Död och återuppstånden!

Uppdatera era länkar, Virgin On The Rocks har dött och återuppstått här:

http://ellenmariamadelaine.wordpress.com/

Hit me hard!

Ibland kommer det förflutna ikapp en. Det kan ha smugit sig på en och lurat bakom ett hörn en längre tid eller så säger det bara pang när man minst anar det. Ibland hade man helst sluppit, och då gör det ont, men det finns faktiskt tillfällen då den där smällen ger masochistiska vibbar...

Kärlek i kubik. Pang! Så fort, så oväntat och ack så underbart.

Umeå har haft en tendens att vara knutpunkt för alla de smällar, ur båda kategorier, men på senare tid tycks jag ha jobbat mig ifrån den smärtsamma. Kanske är det så att det inte längre har samma effekt, att tiden gjort det förflutna mer tandlöst, eller så är det kanske så att jag är mer mottaglig åt alla håll. Ett tag kändes det som om jag stängde ut väldigt många ur mitt liv för att jag bara behövde få vara ifred men nu tycks folk trilla in igen, lite eftersom.

Man skulle nog kunna likna det vid lite av en antibiotika-effekt. Bort med allt, ingen skillnad på bra och dåliga bakterier, här ska bli rent! Bort! Det åkte ut en hel del som varit önskvärt att behålla men det var nog ett måste.

Nu tycks balansen vara på god väg att återställas. Vissa kommer smygande medan andra kraschlandar men alla är lika välkomna. Det känns skönt att jag orkar ta tillvara på det på ett annat sätt nu för tiden. Ta tillvara och ta tag i. Det som kommer det kommer men jag står kvar. Kom bara. Se mig i ögonen. Det får väl komma ett bakslag ibland, det ingår. Jag vet att minst två av tre smällar kommer vara av det önskvärda slaget så jag tackar och tar emot. Det som inte dödar härdar och så vidare... Fullt så enkelt är det ju inte men det känns onekligen tryggt att veta att man håller.

Så nu väntar jag bara på alla smällar... De där oväntade men kärleksfulla mötena som kanske inte innehåller så många märkvärdiga ord alla gånger men små gester som säger så oändligt mycket mer. Samma leende som sist. Samma humor. Samma blickar.

Det gör inget om det blir som en slag i magen så jag tappar luften när jag minst anar det, det är lugnt.

Det är ju inte alltid så våldsamt men det händer och jag har i ärlighetens namn undvikit det ett tag, även de där kärleksfulla smällarna, men nu står jag bara här och tar emot så på mig bara! Den där svedan efteråt, känslan som sitter kvar i kroppen efter en riktig fullträff, den är svåröverträffad... Att beröra är en sak, att lämna avtryck är en annan.

Inside out... (Umeå-vecka Deluxe)

Shit vilken vecka! Jag var trött redan innan och nu är jag definitivt slutkörd...

Grupparbeten och rep tog sin lilla tid och att jag sen fixa ett grupparbete till kursen i interkulturell pedagogik och en hemtenta (skriva en vetenskaplig artikel utifrån ett givet ämne) i systematisk teologi var som en dubbelprick över i:et. Förutom igår då vi slutade tidigt var det bara i torsdags jag kom ifrån skolan i rimlig tid. I måndags var klockan efter sju, i tisdags efter tio och i onsdags lite efter åtta... Lägg till detta en vandrarhemssäng med knölig ribbotten, en redig förkylning och på tok för trevligt sällskap för att man alls ska prioritera sömn. Sjukt övertrött, speedad och trögtänkt på samma gång. Ont i halsen, tom i huvudet. Glad.

Så in i själen glad över att ha alla underbara människor omkring mig, även om jag själv inte orkar leva upp till den nivå och det engagemang jag skulle vilja. Så in i själen glad att ha den där underbara människan som jag delar våningssäng med i mitt liv...

De där veckorna i Umeå går alltid, på nåt sätt. Oavsett vilket mentalt skick man är i när man kommer dit så går det. På något märkligt sätt har det haft en tendens att hända saker just i anslutning till Umeå-veckorna. En del av tillvaron har vänts upp och ner och sen har man slängts in i en Umeå-vecka med allt vad det innebär, och där har energin och det inre kaoset på nåt sätt tagit ut varandra.

I torsdags kände kroppen dock för att jävlas och så snart jag kommit i säng med min hesa hals där vid midnatt nån gång så svullnade näsan igen. Väldigt onödigt! Tvingas andas genom munnen när man har ont i halsen är ingen höjdare, för då börjar man hosta och hosta är ingen höjdare om man tänkt sova... Vid fyra gav jag upp sömnförsöken men låg envist kvar tills klockan släpat sig fram till fem, då steg jag upp och stod i duschen en halvtimme med huvudet mot väggen medans världen snurrade. På schemat stod allehanda uppspel men eftersom vår grupp gjort bort det redan på torsdagen så var det bara att lyssna. Vi slutade en timme tidigare än tänkt och när jag sen kom hem med mitt pick och pack rasade jag ihop raklång på sängen.

Mitt förkylda och övertrötta tillstånd till trots så kom jag mig faktiskt iväg till M's 25-årsfirande. Stillsamt och trevligt var det, helt perfekt för min del, sent blev det heller inte och skjuts fick jag hem. Sov sedan som en sten till sju imorse då mitt dunkande huvud väckte mig. Jag kom mig upp, sparkade tån i sovrumsdörren, fick i mig en alvedon och somnade om. Tre timmar senare knackade mamma på dörren och ville höra hur det var... Jotack. Jag lever. Jag känner verkligen att jag lever.

Benedictus XVI - Guds lille bortbyting!

"Enligt en undersökning av det franska opinionsinstitutet Ifop som publiceras på söndagen anser 43 procent av katolikerna att påven ska pensioneras eller lämna sitt ämbete. 80 procent vill ha en modifiering av Vatikanens åsikter om bland annat preventivmedel och aborter.

Ungefär hälften anser att Benedictus gör ett dåligt jobb när det gäller att försvara katolicismens värden. I augusti förra året var den siffran 13 procent. Påven har framkallat ilska och protester världen runt sedan han under sitt besök i Afrika, den värst aidsdrabbade regionen i världen, slagit fast att kondomer inte är rätt lösning för att bekämpa aids."

Behöver jag nämna fördömandet av den läkare som utförde aborten på den nioåriga flickan i sydamerika (samt hennes mamma) men förlåter hennes styvfar, mannen som förgrep sig på henne och gjorde henne gravid? Nioåringen väntade tvillingar vilket innebar att både hennes och barnens liv var i direkt fara. Flera biskopar har fördömt påvens handlande i frågan och missnöjet jäser...

Bilden av katolicismen som något förlegat, oföränderligt och stofilt utan anknytning till vetenskap och modern verklighet bevaras och frodas i påvens fotspår. Han tycks gå fram som en egensinnig och cynisk trädgårdsmästare som systematiskt undviker förändringens örtagårdar för att istället ösa liv och näring över förlegade tistelsnår.

Redan katolicismens bättre sidor ter sig främmande och i många fall motbjudande i mina ögon, men påven är jag nu närmast benägen att utnämna till Guds lille bortbyting! Hur fasen hamnade det rötägget i redet?

Att så pass många kritiska röster ändå höjs i de egna leden talar till katolikernas försvar, somliga tycks trots allt ha någon form av sunt förnuft och kritiskt tänkande i förvar. På det stora hela belyser det dock systemets stora brister och inskränkt naiva världsbild vilket lyfter fram katolicismens omfattande efterblivenhet... Rensa och sanera garderoben noggrant innan ni som kollektiv kräver att bli tagna på allvar igen! När högsta hönset i en så hierarkisk rörelse utgörs av en sån som han så är det faktiskt på sin plats att i Guds namn göra honom till helig hackkyckling och köra ut honom från Vatikanen, för såväl katolikernas som världens bästa...

Klackarna i taket!

"Hä sitt int' fast" om man säger så... Aldrig, aldrig har jag varit på ett stelbent släktkalas! Minst stelt är det dessutom på pappas sida, och farbror G's 60-årskalas igår var inte något undantag.

Det skålades och hurrades och sjöngs, och som röstresurserna är rätt väl tilltagna bland bröderna (och många av deras bekanta) så blev det en rätt livad kväll.

I baren hamnade jag. Marcus var inte helt pigg utan hade lite ont i huvudet så han var på golvet och fixade. Jag trivdes bra bakom bardisken men visst får man en annan upplevelse av kalaset än de "på golvet" får... Inga värderingar, bara ett konstaterande.

Kvällen var hur som helst väldigt trevlig, och vi fick faktiskt sitta och äta och ta det lugnt emellanåt, men när den var över vid tvåsnåret var jag rätt nöjd... Det blev onekligen en lördag värd namnet.

Kort om helgen...

Hej vad det går! Halva lördagen har snart försvunnit och jag har knappt gjort annat än bråkat med internet och skanner, startat om trilskande datorer och mailat filer och dokument kors och tvärs... Hoppas bara att dator(erna)-eländet behagar sköta sig nu! Vi kommer väldigt väl överens allt som oftast men den har varit lite kinkig på sistone. Suck. I want to love you but you sure do make it hard...

Ikväll har farbror G sin 60-årsmiddag och Marcus och jag ska hjälpa till och servera. Me behind the bar, serving whiskey, can you imagine? Tror jag sätter brorsan på det dock, det känns som om jag är effektivare i köket än vad han skulle vara... Innan kalaset drar igång är det som sagt datorer och tidningsredigering som gäller, morgondagen lär se likadan ut. Helst skulle jag fått iväg ett par skoluppgifter också, så jag slipper tänka på det i Umeå, men vi märker väl hur det blir med den saken... Helgen lär nog gå av sig själv som det verkar.

Marc Jacobs förlovar sig!

Ska det va skvaller så ska det vara sånt som sprider lycka i världen!

Hoppas de får ett underbart liv tillsammans, utan allt för många trångsynta homofober och allt för påträngande paparazzis...