God Jul! (Jakten på julefrid, del 7)

Nu är julen kommen, nu är julen här! Allt är precis som det ska vara, hör just bildörrar slå på gården och släkten trillar in precis i tid till Kalle Anka... God jul på er kära vänner, hoppas ni har det lika bra som jag!

Jakten på julefrid, del 6

Nu är det nära... Vi har stationerat oss i Utås efter en inte allt för odräglig bussresa, ätit goda familjemiddagar, skrattat åt interna dumheter, jag har slagit in klappar så långt pappret räckte och allt är precis som det ska vara dagarna innan jul! Till och med snö på backen, hör och häpna... När vi kom var det lite snålt med den varan men så började det snöa igår kväll och idag är det faktiskt vitt.

Imorgon är det dan före dan och då ska vi in till stan. Julklappsbyte hos Lillstrumpa, en smula klapp-komplettering på stan, lite mer julklappspapper, indisk lunchbuffé och allmänt julmys. På kvällen blir det julkonsert i kyrkan med alla församlingens körer och solister, däribland min kära lillebror, och sen... Då ska det banne mig vara julstämning så det lyser om det!

Mitt hjärta är mitt!

Mitt hjärta är mitt, mitt hjärta blir ditt, och aldrig du lämnar det åter...

Det skulle kunna vara första raderna i donationsvisan. Vacker, javisst, men inte min melodi.

Svenskar är tydligen väldigt villiga att donera organ och vävnader efter sin död men jag tillhör inte den skaran. Jag tänker skaffa ett donationskort och kryssa i nej-rutan. Helst skulle jag vilja säga nej till eventuell obduktion också, när jag är död så är jag död och det får mina närmaste såväl som vetenskapen nöja sig med.

Tanken är väldigt fin och jag stödjer donationerna som fenomen. Min mormor har donerat en njure till sin bror och det liv han nu lever är så oerhört mycket bättre än det liv han hade som sjuk, kanske skulle jag kunna göra samma sak eftersom man klarar sig utan den men rör mig inte när jag är död.

Jag vill ge mina medmänniskor ett friskt och lyckligt liv men jag kan inte tänka mig att ge dem en del av min kropp på det viset. Möjligen om man kunde skriva in en liten paragraf som gör ett undantag för närmaste familjen, visst skulle min mamma eller min dotter kunna få mitt hjärta om det ger dem ett liv, men inte annars... Hellre skänker jag då pengar till forskning så att sjukdomarna kan undvikas eller åtgärdas.

Jag är hellre hjärtlös som död än som levande men det känns av någon anledning viktigt att få förbli oförstörd och ta hela sin kropp med sig i graven. Mitt hjärta är mitt, jag kan inte komma ifrån att tanken plocka ut delar av mig och placera dem i en annan människa känns allt annat än tilltalande. Det befinner sig bortom allt intellektuellt resonerande, för jag skulle nog kunna tänka mig att ta emot ett organ om det visade sig nödvändigt, men så är det bara. Mitt hjärta är mitt.

Vägen till lyckan

Det skall vara obegripligt
hur det underbara sker, -
ingen väg till lyckan finnes,
ingen lycklig stigen minnes
som till lyckans lönndörr för.

Ack, att lyckans fågel jaga
är att utan vägar gå
och att utan händer taga.
Att bli kung i lyckans saga
är att dum och häpen stå.

- Edith Södergran -

Trägen vinner!

Den där gruppuppgiften, den första av tre, krävde 3,5 timmes chattande igår och 5 timmar idag. Gissa vem som känner sig rätt mör? Medeltida filosofi, etik och moral... Dessutom hann jag få iväg en musikuppgift innan dagens filosofipass också så nu snurrar det i huvudet kan jag säga.

Imorgon blir det Y-buss för hela slanten, vi åker 9.15 och är framme 17.40. Det känns faktiskt rätt skönt, så länge vi slipper störiga ungar med högljudda Mp3-spelare och förseningar så...

As time goes by...

Jag skulle kunna ha jullov men så är det inte. Listan på ogjorda skoluppgifter är allt för lång. Den kommer förhoppningsvis betas av en aning under dagen, jag har ett par påbörjade uppgifter som jag nog skulle kunna få iväg om jag bara får till det sista. Douglas Adams hade uppenbarligen samma problem:

"I love deadlines. I like the whooshing sound they make as they go by."

I ärlighetens namn är min respekt för inlämningsdeadlines när det gäller skoluppgifter av det mer rutinmässiga slaget inte vad den kanske borde vara men, men... Jag är inte helt obrydd men en försenad uppgift skulle aldrig störa min nattsömn. Är jag ute efter högre betyg så sköter jag mig exemplariskt men är det bara ett godkänt jag är ute efter så är ett par dagar hit eller dit "en världslig sak" som Karlsson på taket skulle ha sagt. Nu ska jag börja beta av högen, wish me luck...

Lyckad hallonjakt!

Idag fick jag äntligen tag på mina geléhallon! Nu ligger det 3 hg handgjorda hallon tryggt i den lilla papperskassen och väntar på Y-bussfrakt och personlig leverans. Drottning Silvias favoriter, enligt uppgift, och pappas. Så nu vet ni det...

Egoistisk välgörenhet?

Det låter bakvänt, men jag tror inte bara att det finns utan också att det är rätt vanligt.

Stoppar man en slant i den där bössan för att man verkligen bryr sig om det goda ändamålet? Handlar det om att man vill andra väl eller vill man sig själv väl? Reser man sig på bussen av omtanke om den gamla eller för att det skulle kännas pinsamt att sitta kvar eller kanske för att man vill få uppskattande leenden?

Många gånger handlar det nog om att tillfredsställa den där Kalle Anka-ängeln man har på ena axeln och samtidigt få räcka ut tungan åt det dåliga samvetet. Ha! Där ser du att jag är snäll och tänker på andra...pilutta dig! Att man dessutom kan få ett gott ord från någon annan för det man gör skadar ju inte heller.

Jag petar hellre ner slantar i de gamla tanternas bössor än skickar mitt bidrag via internetbank och SMS. Främst för att det också gläder tanten som står där. Oftast är det också just för hennes skull jag gräver i fickorna eller plockar fram plånboken. Jag tycker om att se folk bli glada. Jag tycker om... Där har vi det igen. Men spelar det någon roll? Om det nu är så att jag eller någon annan ger eller gör något snällt för att vi själva mår bra av det, alltså av egoistiska skäl, men det samtidigt finns någon eller några i "andra änden" av handlingen som också får ut något gott av det så borde väl allt vara frid och fröjd? Eller? Måste handlingen vara helt igenom osjälvisk?

Så länge det finns balans tycker jag att det är okej, men att se hur somliga spelar ut rollen och det blir ett parodiskt åh-se-så-jag-offrar-mig-för-den-goda-sakens-skull kan nästan få mig att må dåligt. Att göra nåt som inte kräver någon som helst personlig ansträngning eller uppoffring* och sedan förvänta sig tacksamhet och uppskattning för det... Skulle tanten med bössan för ovanlighetens skull bara snörpa på munnen och titta bort skulle jag ju inte bli sur, för slantarna gör ju sin nytta ändå. Kan man inte nöja sig med det är man ute och cyklar, enligt mig.

Att suga åt sig av känslan av att ha gjort något bra och osjälviskt behöver inte vara själviskt, så länge det inte var det som motiverade handlingen från första början. Så länge det inte alltid är jakten på uppskattning och bekräftelse som driver... Så tänker jag.

Men, men... Oavsett vad som motiverat personen till handlingen, som i sig själv är god, så är det kanske att betrakta som tur, för mänsklighetens skull, att den där ego-bekräftelse-jakten tog sig just det uttrycket. Alltid något. Bättre än inget. Eller? Lösa fredagstankar, håll med eller säg emot...
________________________________________

*Tänk kändis-skänker-klädesplagg eller signerat foto/"konstverk" till en välgörenhetsauktion (och får en massa gratis PR och pratar baaaara om den där välgörenhetsgrejen och hur braa det känns att kunna göra nåt i månader framöver) eller stjärna-skaffar-fadderbarn och anger det som del av familjen i intervjuer... Visst är handlingarna fina på det sätt att de gör nytta men det är ju lika märkvärdigt att en miljonär har sju fadderbarn som att jag slänger en tia i Frälsningsarméns kokande gryta, sett i förhållande till våra resurser.

Får det lova att vara en väska till?

You don't have to love it but I do...

Färgglatt men inte skrikigt. Rymligt. Tror jag måste ta en närmare titt, för en ny väska behöver jag ju. Alltid. Eller kanske inte, men fin är den i alla fall.

Blonde moments, del 1

Martin hade sovmorgon imorse eftersom det är julavslutning. När jag vinkade till honom genom vardagsrumsfönstret när han cyklade iväg tänkte jag att shit vad ljust det är (sneglar upp mot himlen) särskilt för att vara så pass molningt. Den här tiden på morgonen brukar det ju alltid vara kolsvart ute. Särskilt nu i december men, men... Ljust är ju trevligt! Sen insåg jag att "den här tiden på morgonen" inte var 07.25 som det vanligt är. Hmm...

Ibland undrar jag om jag inte borde ha fötts blond.

Nära skjuter inga geléhallon...

Det blev inga geléhallon, de var slut när jag väl kom dit. Två könummer före mig rök det sista. Typiskt eller vad? Mer skulle enligt uppgift dyka upp imorgon eftermiddag så det är bara att pallra sig dit då, för jag kan inte komma hem utan dem...

Kursböcker har jag dock framgångsrikt jagat rätt på! Det blev en tur till Jakobsberg och sen till universitetet, resten ska enligt uppgift gå att få tag på i Ö-vik. Skönt... Imorgon ska jag plugga. Det är det enda som står på schemat förutom hallonen. Sen är det jullov!

Barndomsbilder, del 3

You talking to me? Cooling på köksgolvet, med mina allra första solglasögon.

Jakten på julefrid, del 5

Den allra sista julhandeln kommer att avklaras i Ö-vik dan före dan, av rena principskäl, men den sista turen i Hufvudstaden tänkte jag avklara idag.

Lite julkortskomplettering och ett besök på Ejes är det som är spikat. Choklad i all ära, men det är geléhallonen jag är ute efter. Geléhallon till farsgubben... Annars är det faktiskt klappat och klart. Jag har inte riktigt bestämt om jag ska slå in dem här eller frakta hem dem oinslagna. Band och dekorationer får nog vänta, men jag tror nästan att det blir bäst om jag slår in dem här. De skulle nog må bäst av det... Men nu ska jag inte säga mer!

Uppåt, framåt...

Skam den som ger sig, nu är jag godkänd på religionspsykologin också!

De korkade gruppuppgifterna, som vi inte själva fick välja grupp till och som jag därmed fick göra individuellt eftersom min "grupp" bestod av idel inaktiva deltagare, är inte inlämnade än men det är ju lätt åtgärdat jämfört med en omtenta...

Biscotti

Jag bakade ju häromdagen och tänkte att jag kunde dela med mig av receptet, även om det inte är mitt från början. Snabbt, enkelt och gott!


Ingredienser:

100 g sötmandel (ca 1,5 dl)

100 g smör

2 dl socker

2 ägg

6 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Rivet skal av en citron eller apelsin

Gör såhär:

Sätt ugnen på 200 °. Grovhacka mandeln. Rosta den i varm stekpanna utan fett någon minut.(Inte nödvändigt men ger extra god smak.) Rör fett och socker poröst i en skål. Blanda i ett ägg i taget. Tillsätt mandeln, vetemjölet blandat med bakpulvret och citrusskalet. Smaksätt eventuellt med sprit eller mandelarom.

Arbeta snabbt ihop till en deg. (Använd gärna matberedare till blandningen, men blanda då i mandeln i degen på bakbordet.) Dela degen i 3 delar och rulla ut längder lika långa som plåten. Lägg dem på plåten, smord eller med bakplåtspapper, och platta till dem lite med handen. Grädda i mitten av ugnen på 200º tills de är ljusbruna,15-20 minuter.

Låt längderna svalna lite och skär dem medan de är varma i sneda ca 2 cm breda bitar. Lägg dem med ena snittytan upp på plåten. Rosta skorporna i övre delen av ugnen 8-10 minuter. Vänd andra snittytan upp efter halva tiden.


Receptet hittade jag här, men bilden är alldeles min egen!

Vardagsrummet

Den tapetserade väggen vetter mot trapphuset, mitt emot fönstret har vi tavelväggen (där sovrumsdörren smått skymtar) och till vänster om fönstret balkongdörren. I hallens bortre ände har vi badrummet och "runt hörnet" till höger har vi köket, som också ligger vägg i vägg med sovrummet.

Sovrummet

Vi börjar med sovrummet.

På byrån ligger numera en duk och de två ljuslyktorna i fönstret har också flyttat dit.
Rummet är litet, bara två meter brett, men mysigt. Till höger om byrån är dörren till vardagsrummet.

Guess what?!

Martin kom på att han ju har minneskortsläsare på sin dator så...tadaa! Jag kan lägga upp bilder!

Här har vi husets enda tomte, faktiskt husets enda julpynt över huvudet taget. Nu ska jag redigera lägenhetsbilderna, sen blir det bildinlägg så det står härliga till! Den som väntar på nåt gott...

Easy come...

Jag hade ju bara behövt gå dit och hämta ut biljetterna, bara behövt gå dit.

För ett antal veckor sen la jag undan en lapp med info om en förhandsvisning av en film som skulle ägt rum under veckan som gick. Eftersom jag skulle åka norrut och bli borta en vecka hade jag lite annat i tankarna, och inga klockor ringde när jag kom tillbaka ner heller. Jag kom på det igår. Visst, en missad film är inte hela världen men det är så typiskt mig att tro att jag kan ha allt i huvudet! Det är inte första gången det händer om jag säger så... Man läser om konserter och evenemang som man verkligen inte vill missa och sen glömmer man det tills man läser om det i tidningen dagen efter. Någon som känner igen sig?

Barndomsbilder, del 2

Jag och Mitzi i min säng. Den katten var makalöst medgörlig med mig när jag var liten och jag kan inte alltid ha varit lätt att stå ut med för en katt... Jag minns att jag bäddade ner henne i dockvagnen (dockor var inte särskilt lockande) och stack in täcket under madrassen runt om kattstackaren när stoppade om henne, för att hon inte skulle kunna springa därifrån hur lätt som helst.

Jakten på julefrid, del 4

Jag har suttit och försökt sammanställa mina köpta och tänkta julklappar och hör och häpna men jag har faktiskt hållit mig till mitt rättesnöre för året såhär långt:

Djurvänligt - miljövänligt - människovänligt.

Inte allt på en gång men nåt av kriterierna/alternativen måste varje klapp ändå uppfylla/anspela på för att bli godkänd, direkt eller indirekt. Det begränsar ju svängrummet en aning och att uppfylla till direkta önskningar blir det lite si och så med, men jag tröstar mig med att det nog finns andra som tar hänsyn till de specifika önskemål jag uteslutit.

Jag är allt annat än klimat- och miljövänlig i min vardag, det fina med att släpa iväg returtidningar och välja kravodlat väger mitt relativt flitiga flygresande upp flera gånger om men jag tröstar mig med att jag åtminstone gör nånting. Skam vore det ju annars...

Är man uppvuxen i min familj/släkt så kommer det mer eller mindre intrevenöst, även om jag varit dålig på att ta det tillvara. Pappa mer eller mindre förbjöd Smarties i huset när vi var små ("Nonstop innerhåller inte lika konstiga färgämnen! Vet du vad den här färgen kommer ifrån? Döda löss och kemikalier!*"). Farfar odlade biodynamiskt innan uttrycket ens uppfunnits och vägrade dåtidens mirakel konstgödslet och talade om sockret som "den vita döden". (Hallå GI!) En förfader ännu längre tillbaks grundade den lokala Djurskyddsföreningen och startade en liten fond vars avkastning belönade barn som inte metat med mask under året... Fonden är sedan länge utdöd men ändå. Bara tanken. Initiativet. Tänk om man kunde ta efter? Förfallet har i mitt fall gått ganska långt och jag är nog relativt kemikalieförgiftad och allmänt fördärvad vid det här laget och dessutom så Svensson-bekväm att det är löjligt men jag har faktiskt en tanke om att eventuella nyårslöften ska knyta an till julklappskriterierna... Någon som är med? Förslag på tydligare definitioner?


*Se vidare bland kommentarerna.

Barndomsbilder, del 1

Det jag hann uppleva av 80-talet upplevde jag som lyckligt ensambarn. Jag blev ännu lyckligare när min underbara lillebror dök upp men jag hade världens roligaste lek-pappa, en älskad katt, bra kompisar och kusiner. I vårt lilla parhus hade jag lyxen att ha ett eget lekrum, förutom mitt sovrum, och det är där jag intagit denna ytterst ergonomiska position inför det rituella lucköppnandet...

Sladdlös

Jag, arma sladdbarn, kan inte hitta USB-sladden till min kamera! Nu har jag ju tagit fina bilder i lägenheten och en massa trevliga kalasbilder och allt... Suck och stön.

Antingen är den kvar i ett norrländskt skrymsle någonstans eller så städade jag bort den väldigt omgående när jag kom ner. (Det lär märkas vilket, för om jag hittar den dyker det upp en drös bilder här...)

Söndagskalas

Idag har vi haft kalas, från strax före tre till närmare åtta har här varit såväl släkt som vänner och ätit kakor och tårta och druckit kaffe och te.

Martin fyllde ju år i tisdags men eftersom tisdag är hopplöst vardaglig vardag så fick kalasandet vänta tills det blev helg. Det blev lite trångt om sittplatser ett tag men finns det hjärterum så finns det stjärterum och det blev verkligen en jättetrevlig eftermiddag och kväll! Imorgon är det dessvärre en jättevardaglig måndag så nu är kalasandet slut och sängen inte allt för avlägsen.

Komplimang?

Hittade en gammal bild på datorn som fick mig att le. Martin skulle slänga emballaget till nån städgrej men hejdade sig, höll upp den här och såg menande på mig med en finurlig min och sa "Ja, det stämmer!". Martins humor i ett nötskal. Min med...

The Wonder of Creation

Skapa. Det är något speciellt. Att få göra, tillverka, producera. Något eget, om så efter recept (som i det här fallet), som är handmade by me. Just nu är det biscotti men annars kan det vara allt ifrån pärlhalsband till IKEA-byråar, huvudsaken är att man har något framför sig som man får göra något av. Sätta sig ner och beundra resultatet när det är färdigt. Skapande, i alla dess former är verkligen en ypperlig friskvård för självkänslan!

5 minuter

Så lång tid tar det att ta sig till affären. En halv evighet när det regnar såhär. Men jag måste. Jag har tvättid klockan tre och det är slut på tvättmedel så det blir väl till att beväpna sig med paraply och bita ihop... Hoppas jag kommer lindrigt undan.

Animaliskt nedfall

It's raining cats and dogs so to speak. Smatter mot rutan, pölar på gatan. Julstämning my ass, klimatmässigt alltså. Det känns skönt att veta att det finns snö på backen norröver åtminstone. Ifjol blev det ju en grön jul, och året innan var det också snålt. Hoppas, hoppas att det behagar snöa lite dagarna innan jul i år. Så att det ligger kvar på granarna...

Inomhus är stämnningen i vart fall god. Jag kröp i säng igen när Martin åkt till jobbet och sov ett par timmar till. Grymt skönt! Fredagslyx. Nu ska jag stöka runt lite här och försöka göra det lite mindre ostökigt. Sovrummet är i sin ordning, men nu står det en massa grejer huller om buller i vardagsrummet istället. När allt står där det ska kommer det bilder, jag lovar och svär!

Grymt sa grisen...

Renovera, skaffa nya sängar, äntligen kunna sova i sovrummet. (Vilket inte gått eftersom de gamla sängarna inte fått plats.) Hur länge har inte det varit en efterlängtad illusion? Igår kom sängarna slutligen på plats, och vi i dem. Tanken var sedan att vi skulle sova grymt gott som två små änglagrisar men där stöp det.

Jag skulle ju kunna sova på golvet rätt upp och ner utan allt för allvarliga men, kunde i alla fall, men det kan verkligen inte Martin. Han får ont i ryggen om sängen är för fast och den säng som stod i vårt sovrum kändes inte alls som den vi provlåg, två gånger, på IKEA. Den upplevde jag som mjukare än den jag har hemma, den som Martin tycker är för fast, och den vi kröp ned i igår var bra mycket fastare än min. Mycket märkligt...

Det slutade med att Martin steg upp och hämtade sin gamla bäddmadrass och la under den nya för att alls kunna sova. Någon form av byte kommer det bli, antingen av hela paketet eller i vart fall av bäddmadrass. Fint blev det i alla fall, och det är skönt att ha ett riktigt sovrum! Under renoveringen har det ju mest nyttjats som förråd, mer eller mindre...

I väntans tider, del 3

Halleluja, bäddmadrassen lever! De hade visst bara glömt den i bilen, där de för övrigt hade fyra andra sängar. Ingen ursäkt, men nu är den på plats och det är huvudsaken. Att jag fick mig lite ofrivillig praktisk konsumentkunskap på köpet får jag väl leva med.

Nu ska jag uppsöka Åhléns vid Skanstull för att se om de har korgarna jag frågade efter på Åhléns City igår. Där sa de att de var slut och förmodligen utgått men jag kollade idag och de finns på hemsidan under "aktuellt sortiment" så jag hoppas de har fel...

I väntans tider, del 2

IKEA-killarna kom, bar in och försvann. Tog det fem minuter så var det inte mer... Dessvärre kunde jag, efter ungefär sex minuter, konstatera att bäddmadrassen behagar lysa med sin frånvaro. Sängar, sängben, skrivbordsskiva, skrivborsben, golvskydd att ha under skrivbordsstolen, köksstolar, bokhylla, byrå...rubbet är med förutom bäddmadrassen!

Tack och lov har Martin snokat rätt på IKEA's mest svåråtkomliga supportvrå (som vi noga prickat in på web-skattkartan) så det blev till att chatta och sedan ringa samtal... Telefonkö-samtal. Knappa-si och knappa-så och din-plats-i-kön-är... Sånt ger mig en klump i magen.

All form av support/kundtjänstkontakteri är en pina! Jag har ett ärende. Jag vill ha hjälp med något jag har självklar rätt att få hjälp med. Den hjälp jag får är sällan det självklara hjälp jag skulle föredra och oftast bokstavligt efterfrågar utan det kommer nästan alltid "självklara" men dåliga förslag från andra änden av tråden som leder till att jag måste vara ytterst krånglig för att få den hjälp eller de svar jag först var ute efter. Inte sällan hamnar man mentalt upptryckt i ett hörn där "Tack, hejdå!" är det enda replikalternativet. Sen sitter man med luren i handen och tänker "Vad f-n..."

Allt ifrån tandläkare som vill att man ska ta tidigaste morgontiden, läkare som vill att man ska komma idag när man vill ha en tid om en vecka eller återkomma efter helgen när man vill ha en akuttid till supportfolk som vill få det till att man själv gjort fel/har ansvar för att lösa problemet är en plåga. Jag är sämst på sånt här, och jag vet att jag inte är ensam... Mamma har däremot världens talang för det och skulle kunna få den mest hårdnackade telefonist att falla på knä men den egenskapen har jag dessvärre inte ärvt. Kvinnan jag pratade med försökte kontakta Bröderna Blixt men det lyckades inte just då så hon skulle återkomma under dagen. Antingen kommer de förbi med madrassen eller så blir det nybeställning. Eller nåt sånt, hur det nu var... Fortsättning följer.

I väntans tider...äntligen.

Idag, nån gång mellan 9.00 - 15.00, kommer den efterlängtade IKEA-leveransen. Visst får jag en halvtimmes varsel men ändå. Vad gör man annat än väntar? Städar. Pluggar. Ser på TV. Ungefär det... Hoppas de behagar dyka upp före lunch så man får börja skruva! Jag är ju IKEA-nörd. (Snickar-wannabe på Korp-nivå skulle man också kunna säga.) Bygga och skruva ihop utan att behöva såga, svära och grubbla över vinklar och mått, helt perfekt!

Jag vet att det finns många som svär över IKEA-skruvandet också men inte jag. I vanliga fall avskyr jag avskyr allt vad steg-för-steg-instruktioner och manualer heter men IKEA och jag går bra ihop. Pedagogiskt och smidigt. (IKEA, om någon, skulle kunna sälja bilar i platta paket... Åtminstone till mig.) Nu sitter jag däremot som ett barn på julafton och bara väntar. Kom då tomten, jag vill ha min byrå!

...uti hundrade år.

Ja må han leva!

Idag fyller Martin år och självklart väcktes han med paket och frukost på sängen. Det blir bara vi som firar idag, alla människor jobbar ju så själva kalasandet blir till helgen. Middag på stan efter jobbet är planen, sen hem och kladdkake-fika och öppna mer paket.

Det bästa inte gott nog...

Inte ens Jessica Albas figur duger som den är. Tydligen.

Surprise!

Tanken var ju att jag skulle åka först idag men nu blev det så att det gick, rent logistiskt, att åka igår ändå så då blev det 17.05-planet. Sista flighten Ö-vik - Stockholm med SAS. Lite sorgligt, det har ju blivit några och de har betytt en del...

Hur som helst så kom jag ner igår kväll, och hade inte sagt något till Martin utan dök bara upp. Tadaa! Te, pepparkakor, nötter och adventsmys i soffan... Härligt.

Idag ska jag födelsedagsfixa lite. Jag har inte riktigt sorterat tankarna så några specifika planer finns inte riktigt, men jag har några idéer att titta närmare på... Det går ju inte att säga så mycket här heller, ifall han läser, men jag tror det blir bra.

Jakten på julefrid, del 3

Det blev en del tre väldigt omgående men det kan inte hjälpas för det ultimata julmyset är här och nu.

Marcus har inte vaknat än, han serverade på Parken till ett igår natt och behöver nog sova. Här sitter jag, ensam hemma (sånär som på min sovande bror) vid en brasa som sprakar i öppenspisen och lyssnar på svenska julsånger. Tajgern ligger i fåtöljen och sover, träden utanför har frostvita grenar och domherrarna knaprar solrosfrön tillsammans med de andra småfåglarna. I en hemlig-kasse under min säng ligger en massa julpysselgrejer som jag och Marcus ska ta itu med när han vaknat.

Det finns inte bilder för stunder som den här... Om allt vore gjort och alla vore här skulle det gott kunna vara jul här och nu!

Jakten på julefrid, del 2

Idag har flera viktiga julmåsten avklarats! Ytterst angenäma måsten...

Först skulle det fixas en del hemma innan det bar iväg, dagen skulle bli lång och noter, kläder och annat skulle vara i ordning... Vid tolv kom vi hemifrån, handlade lite smått och gott inför min och Marcus pysseldag imorgon och därefter blev det pepparkaksbak hos mormor, i något mindre skala jämfört med tidigare år men ändå. Älgar och hjärtan! Sen var det dags för julspelningen och "skyltlördan". Lyckat och trevligt! Ett gäng elever var också med och spelade, som brukligt är, och jag hann träffa A-M som hastigast innan luciatåget och överlämna en liten julklapp också... När spelningen var avklarad hann jag sedan bara hem och lämna väskan med flöjt och noter, nästa anhalt var hembygdsgården och hembygdsföreningens julbord i Mor Klaras stuga. Väldigt trevligt! Nu är jag ganska trött och nöjd, det ska bli skönt att få ta det lite lugnt imorgon...

Religionspsykologi á la Beatles

Här sitter jag, ensam hemma, och grubblar och skriver på min religonspsykologi-tenta och lyssnar på Beatles.

Tajgern ligger i fåtöljen intill och lyfter slött på ena ögonlocket ibland. Böcker, lösa papper och överstrykningspennor ligger spridda över bordet.

Terminologin bara snurrar i huvudet (en massa märkliga ord som egentligen betyder en massa logiska saker) men jag gör så gott jag kan. Det kan gå vägen, helt oväntat, eller så skiter det sig totalt. Jag vet inte riktigt vilket än men det finns hopp, än i alla fall...

Onsdag?

Redan? Hur gick det till? Gårdagen bara försvann. VFU på skolan hela dagen, middag, rep med harmonikåren inför spelningen på lördag, plugg och lite pärlpyssel just innan läggdags, sen var den tisdagen över. Jag har varit på skolan hela dagen idag också, och morgondagen blir likadan, men jag måste se till att bli klar med religionsuppgifterna som ska vara inne imorgon och på fredag är det tenta...