Jag kan, det kan jag. Men ibland får jag inte (läs: är inte betrodd) och ibland är jag inte på humör just när tillfället ges, men ibland...
När det gäller mina egna grejer, mina egna lampor som ska upp i taket och mina egna IKEA-möbler som ska skruvas ihop eller sånt som mamma har köpt men pappa inte är så road av att pillra med så löser jag det mesta. Men Martin är lite för lik mig. Vill själv, för att det ska bli rätt gjort, för ingen annan gör ju rätt "på mitt sätt"...
Nu, äntligen, har det i alla fall blivit lite gjort här! (Med betoning på lite...) Av mig alltså. (Martin har ju gjort hur mycket som helst!) Putsade upp en gammal stol häromdagen, och fler ska det bli. Har inte hittat The Tyg att klä om sitsen i men det blir nog bra när det väl är klart... Målat rör har jag också varit betrodd med. Riva linoleumgolv har jag också roat mig med, vilket i och för sig var mindre kul, det satt som s-tan det där gamla limmet!
Har ägnat ett par timmar åt att grubbla ut hur sovrumsgolvet ska läggas på bästa sätt också. Bitarna får som minst bli si och så långa och det ska alltid vara exakt X cm mellan skarvarna och... Tjoho! Inte brydde jag mig om hur skarvarna kom när jag la mitt golv, så länge de inte blev parallella. Men är man petig så blir det ju snyggt också. När Martin gör saker blir det snyggt, annars river han upp och gör om det från början. Ibland är det sjukt irriterande, men samtidigt grymt imponerande.
När jag hittat kamera-USB:n ska jag lägga upp lite detaljbilder härifrån men för närvarande är den spårlöst försvunnen i röran...
2 kommentarer:
Ser fram emot att se lite bilder... :)
Ah, grabben är som jag då. Det ska var PERFEKT gjort. Varför annars föra det? Jag har också svårt att låta någon göra saker åt mig (om jag inte VET att de gör det bättre än mig) av den anledningen.
Skicka en kommentar