fredag 7 mars 2008

Ang. själsligt läkande och s.k. ältande

Vet inte vad men jag har ramlat över en massa välformulerade klokheter på sistone. Det här till exempel:

"Ibland har jag tänkt: varför utsätter jag mig för det här? Varför kan jag inte bara släppa det här med /.../? Vore det inte bättre att bara låta alltihop vara? Låta såren läka ifred, utan att ständigt vara där och pilla bort sårskorpan?


Men nu har jag plötsligt förstått!

Det här handlar inte om sår som skulle läka om jag bara kunde låta bli ytan på dem ett litet tag, om jag bara kunde visa lite självbehärskning och låtsas som ingenting. Det här handlar om sår som är så djupa att det fortfarande kommer upp var ur dem fastän ytan håller på att gå ihop. Sår som behöver hållas öppna för att någonsin kunna läka ordentligt.

Och det är stor skillnad."

Kan det sägas bättre? Visst, vissa sorters "ältande" är helt och hållet destruktivt men ibland är det en förutsättning för att på allvar komma vidare. Åh, vad man blir glad av människor med självinsikt!

2 kommentarer:

Lillstrumpa sa...

Valdigt bra formulerat. Vissa saker maste man ju helt enkelt ga igenom lite mer an annat for att riktigt forsta dem, innan man har forstatt dem kan man inte bara ga vidare. Sedan rakar jag aver vara av den asikten att man i vissa fall behover na den absoluta botten innan man kan klattra upp igen, och altande kan vara en del i det.

Maria sa...

Jajjemän!