Gnäll á la v.43

Och hej vad det går!

Landade nyss efter en lång och intensiv vecka i Umeå, är kvar "norröver" tills på söndag. Ska redigera klart tidningen, trolla ihop en annons, fira L's födelsedag med en filmkväll, och helst också plugga lite.

Det brukar kännas så lugnt, lugnt och lite tomt förvisso, när man kommer hem från Umeåveckorna men inte nu. Nu är det halvt ångest över allt jag har framför mig, saker som jag helst skulle ha gjort för länge sen... Jag har ju inte ens påbörjat kristendomshistorian, vilket omfattar sisådär 1000 sidor och ett dussin småföreläsningar. Hemtenta den 4:e november... Och jag kommer få restuppgifter på judendom/islam eftersom jag aldrig fick iväg de sista frågorna på den tentan. Och på söndag åker både jag och Marcus ner till Stockholm, han har ju höstlov och ska med ner och hälsa på, så den veckan kommer ju gå av sig själv...

Så man lär sig tydligen aldrig.
Jag om någon borde ju ha gjort det men det är allt för lätt att välja att glömma bara för att man önskar att verkligheten och ens egen förmåga vore en annan än den faktiskt är.

Religionskursen var ett ytterst dumt påhitt, att läsa parallellt med musiken. Det är så hysteriskt mycket litteratur och fakta att ta in och försöka förhålla sig till att den kursen i sig själv hade varit en rejäl utmaning. Hur jag tänkt att jag ska fixa den samtidigt med musikkursen, tidningen som ideligen dyker upp och kräver tid när det passar som sämst etc. kan jag inte begripa.

Allt står mig upp i halsen och det fylls bara på... Om två veckor börjar ju tredje momentet på religionen! Hur mycket efter kommer jag inte vara då? Och musik-VFU:n, praktiken, hur ska jag få in den? Två veckor innan januari... Det är ju så roligt så länge det går men när det inte går längre så är det verkligen inte roligt.

Mina flexibla och relativt lättsamma musikstudier har dessutom gjort mig helt sjukt bortskämd... Begreppet heltidsstudent hade hunnit mjukna och jag hunnit glömma men religionskursens hårdhandskar har väckt mig, brutalt.

Nu får jag väl stå mitt kast och försöka ta poängen allt eftersom, om än något förskjutet, och sen tänka till lite inför nästa läsår. Jag kommer inte läsa C-religion och C-musik parallellt kan jag säga, redan nu. Om det inte inträffar något mindre mirakel med min intellektuella förmåga vill säga...

Det känns som om jag gnäller rätt duktigt nu, igen, men det känns verkligen inte roligt att blicka framåt om jag inte lyckas styra upp vardagen rätt omgående men jag kan bara inte räkna ut hur det skulle gå till. Jag är helt ur form, mentalt sett.

Kommande vecka i Stockholm med min 18-årige höstlovsledige lillebror ska jag försöka ladda batterierna på alla tänkbara sätt. Visst har jag satt upp ett överambitiöst schema men jag tror faktiskt att det kommer att ge mer än det tar, även om jag helst bara skulle vilja lägga mig och sova ett par dagar just nu. Ha roligt och komma igång med bibelläsningen, det får bli målet för den veckan. Sen blir det råplugg och hemtenta, därefter kanske ett litet andningshål så man hinner kravla sig upp på banan igen. Fixa judendom/islam-momentet, reda ut VFU:n o.s.v...