
Egentligen tragiskt, om det varit samtida, men nu måste man faktiskt le åt det! (Och det tycker jag att man kan göra med gott samvete...)
Stormen i ditt vattenglas, regnet i din öken


I slutet av nästa vecka ska jag och Martin åka till söderhavet.


Jag har fastnat för den här, har haft den i huvudet till och från i flera dagar... Inget känt märke, inget dyrt, men bra mycket bättre än den jag har nu.




Fredagsnöje deluxe!

Vi har knatat runt så gott som hela stan idag, hunnit med nästan allt väsentligt i shoppingväg (75% rea på Pärlehuset bl.a.), en trevlig lunch och en latte på gående fot innan vi begav oss hemåt. Sen blev det till att vila fötterna en stund på balkongen här hemma. Middag, struntprat och planering av morgondagen han vi också med innan jag följde henne till Gullmarsplan.
Hoppas stan behagar visa sig från sin bästa sida idag, och att vädret är med på noterna också, för idag ska jag och Kusin Vitamin dra runt på stan!

Överenergisk, rastlös... Har bara fixat små praktiska saker hittills idag, bra nog förvisso men jag hade tänkt hinna med rätt mycket annat också.
Vi åkte ut till Martins pappa och C på Djurö igår. Tanken var att det bara skulle bli middag, men som vi var lite halvt förberedda på (det har hänt förut) så blev vi kvar över natten.
Det ringde nyss på dörren. Det var vår granne Kocken. (Han som gjorde brödet och den goda linssoppan när vi hade vårstädning.) Han undrade om vi ville ha ett bröd, han hade också varit i bakartagen. Tack för det!
Säga vad man säga vill om Fredrik Paulún men jag tycker att han är en lysande föreläsare, förstår om man kan bli lite trött på hans hurtiga stil men hos mig går det hem.
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret och rör samman med övriga ingredienser.
3. Låt smeten vila i 10 minuter.
4. Klicka ut smeten och forma till toppar på en plåt med bakplåtspapper.
5. Grädda i mitten av ugnen i 15 minuter.
6. Låt kokostopparna stelna i kylen.
