Say what?!

Ursäkta mig, jag bara undrar...ska man inte se till att den litteratur man lägger upp som obligatorisk på en universitetskurs finns tillgänglig för studenterna utan att de ska behöva beställa den från utlandet? Följande info fick vi gällande nästa moment:

"På kursen ingår 2 böcker: "Den religiösa människan" (2006 års upplaga) av Geels och Wikström samt "Comprehending Cults" av Dawson. Observera att Lindgrens bok utgått då denna ej är tillgänglig från förlaget ännu. Ifall Dawsons bok är svår att få tag i kan jag rekommendera amazon.co.uk som brukar ha den i lager för snabb leverans.
På kursen ingår också 16 sidor ur en tidigare upplaga av "Den religiösa människan" då dessa utgått ur den senaste upplagan. Dessa sidor är bifogade detta anslag som en pdf-fil."

På de övriga momenten har det också funnits ytterst snålt med böcker tillgängliga via bibliotek, på sin höjd ett tiotal, och då spridda över landet. (Ibland har det funnits fler, men då bara i läsesalar där de ej lånas ut.) På bokhandelsfronten har det dessutom varit ungefär lika klent. En enda bok har jag fått tag på i en fysisk bokhandel och de andra har inte heller var lättåtkomliga ens via nätet. Illa, enligt mig.

Syskonvecka!

Jag har inte hunnit göra så mycket väsen av mig på den här fronten men attans så mycket annat jag gjort! Marcus, min käre bror, har ju varit i stan hela veckan eftersom han har höstlov och vi har varit ganska precis överallt...

Han åker hem i eftermiddag men innan dess ska vi hinna med ännu lite mer av stan, sen blir det en förhoppningsvis lugn helg med plugg och släktumgänge. Känns ganska skönt. Få snöa in med böckerna... Det borde jag förvisso gjort tidigare, men nu är det som det är. Tenta på tisdag!

Veckan har ju varit minst sagt hektisk och igår, när det dessutom behagade regna, var jag ganska trött, men det har varit precis vad jag behövt - En rejäl hjärnrensare! Nu har Marcus packat väskorna, strax blir det Top Model på TV, sen iväg...

Gnäll á la v.43

Och hej vad det går!

Landade nyss efter en lång och intensiv vecka i Umeå, är kvar "norröver" tills på söndag. Ska redigera klart tidningen, trolla ihop en annons, fira L's födelsedag med en filmkväll, och helst också plugga lite.

Det brukar kännas så lugnt, lugnt och lite tomt förvisso, när man kommer hem från Umeåveckorna men inte nu. Nu är det halvt ångest över allt jag har framför mig, saker som jag helst skulle ha gjort för länge sen... Jag har ju inte ens påbörjat kristendomshistorian, vilket omfattar sisådär 1000 sidor och ett dussin småföreläsningar. Hemtenta den 4:e november... Och jag kommer få restuppgifter på judendom/islam eftersom jag aldrig fick iväg de sista frågorna på den tentan. Och på söndag åker både jag och Marcus ner till Stockholm, han har ju höstlov och ska med ner och hälsa på, så den veckan kommer ju gå av sig själv...

Så man lär sig tydligen aldrig.
Jag om någon borde ju ha gjort det men det är allt för lätt att välja att glömma bara för att man önskar att verkligheten och ens egen förmåga vore en annan än den faktiskt är.

Religionskursen var ett ytterst dumt påhitt, att läsa parallellt med musiken. Det är så hysteriskt mycket litteratur och fakta att ta in och försöka förhålla sig till att den kursen i sig själv hade varit en rejäl utmaning. Hur jag tänkt att jag ska fixa den samtidigt med musikkursen, tidningen som ideligen dyker upp och kräver tid när det passar som sämst etc. kan jag inte begripa.

Allt står mig upp i halsen och det fylls bara på... Om två veckor börjar ju tredje momentet på religionen! Hur mycket efter kommer jag inte vara då? Och musik-VFU:n, praktiken, hur ska jag få in den? Två veckor innan januari... Det är ju så roligt så länge det går men när det inte går längre så är det verkligen inte roligt.

Mina flexibla och relativt lättsamma musikstudier har dessutom gjort mig helt sjukt bortskämd... Begreppet heltidsstudent hade hunnit mjukna och jag hunnit glömma men religionskursens hårdhandskar har väckt mig, brutalt.

Nu får jag väl stå mitt kast och försöka ta poängen allt eftersom, om än något förskjutet, och sen tänka till lite inför nästa läsår. Jag kommer inte läsa C-religion och C-musik parallellt kan jag säga, redan nu. Om det inte inträffar något mindre mirakel med min intellektuella förmåga vill säga...

Det känns som om jag gnäller rätt duktigt nu, igen, men det känns verkligen inte roligt att blicka framåt om jag inte lyckas styra upp vardagen rätt omgående men jag kan bara inte räkna ut hur det skulle gå till. Jag är helt ur form, mentalt sett.

Kommande vecka i Stockholm med min 18-årige höstlovsledige lillebror ska jag försöka ladda batterierna på alla tänkbara sätt. Visst har jag satt upp ett överambitiöst schema men jag tror faktiskt att det kommer att ge mer än det tar, även om jag helst bara skulle vilja lägga mig och sova ett par dagar just nu. Ha roligt och komma igång med bibelläsningen, det får bli målet för den veckan. Sen blir det råplugg och hemtenta, därefter kanske ett litet andningshål så man hinner kravla sig upp på banan igen. Fixa judendom/islam-momentet, reda ut VFU:n o.s.v...

Så f-cking nöjd med mig själv!

Ursäkta ordvalet men jag är så oförskämt nöjd med dagens prestation... 2/3 av tidningen är klar och det är de lättaste sidorna som är ogjorda! (Saknar ett par kompletterande bilder till annars färdiga sidor, ska redigera förstasidan och lägga in och en kort artikel.) Vanligtvis tar det flera dagar, särskilt när det är så här mycket som ska skannas, efterredigeras och renskrivas som det var den här gången, men hjälp vad jag överraskat mig själv! Har suttit vid datorn sen tio imorse och jobbat så gott som konstant, tills nu... Disciplin av tredje graden.

Teknisk revolution på datafronten!

Det är en blandning av ångest och barn-på-julafton när man får en sprillans ny teknisk pryl som är sådär ny och fin och supermycket-bättre-än-den-förra. Det är ju så löjligt roligt med nya saker, särskilt när de har nya finesser, men det är också de där nya roliga finesserna som ställer till det... Man måste ju få prakt-eländet att fungera också! Helst trådlöst, vilket ju aldrig fungerar på första försöket. I skrivande stund fungerar precis allt jag gett mig på, förutom just det trådlösa. Det grämer mig, men trots detta är jag helt sjukt nöjd med både skrivar/scanner/kopiatorn och med mig själv.

Husets gamla huvuddator har skött sig ypperligt under åren måste man ändå säga, men just det här med nyinstallationer och annat kunde ju gärna gå lite smidigare. Drivrutina mig hit och nätverka mig dit, alltid är det något... Konfigurera. Uppdatera. Jag har ingen som helst förståelse för annat än plug-and-play och är verkligen inget tekniskt snille men ändå är det jag som får trolla med allt sånt när det skiter sig. Det löser sig oftast till sist och visst har jag väl lärt mig nånting på vägen, men har de andra lärt sig nåt när de aldrig försöker? Nä. Mamma sköter TV/video, brorsan DVD:n, jag dator med tillbehör och pappa...bilen? Punkt. Sällan ger man sig in på någon annans domäner, då ropar man hellre.

När det gäller TV:n är jag helt sjukt vilsen. Det är typ ett halvår sen jag kom på hur man får fram, och bort, text-TV:n. Det säger väl en del? Å andra sidan är det ungefär lika länge sen mamma lärde sig bifoga bilder i mail och pappa kan säkert inte ens öppna sina mail själv så... (Att text-TV är ett stenåldersfenomen hör inte hit!) Gällande videon så kan jag villigt erkänna att jag aldrig någonsin använt timer-funktionen. Vet att den finns, det räcker. Spelar man in något kommer man sig aldrig för att se det, och förresten går det repriser på det mesta.

Nu ska jag sortera mina inskannade tidningsbilder, sen krypa upp i soffan med en kopp te och närmsta katt!

Sida upp och sida ner...

Lärarhandledningsuppgiften färdig och inskickad, nu är det en seminarieuppgift kvar, förutom det där artikel-nystanet...

Just nu lutar det åt att det blir något om musikämnets nytta för barns allmänna utveckling (när det gäller språkutveckling, koncentrationsförmåga o.s.v.) och vikten av att lärarna, främst de som har hand om yngre barn, är medvetna om detta och tillräckligt utbildade för att klara av att arbeta med det på ett optimalt sätt. Får se hur det blir. När jag väl börjar skriva kanske jag bara sitter och glor på pappret och undrar vad fasen jag tänkte.

Sen var det ju religionskursen också. Ca 1000 sidor litteratur på kristendomsmomentet varav 300 sidor bibelläsning... Och tolv miniföreläsningar varav vissa med A- och B-del. Två inlämningsuppgifter som ska vara inne innan hemtentan och två essäuppgifter som hänger kvar från islammomentet också.

Och Skôrven #3/2008. Julnumret, tjohoo...
Blir trött bara jag tänker på det men nu vet ni ju hur jag kommer spendera helgen.

Trådlös

Ehm... Jo. Alltså... Jag har tappat nåt. Tråden. Jag ser inte nystanet för alla trådar. Ungefär.

Jag borde ha lämnat in en egenhändigt hoptotad debattartikel angående något som berör mig när det gäller musikämnet/musikundervisning för ett par dagar sen men jag har inte skrivit ett ord än. Jag tycker ingenting känns det som. Eller jo, jag tycker. Men vad? Lite om allt möjligt men jag får inget grepp om någonting. Jag har för lite att relatera till och står för långt bort från verksamheten just nu för att det ska finnas något som berör sådär självklart och direkt.

Det som berörde och som jag tyckte något om vilket blev ett utkast (förra terminen) är lokalt åtgärdat nu så jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Jag tycker ju en väldans massa egentligen men det är ingen tanke som biter sig fast sådär som man vill att det ska när man ska pränta ner något, då ska det ju brännas lite... Men nu står jag här. Vart ska jag börja? Och på vilket nystan?

Promenad + Plugg = Sant!

Kom på en halvt genialisk idé imorse, det är förvisso pinsamt att jag inte tänkt tanken förut men ändå... Hemladdade föreläsningar i iPoden! Jag har så hysteriskt svårt för att bara sitta och lyssna på något. Att inte ha människan som talar framför sig och inte kunna göra något annat för att koncentrationen då svävar iväg... Visst, koncentrationsnivån var väl inte att jämföra med den när man sitter i en föreläsningssal men det var ändå bra mycket bättre än att försöka sitta rätt upp och ner och bara lyssna!

Långtisdag

Somnade först när igår redan blivit idag och 05.45 väckte mobilen mig, och jag sov jättehårt och blev nästan rädd! Frukost, morgonfix och slutpack, sen iväg! 07.20 satt jag på Arlanda Express. Nu känns det som om det vore middagsdags snart, fast jag nyss ätit lunch vid fullt normal lunchtid... Dagarna blir långa när man är igång så tidigt.

Ride my bike...

Måste bara visa min adoptivcykel! En av Martins kompisar tänkte snällt nog på mig när de städat bland cyklarna i hans hus och det fanns några herrelösa stackare som ingen ville kännas vid... Jag älskar den (och tänker absolut inte byta ut den skeva cykelkorgen)!

Lugn och ro...but not anymore.

En hel del att tänka på och planera för, som alltid, men det har varit lugnt rent praktiskt. Jag har varit på orkidéeutställningen med Martins moster, åkt ut till Martins pappa och haft det lugnt och skönt. Chokladfestivalen fanns med i planeringen till en början men det blev inte så. Lite trist men man kan inte få allt och vi fick en väldigt lugn och skön skärgårdshelg istället.

Nu är det måndag och väckarklockan ringde redan vid sex. Martin skulle upp och iväg på sitt nya jobb som elevassistent på Hjulstaskolan och jag har också en del att göra. Jag har bokat flyg (landar 09.10 imorgon) och ska åka in till stan och göra lite småärenden här och var, handla lite mat och åka hem och packa, städa, fixa lite skolgrejer, tvätta och laga middag.

Räknas tanken?

Det blev liksom inte som det skulle idag. Det började jättebra, sen blev det bara platt fall. Vet inte vem eller vad jag ska skylla på, om det nu alls går att skylla ifrån sig... Ingenting blir rätt. Precis allt har blivit som jag inte tänkt. Före frukost gick allt min väg men sen gick det utför. Tror det är läge att lägga ner verksamheten för dagen faktiskt. Det blir väl bara mer fel annars... Nya tag imorgon!

Walking on Sunshine

Inte långt därifrån i alla fall, för det är så otroligt mycket vackra löv överallt. Knallgula eller eldröda, gul-orange-röd-gröna... Gå igenom drivor av löv och sparka runt dem är ett barnsligt nöje men jag blir glad av det. Ibland behövs inte mer.

Tentatime!

Tentan har anlänt och påbörjats, en tydlig skillnad i frågeställningarna märks beroende på lärare vilket bara bidrar till mitt något starkare intresse för judendomen (framför islam). Somliga kan helt enkelt inte konsten att formulera sig kort och koncist! Men, men... Det kommer nog gå. Det kommer nog att bli inskickat och förhoppningsvis godkänt. Mer än så har jag inte som ambition. Högre ambitioner än så finns det liksom inte IQ-ekonomiskt utrymme för, musikkursen måste jag också ta itu med rätt omgående och på måndag börjar nästa religionsmoment...

Hur vore det...

...om man gjorde sig i ordning och kom sig iväg?

Om man satte sig på något trevligt ställe, gärna utomhus, med en XL-latte och tog tag i instuderingsfrågorna. Gjorde det man skulle utan att bekymra sig mer än nödvändigt för det som man inte kan göra något åt. Tog lite bilder på det som är vackert. Åt lunch, långsamt. Ensam. Tänkte till. Passade på att njuta av allt som bara är. Handlade mat och åkte hem och städade och lagade god middag.

Jag tror att det vore bra.

Första, andra...oktober. Idag.

Dagens utsikt:

Strålande sol, lysande höstlöv.

Dagens insikt:
Det är skönt efteråt.

Dagens avsikt:
Städa, handla, plugga, fixa, förbereda...
Få mig och lägenheten i hyfsat skick inför tentahelgen.

2 goda:
Vädret, det mesta går faktiskt lite lättare när solen skiner.
Det är inte så många dagar kvar att gruva sig igenom, ikväll smäller det!

2 onda:
Ikväll smäller det. Just det... Vem vinner? Jag eller tentan?
AdLibris-paketet lyser med sin frånvaro. Ren ondska.

2 måsten:
Böcker! Nu! Helst nyss. Eller för länge sen...
Gå ut. Att sitta inne en sån här dag är skamligt, snudd på kriminellt.

2 borden:
Instuderingsfrågorna. De finns nog av en anledning.
En anständig lunch med tanke på frukosten.

______________________________________________

BONUS...

Dagens födelsedagsbarn:
Lillstrumpa!

Dagens ljud:
Sia - Electric Bird

Bara Mig

Bara.
Bara, bara Mig...

Därför är det så lätt att välja bort studier eller andra ego-nyttiga aktiviteter. Gör jag det så är det bara mig det gagnar, gör jag det inte så är det bara mig det drabbar.

När jag satt och svor över böckerna och kursen i största allmänhet för några dagar sen sa Martin att jag måste se till att jag gör det, om jag nu vill göra det, för min egen skull för "ingen kommer att tacka dig för att du gör det." Vilket ju är sant. En följd av det är ju också att ingen heller kommer sörja om det blir ogjort. Där, precis där, klämmer också skon...

Det är så sanslöst mycket lättare att komma sig för med att göra något för att någon annan verkligen blir glad för att man gör det eller för att man vet att det som inte görs på något sätt drabbar någon annan.

Hur viktig är Jag i det sammanhanget? Inte viktig alls. När det gäller löjliga småsaker är jag rätt bra på att ta hand om och bekräfta mig själv. Går vi över till större, och svårare, saker som kräver både ansträngning och motivation är det kört direkt. När det ändå väl blir av, vilket oftast beror på att jag "hittar på" ett behov hos någon annan som motiverar det hela, så kan jag känna mig duktig och nöjd efteråt men utan "påhitt"... Då händer det ytterst lite.

Jag vet inte varför, för det stämmer egentligen inte alls med min bild av mig själv, men i sånna lägen är jag det oviktigaste i världen. När det bara drabbar, eller gynnar, mig. Det argumentet håller nästan aldrig, inte när det verkligen gäller. Dessvärre känner jag igen det. Vi är allt för många som fungerar likadant, och det är inte annat än tragiskt. Varför duger man inte själv som Högre Syfte?

Shame, shame, shame...

Shame A negative emotion that combines feelings of dishonour, unworthiness and embarrassment.

Det är pinsamt. Vedervärdigt. Att man sitter här och tror att man kanske-möjligen-eventuellt är den där underbara superläraren-to-be men ändå inte kan komma sig för att göra sina egna studieuppgifter i tid! Va?! Visst kan jag ursäkta mig med att det gick bort tid när jag var i Umeå på musikkursen etc. men hade jag haft lite framförhållning hade jag beställt böckerna jag behövde innan jag åkte dit så att de bara låg och väntade på mig när jag kom därifrån. Men inte då...

Nästa moment, om kristendomens historia, görs tillgängligt på webbportalen imorgon. Mitt i det momentet kommer nästa Umeå-vecka, och höstlovet när Marcus är här, och redigeringen Skôrven #3... Något säger mig att jag kommer sitta ungefär lika oförberedd den 4/11 när den hemtentan anländer. Det känns inte helt bra det här. Den 5/12 har vi den tredje hemtentan, på religionspsykolog, och den 16/1 är det etik, världsbild och livshållning... Det känns hårt. Det skulle liksom räcka med bara det. Egentligen.

För att det ska funka med allt annat så krävs inte så lite planering och det är inte en medfödd egenskap hos mig om jag säger så, inte när jag slipper... Länge leve improvisationen! Så länge det håller. Dags att styra upp en mer detaljplanerad tillvaro nu tror jag. När det gäller arbete har jag faktiskt förvånat mig själv med att ständigt tänka ett steg i förväg, varför kan jag inte göra det när det gäller studier? Nu är det hur som helst ett måste. Jag har liksom inte så mycket att välja på. Planera eller dö. (Betygsmässigt.) Typ. Den som lever får se vilket av dem det blir, fullföljer jag religionskursen med godkänt betyg ända till sommaren genom samtliga åtta moment (plus musikkurserna) så ska jag banne mig ha bragdguld i alla fall, det är då ett som är säkert...

Livet på en pinne

Det är lite mycket nu. Det svänger mellan supersvårt, jättejobbigt och underbart hoppfullt. Allt händer och allt rörs om och det växlar mellan ytterligheter. Konstant.

Jag har jagat sista-minuten-kurslitteratur. (Helt och hållet mitt eget fel.) Jag har fått supervackra rosor. Martins dator har kraschat. Hemtenta på fredag. Bara för att nämna något. Det är mycket nu som sagt... Saker man gör fast man inte borde och inte gör fast man borde. Båda går runt och är överspända och uppstressade över saker och ja...det märks.

Jag längtar tills kommande helg är över. Tills hemtentan är över. Den är mitt stora hjärnspöke nu. I bästa fall är frågorna begripliga och då kanske jag blir klar med tentan under lördagen. Det vore så skönt att få tid att åka ut till Martins pappa och få koppla av och tänka på annat, vi har alltid så trevligt där. I värsta fall sitter jag och sliter mitt hår till 17.00 på måndag...

Nu ska jag lägga krutet på att komma igång med läsningen här, med korta avbrott för städning. Livet på en pinne som sagt!