Jakten på julefrid, del 3

Det blev en del tre väldigt omgående men det kan inte hjälpas för det ultimata julmyset är här och nu.

Marcus har inte vaknat än, han serverade på Parken till ett igår natt och behöver nog sova. Här sitter jag, ensam hemma (sånär som på min sovande bror) vid en brasa som sprakar i öppenspisen och lyssnar på svenska julsånger. Tajgern ligger i fåtöljen och sover, träden utanför har frostvita grenar och domherrarna knaprar solrosfrön tillsammans med de andra småfåglarna. I en hemlig-kasse under min säng ligger en massa julpysselgrejer som jag och Marcus ska ta itu med när han vaknat.

Det finns inte bilder för stunder som den här... Om allt vore gjort och alla vore här skulle det gott kunna vara jul här och nu!

Vinter?

Är det vinter nu? Jag känner mig benägen att fastslå att vintern inte börjar förrän i december, formellt sett. I praktiken är det ju sällan mer än förvinter ens i december, först efter nyår brukar det ju komma ordentligt med snö nuförtiden, så när börjar vintern egentligen?

I förrgår kväll, i söndags, var första gången i år jag kände att attans så kallt det är! Småkallt och snålblåsigt har det väl varit till och från men inte sådär råkallt att det riktigt biter i fingrarna... Min tunna, ofodrade höstkavaj i bomullstwill har räckt gott ända tills nu. Igår sydde jag, vis av söndagen, fast knapparna på vinterjackan och invigde den men då tyckte jag nästan att den var väl varm. Inte vinter. Inte än. På balkongen hänger balkonglådorna med ljung och lavendel. Inte särskilt vintrigt det heller...

It's time!

Om en liten fågel sätter sig på balkongljuslyktans kant, tittar ner, tittar upp och kvittrar irriterat och tittar ner igen så talar det sitt tydliga språk...