...eller i vart fall helt tom i huvudet.Att åka hem ensam och sen få ha lägenheten helt för mig själv kändes väldigt märkligt. Jag åkte ju med Marcus in till Centralen, hjälpte till att bära väska och så, och när jag stod i rulltrappan ner till tunnelbanan slog det mig att man vänjer sig vansinnigt fort. Snabbare än man tror ibland.
Jag tycker om mina ensamma dagar, att pyssla på för mig själv, läsa, åka runt bland biblioteken o.s.v. Jag vill inte ha det så jämnt och ständigt men jag tycker om det, precis som jag tycker om dagar som de senaste. Dagar då man bara är ensam när man går på toa. Att äta, sova och umgås med dem man tycker om 24/7 är helt underbart, i måttliga mängder.
De senaste dagarna var perfekta. Visst blir man trött av att hela tiden vara igång, såväl fysiskt som psykiskt, men att få spendera tid med dem man älskar men annars inte har så mycket tid för är värt hur mycket som helst...
1 kommentar:
Ja, när man får det i lagom stora doser så är det verkligen underbart att vara (konstant) med dem man tycker om. Kul att ni fått ha det så bra tillsammans i veckan! Och du, tror du någon skulle tro mig och jag sa att jag blivit skalperad av äkta indianer?
Skicka en kommentar