Uschochfyochblääää...

Nej, jag är inte på dåligt humör. Jag har varit trött-less-deppig i ett par dagar men inte idag. Idag är jag trött-less-uttråkad...

I och för sig började dagen helt fel, segade mig upp hyfsat tidigt, konstaterade dystra fakta (som jag inte tänker precisera) och kröp ner i sängen igen. Istället för den planerade milacykelturen blev det 1,5 km fram och tillbaka till brevlådan för att posta ett kort. Sen jobb. Lite mer folk idag, men lika snålt med affärer och av okänd anledning dubbelt så långtråkigt som de flesta andra (också rätt långtråkiga) dagar. Antingen hände inget, eller så hände sånt som man helst slipper... Kunder som frågar efter sånt man inte har. Ringa samtal men inte få tag på folk. Jaga försvunna nycklar. När klockan var halv tre borde den varit minst fyra! (Jag jobbar 11-17.) Hade ingen inspiration eller ork att hitta på något med pärlorna, boken jag läser var ointressant men jag läste en del ändå och tiden segade sig fram.

Den där uteblivna cykelturen, eller kanske möjligen en långpromenad, skulle bli av efter middagen men det blev inte så. Jag rasade ihop framför datorn. Det har förvisso blivit lite nyttigheter avklarade, men inte har det cyklats inte... Och om en knapp halvtimme äntrar Ernst TV-rutan, och då ska jag göra mamma sällskap i soffan. Blir det inte en cykeltur, eller promenad, efter det så vetefasen vad det var för mening med den här dan... Kanske att jag skulle få gnälla av mig lite? Enkelt sagt så har det helt enkelt inte gått som jag tänkt idag, alls. Livet är verkligen inte värdelöst för det, jag är inte så dramatisk, det är bara så tröttsamt att det alltid händer de där dagarna då man egentligen inte orkar med det... Som idag.

Nu kan jag bara välja på att göra nåt åt det, ge tråkocheländesdagen den där finknorren, eller bara lägga ner. Återkommer om vilket det blir...