Shame, shame, shame...

Shame A negative emotion that combines feelings of dishonour, unworthiness and embarrassment.

Det är pinsamt. Vedervärdigt. Att man sitter här och tror att man kanske-möjligen-eventuellt är den där underbara superläraren-to-be men ändå inte kan komma sig för att göra sina egna studieuppgifter i tid! Va?! Visst kan jag ursäkta mig med att det gick bort tid när jag var i Umeå på musikkursen etc. men hade jag haft lite framförhållning hade jag beställt böckerna jag behövde innan jag åkte dit så att de bara låg och väntade på mig när jag kom därifrån. Men inte då...

Nästa moment, om kristendomens historia, görs tillgängligt på webbportalen imorgon. Mitt i det momentet kommer nästa Umeå-vecka, och höstlovet när Marcus är här, och redigeringen Skôrven #3... Något säger mig att jag kommer sitta ungefär lika oförberedd den 4/11 när den hemtentan anländer. Det känns inte helt bra det här. Den 5/12 har vi den tredje hemtentan, på religionspsykolog, och den 16/1 är det etik, världsbild och livshållning... Det känns hårt. Det skulle liksom räcka med bara det. Egentligen.

För att det ska funka med allt annat så krävs inte så lite planering och det är inte en medfödd egenskap hos mig om jag säger så, inte när jag slipper... Länge leve improvisationen! Så länge det håller. Dags att styra upp en mer detaljplanerad tillvaro nu tror jag. När det gäller arbete har jag faktiskt förvånat mig själv med att ständigt tänka ett steg i förväg, varför kan jag inte göra det när det gäller studier? Nu är det hur som helst ett måste. Jag har liksom inte så mycket att välja på. Planera eller dö. (Betygsmässigt.) Typ. Den som lever får se vilket av dem det blir, fullföljer jag religionskursen med godkänt betyg ända till sommaren genom samtliga åtta moment (plus musikkurserna) så ska jag banne mig ha bragdguld i alla fall, det är då ett som är säkert...