvelande är det värsta jag vet...

Heavy Loaded

2009-01-28T13:22:00.004+01:00

Drygt 3000 låtar, ett par filmer, några årgångar av Skôrven med tillhörande råmaterial, ett flertal nedladdade föreläsningar, mängder av foton, skolarbeten, nedladdade rapporter och avhandlingar, lite PDF-noter och annat småskräp...

Det har jag fyllt min dator med och nu är utrymmet snart slut. Fråga mig inte hur det gick till men jag har bara 66,3 GB's svängrum och det räckte tydligen inte längre. Dags att skaffa extern hårddisk? Ny dator? Dags att städa I say... Till att börja med i alla fall.

Drömmar vs. Spiksoppa

2009-01-27T10:12:00.006+01:00

Dröm och verklighet. Kan man förena dessa tu och bevara balansen i nöd och lust så är man inte bara född under en lycklig stjärna utan förmodligen också en hårt arbetande realist.

TV:n matar oss med Askungehistorier och dokusåpor där folk vinner en chans att göra succékarriär inom sin drömbransch. På vägen gallras det hårt och folk som lever för enbart drömdelen av konceptet faller hårt. Vissa håller drömmen vid liv hela vägen fram till segerjublet i sista avsnittet men hur många håller för verkligheten, ett år senare? Fem år senare? Din talang är intet värd om du inte kan anpassa den till mallar som marknaden tillhandahåller, eller lära dig att nyttja mallarna för att tjäna ditt eget syfte.

Konstnärlig frihet förekommer bara ytterst sparsamt i det allra översta skiktet och inte ens där kan du blunda för att din framgång faktiskt är beroende av andras gillande. Idolvinnarna hoppar jämfota med tårar i ögonen för att ett halvår senare, när nästa säsong drar igång, få se sina skivor inta bensinmackarnas 49-kronorshylla. Så mycket för nyhetens behag, tack nästa!

Att gå den där smala utbildningen, vingla fram längs den smala vägen, enträget fortsätta brinna för sin dröm, hoppas på tillfället och på att kunna hålla sig kvar... Försök gärna, men bara om du vet att du överlever smällen som i 9 av 10 fall kommer som ett brev på posten.

När det skiter sig vill jag bara komma med ett litet tips: På spiken som blir kvar när alla illusioner är bortskalade kan man koka en rent gudomlig soppa...

Behåll kärnan, det verkligt relevanta, och utgå ifrån den när du öser ner mer matnyttiga saker i grytan. Poängen är inte att du ska leva på spik och endast spik utan att du ska bli mätt, eller hur? Jag vill inte påstå att man gör bäst i att skjuta prick på sina drömmar och glömma allt vad ambitioner heter men verklighetsanpassning är nästan alltid den gyllene vägen till förverkligande. Konsten är att göra det på det där balanserade sättet som ger det där fröet i själen styrka nog att leva samtidigt som man måste se till att någon vill vattna det (läs: den uppskattande omvärlden) också.

Visst har det funnits ett fåtal som lyckats stövla fram på sin egen väg, kommit, sett och segrat. Ihågkomna av eftervärlden, älskade, banbrytande, unika. Och på rätt plats vid rätt tillfälle. Kanske får man nöja sig med att sitta på ett moln och se ner på världen när den mognat och någon gör det där storslagna jag skulle ha gjort, se ner på någon som lyckas och får all ära som borde ha varit min. Kanske det. Livet är inte rättvist, inte ens orättvisorna delas lika, men vadå?

Jag tror inte att de lyckade människorna nödvändigtvis är lyckligast när de dör. Lyckligast är den som somnar in mätt på spiksoppa.

Eko-ologiskt?

2009-01-27T08:26:00.003+01:00

Utbud och efterfrågan hänger ihop, svårare är det inte. Folk vill ha ekologiskt och nu finns det. Äntligen! För sisådär tio år sen, drygt, handlade pappa bananer på Hemköp i Ö-vik varje gång vi åkte in till stan. Den närmaste kravmärkta bananen fanns alltså tre mil ifrån vårt vanliga Ica och Konsum. Idag har minsta lilla kvartersbutik eko-mjölk och krav-bananer. Det finns eko-kläder, eko-möbler och eko-hus. Efterfrågan styr utbudet, inte bara tvärtom.

Modefaktorn är inte heller att förringa. Krav är rätt. Eko is the new black. Huruvida besluten grundar sig på genuin välvilja gentemot människor och miljö eller inte bekymrar jag mig faktiskt föga om. Visst är det lite patetiskt att se någon packa in sina ekologiska matkassar i stadsjeepen och sedan brumma hemåt men, men... Bättre än ingenting. Förr eller senare löser det sig väl på den punkten också, någonstans måste det ju börja? Minst lika skenhelig är ju för övrigt jag, flitigt flygresande som jag är, så jag ska bara tugga min krav-banan och hålla tyst.

F-ck you right back!

2009-01-26T10:13:00.003+01:00

I torsdags skötte den sig exemplariskt, i fredagen vägrade den befatta sig med internet. Lite trassel och bråk blev det, och sedan en tillfällig kapitulation från min sida. Orkade inte... Laddade hem tentan via mamma och pappas dator, skrev den på min egen, flyttade över och skickade in. Gissade på att det var routern som stod för dumheterna men hade ingen lust att börja trassla med några inställningar utan lät det bara vara. Jag skulle ju till Umeå på måndagen och där funkar det ju alltid. Trodde jag... Väl hemma i Stockholm konstaterades att det var nätverkskortet som bråkade. Efter närmare tre timmars trassel med allehanda dåligt fungerande återställningsalternativ slutade det med F11. Äntligen! Vissa program måste ominstalleras men så vitt jag kan se har inga filer försvunnit och internet fungerar, även trådlöst. Hoppas dumburken behagar sköta sig nu, jag är trött på datastrul...

Bättre än kaffe!

2009-01-22T18:06:00.004+01:00

Att plugga och vara social nästintill dygnet runt och sova sisådär 4-5 timmar per natt och dessutom inte vara helt pigg bidrar väl till att jag inte direkt flugit ur sängen om mornarna under veckan som gått men det krävs inte mer än att någon får ur sig ett "G'morron..." så är det igång.

Visst är man trött under dagarna ibland, om man suttit stilla för länge framför allt, men vadå? En salig blandning av intern humor, djupa diskussioner och intellektuellt meningsutbyte (främst utanför skoltid), urflippat tjejsnack och ren kärlek...what else do you need to make the world go 'round?

Jag ska inte förneka att jag längtat tills imorgon, tills fredagen-efter-alltihop, sen i oktober-november nån gång men det var riktigt skönt att december-januari-cirkusen fick avrundas såhär.

Gimme, gimme, gimme!

2009-01-16T18:36:00.004+01:00

Jag är helt emot onödiga pillerintag men nu skulle jag nästan ta det som erbjöds utan att fråga...

Min hals måste hata mig. Strepsils, te, varannan-ipren-varannan-alvedon är det som gäller och förutom blåbärssoppa har det bara blivit ett par ynkliga mjukbrödssmörgåsar på hela dagen. Ömsom frossa, omsom kallsvettas. Tung-hosta, tungt att andas...och tenta. Det var ju det också, inte bara ett inte.

Tiden var någorlunda generöst tilltagen den här gången i alla fall och vi har 9.00 - 21.00 på oss att skriva men om man knappt orkar läsa och hittills sovit bort minst en tredjedel av tiden så ja... Vi får väl se hur det går. Jag ska hur som helst försöka få ihop något att skicka in för självklart var det ju så att frågorna var tydliga och begripliga den här gången och det känns dumt att ta för givet att omtentan blir lika välformulerad plus att jag verkligen vill ha det här bortgjort...

När tentan är inskickad blir det sängläge resten av helgen för min del!

Det som är kvar att göra inför Umeå får vara som det är så länge jag bara blir frisk., det är hur som helst bara lite finlir kvar att göra. Att inte åka finns inte på kartan men att åka upp utan att vara frisk vill jag ju inte heller, avskyr ju själv alla sjuka människor som inte har förstånd att stanna hemma fast de borde...

En dagens!

2009-01-15T16:58:00.003+01:00

Väder: Snorkallt! Det var -18 sist jag kollade...
Humör: Bra, tills jag insåg att jag tydligen håller på att bli sjuk på allvar.
Klädsel: Tjock, brun kofta med bautakrage och svarta jeans.
Låt: Hela estetshowen!
Läsning: Borde etikplugga med de böcker jag har men orkar inte...
TV: Lite slötittande på Dr.Phil med mamma.
Fråga: Hur illa blir det? Med förkylningen.
Citat: "Jag får stanna i stan för mamma, hon har skickat SMS!" Yeah right... Har man vetat om att man ska till stan i en dryg vecka har man haft all tid i världen på sig att fylla i en blankett.
Konstaterande: Ingen ingefära hemma.
Bäst: Estetshowen... Grymt bra!
Sämst: Jag har inte tid att vara sjuk. Verkligen inte.
Vill ha: CSN-pengar.
Dagens fynd: Idag har det inte fyndats alls.
Bragd: Gjorde storkok på köttfärssås så det räcker om ingen skulle orka laga mat närmaste dagarna...

Häxbrygden

2009-01-15T14:24:00.005+01:00

Marcus är hemma och är riktigt sjuk, mamma kraxar lite och börjar nog bli förkyld hon med och jag också verkar det som...

Det känns i halsen och bröstet, gör inte ont men känns som när man blivit andfådd i riktigt kall luft. (Förutom kylan då.) Inte bra. Inte alls... Jag ska ju till Umeå på måndag ju! Fyra dagars redovisningar, föreläsningar och pubkvällar står på schemat, inte har jag tid att bli sjuk nu!

Skönt att det blev en kortdag idag i alla fall. Eleverna skötte sig riktigt snyggt och esteternas show var klockren... Lite trassel med en elbas i introlåten men annars flöt allt på. Underhållande, svängigt och proffsigt! Kul att de byggt ut det hela med dansklassen och mediagänget också. Gå och se den, ni som har möjlighet!

Nu ska jag gå ner och sätta på vattenkokaren och gräva runt lite i kyl- och köksskåp... Sjuk vägrar jag bli! Det alternativet finns inte, inte nu. När jag kommit tillbaka till Stockholm gör det mindre, men inte nu.