I natt drömde jag att jag var på ett judiskt museum fyllt med gamla heliga skrifter i montrar från golv till tak, jag var inte där ensam utan följde med något sällskap men kände mig helt malplacerad.
Plötsligt stegar en urtypisk rabbin, av det slag man bara ser i filmer, fram och ställer sig bredvid mig med händerna på ryggen och betraktar andäktigt samma skrift som jag, vänder sig leende mot mig och frågar vad jag tycker. (Om det som står skrivet alltså...fast det behövde han inte säga.) Det enda jag får ur mig är "Väldigt fina bokstäver."
Ganska talande dröm. Precis lika korkad har jag känt mig när jag suttit med den där slitiga seminarieuppgiften men nu är den i alla fall inskickad! Man kan inte göra mer än sitt bästa, även om mitt bästa kändes rätt patetiskt i det här fallet... Jag försökte åtminstone, och det får räcka. Man kan inte vara bra på allt. Tyvärr.
2 kommentarer:
*huskes* Låter väldigt. Men jag tror att min jätteigel-jättegrode-hybrid toppar det. Jag har aldrig varit så rädd i mitt liv, det var verkligen fasansfullt.
Jag var inte rädd, men det var sanslöst pinsamt... Fast komiskt i efterhand;)
Skicka en kommentar