Tid har jag väl egentligen haft, så jag kan inte skylla på något. Ärligaste ursäkten är väl den att nej, jag vill inte. Jag vill faktiskt inte. Jag kommer att trolla ihop uppgifterna till barn- och ungdomskunskapskursen men bara för att få poängen. Jag är kräkigt trött på Mittuniversitetet och deras kurser just nu! Och kan inte fokusera ett dugg...
Bildkursen, som jag ju så gärna skulle vilja gå egentligen, hänger på en mycket skör tråd just nu. Härnösand, heltid, helveckor... Det där med heltid (+50% i Umeå) löser sig väl men Härnösand lockar inte för fem öre. Just nu lutar det åt att jag gräver rätt på något helt annat, som är it-baserat och träfflöst. Umeåträffarna får räcka. Kappsäckslivet är både tröttsamt och kostsamt, psykiskt om inte annat...
Visst är jag rastlös ibland och visst mår jag bra av att röra på mig, jag tycker om det och behöver det, men att börja känna sig hemma överallt och ingenstans är inte bra.
I Härnösand trivdes jag väl inte direkt på Sporthotellet (isoleringscellsmysigt) och ibland känns det väl tomt när man hamnar ensam i ett stort fyrbäddarsrum helt ensam (och är sällskapssjuk) men jag trivs. Har inga problem med att gå och äta själv, att sova i en säng som känns konstig eller nånting sånt.
Problemet är att två "hemma" är mer än tillräckligt. Att mellanlanda hos mamma och pappa på väg till/från Umeå, och sedan vara här. Det räcker.
Att plocka bort en vecka i månaden och förlägga 25% av livet till Härnösand känns... Det går bara inte. Jag vill läsa den kursen och ha de poängen men det går inte. Jag får leta rätt på nåt annat. Jag känner mig som en krukväxt. Blommande och bärbar, men med bara den nödvändigaste lilla jordklumpen runt rötterna. Jag hinner aldrig landa!
Det är bra mycket bättre nu, det har hänt mycket som stabiliserat upp läget sen början på december, men ändå...
Det krävs mer, och det krävs absolut inte något Härnösand! Jag är rädd för att bli ett själsligt och emotionellt bonsaiträd. Jag vill inte anpassa mig på det viset, strypa utvecklingen för att överleva, anpassa mig till omgivningen istället för tvärtom.
Jag måste styra upp det här. Skoluppgifterna först, sen livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar