Jag dricker inte men jag kan umgås med folk som gör det, jag kan blanda drinkar, jag kan ge bort en whiskey i julklapp, kan köpa hem en öl till min pojkvän. No problem.
Folk har ett fritt val och får göra som de vill, även enligt mig, men ibland har jag ärligt talat svårt att förstå varför folk har en massa åsikter om mitt fria val?
Visst. Jag tycker att människor blir jobbiga när de blir fulla. Jag vet ingen som blir trevligare med sprit i kroppen, de flesta beter sig bara mer eller mindre överdrivet på olika sätt. Situationen blir helt enkelt patetisk. Det har inte att göra med att jag har svårt för att släppa loss eller att jag på nåtog sätt skulle vara ovanligt stelbent, det har ingen någonsin anklagat mig för, jag bara tycker det. Det är ju oftast så. Ett eller ett par glas gör sällan någon nämnvärd skillnad och folk får dricka bäst de vill så länge de gör det med förstånd. Jag gör det dock inte. Inte alls. Jag har som mest druckit ett glas champagne men det händer på sin höjd vartannat år, om det finns skäl till det...
Jag tycker att det smakar illa och ser ingen anledning till att lära mig tycka om det. Det är inte nyttigt heller, vore det nyttigt kunde jag nog anstränga mig. (Av samma skäl kommer jag heller inte bemöda mig om att dricka kaffe.) Inte gott, inte nyttigt och ger enbart oönskade fysiska effekter. Varför skulle jag vilja bli full? Eller ens salongsberusad? Påverkad över huvudet taget?
Jag kan ha roligt ändå och jag mår bättre om jag låter bli. Om andra frågar mig om min åsikt så förstår jag inte varför de dricker, men det är deras val. Att man gör det för att det är gott kan jag förstå, om man nu verkligen tycker det. Ibland gör man saker som inte är helt bra för en bara för att man tycker om det, det säger jag inget om. Att folk inte förstår mig, som väljer att låta bli, är däremot ytterst märkligt måste jag säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar