Livräddning, lärarkompetens och årsmöte...

Idag har jag vikarierat i svenska/engelska, SO och idrott. Sanslöst rörigt, och vansinnigt tröttsamt.

På språket var det flera som helt enkelt inte fick något gjort, på SO:n var det allmänt kaos i början vilket jag delvis tillskriver det otympliga systemet de har infört med datorerna på skolan. Någon datasal finns inte längre, utan bara bärbara datorer som man bokar och släpar med sig på en vagn. Sen ska eleverna ha åt sig en dator, hitta ett eluttag som funkar o.s.v... Arbetet blir så lätt ostrukturerat när de sitter vid datorer så låt de åtminstone sitta vid stationära! Nåja, när de väl kom igång funkade det väl men ändå. Sen ska man samla ihop alla datorer och köra iväg med dem och låsa in dem och hinna iväg till idrotten då, på tio minuter...

Att idrottsläraren inte lämnat någon nyckel där hon sa att hon skulle lämna den gjorde inte saken lättare. Tack gode Gud för vaktmästare! Simning stod på schemat. Livräddningsövning, d.v.s. öva på att bogsera varandra. Av någon outgrundlig anledning hade de simning i smågrupper om 6-8 elever som då bara hade 25 minuters simning... Lönt att byta om? Det undrar jag nästan men tydligen skulle det vara så. Några av killarna som jag känner sen förut hade vansinnigt svårt att ta nånting jag sa på allvar, och en av dem vägrade gå och duscha när hans grupp var klar, så jag får dessvärre rapportera ett och annat till gympafröken imorgon.

Fy för att vara gympalärare säger jag bara... Det är ett av mina sista ämnen på önskelistan.

Inte för att det är tråkigt, utan för att odisciplinerade ungar blir rent odrägliga. Det finns så mycket handlingsutrymme på idrotten, och det har de förstånd att utnyttja till max. Vad gör man förresten när någon vägrar gå upp ur bassängen? Vill det sig riktigt illa på en vanlig lektion kan jag ju faktiskt ta ut eleven ur klassrummet, handgripligen. Om det verkligen är nödvändigt. Eller i vart fall hämta någon annan som kan hjälpa mig styra upp det hela. Ungar i en bassäng lämnar man inte...

Det sämsta med dagen var nog det faktum att hälften av alla lärare ju var borta på utbildning, andra hälften åker på torsdag, och därmed var väldigt många lektioner vikariebemannade. Må så vara att det i nästan alla fall var av lärare de redan har i andra ämnen men allt blir ändå så fel, hela dagen blir helt skev för ungarna. Imorse, innan jag hade dem, så var det en lektion som rent av blev riktigt otrevlig enligt läraren och sånt är alltid tråkigt. Är klassen i lite obalans redan innan så krävs det inte mer än att någon kommer och styr om en massa i deras schema för att allt ska braka ihop... Tyvärr.

Vilket osökt får mig att fundera över vilka oerhört flexibla varelser vi lärare tvingas vara, allt som oftast. Visst finns det stelbenta typer i kåren också, men de flesta jag känner till är experter på att trolla med knäna och styra upp det mest omöjliga läge. Av egen erfarenhet vet jag att det sällan förekommer veckor som går helt enligt schemat, knappt en dag går utan att något behöver ändras. Är det inte lektioner som behöver byta tid så tvingas de byta innehåll och upplägg eller lokal. Utan förvarning kan man få hoppa in och styra upp läget på någon annans lektion, i ett helt annat ämne.

Är det något jag beundrar så är det skickliga lärare. Är det något som är skickligt så är det just detta att (nästan) alltid klara av att landa på fötterna i alla lägen. Makalösa människor!

När jag väl kom hem hann jag i princip få i mig lite att äta och uppdatera mig om läget på mina nätkurser, sen var det till att sticka iväg igen. Årsmöte med Harmonikåren, och jag som revisor skulle dessutom vara på plats tidigare. (Tack A för att du ringde, det hade jag helt glömt!) Mötet avlöpte helt i sin ordning, inklusive div. utsvävningar, och sedan det obligatoriska fikat avklarats var det dags att göra kväll. Trött i huvudet är bara förnamnet...