Englas mamma ska ha stormat ut ur rättssalen när Silbersky ville läsa Dagermans "Att döda ett barn" under slutpläderingen. Först trodde jag nästan att det var ett skämt. Det var det tydligen inte.
Jag förstår henne. Maken till fräckhet att ens försöka dra paralleller mellan två så i grunden skilda tragedier... Livet kan inte påstås vara obarmhärtigt på samma sätt mot någon som medvetet dödat. Mot någon som med en död flicka i bagageluckan gått in på en vägkrog för att ta sig något att äta. Kan man känna hunger när man nyss dödat ett barn är man inte så ömkansvärd. Må så vara att han kan vara psykiskt sjuk, må så vara att det kan hända att han en gång inser vad han gjort och att denna insikt kan vara nog så plågsam men det går inte att jämföra med någon som av en ren olyckshändelse blivit inblandad i ett barns död. Vilket hån...
1 kommentar:
Jag trodde också (eller snarare hoppades) att det var ett sorts sjukt skämt. Hur man kan komma på tanken att läsa upp något liknande i rättegången till ett fall som det. Obegripligt.
Skicka en kommentar