Barndomsfilosofi I

När jag var riktigt liten kunde jag ibland tänka väldigt invecklade tankar och dra väldigt märkliga slutsatser, låt oss börja med att konstatera detta...

Det är förvisso inget ovanligt, men jag väljer att dela med mig av några av dessa lustiga funderingar för att illustrera de intellektuella irrvägar små barn stundtals finner logiska. (Väl värt att begrunda, inte minst för lärare...)

Jag gick hur som helst på kyrkans barntimmar, som så många andra barn, och hade hört om Adam och Eva och paradiset och ormen och äpplet och det eviga liv som vi inte längre fick leva eftersom att...ja, ni känner till omständigheterna.

Finurliga lilla jag undrade dock i stillhet hur det kom sig att folk fortsatte äta äpplen för glatta livet om Gud nu blev så arg när vi åt det första? Skulle han inte kunna tänkas bli åtminstone lite gladare om vi gjorde vårt bästa för att låta bli? Kanske fick vi inte evigt liv men leva tills vi fyllde hundra kanske vi kunde få åtminstone?

Denna tankegång ledde till att jag undvek att ta några som helst initiativ till äppelförtäring under en tid. Åt det som bjöds mig men inte mer eftersom jag inte kände för att sprida min filosofi till den säkerligen oförstående omvärden.

Idag har jag dock, sedan länge, övergett den äppelfria livshållningen och är därmed att betrakta som minst lika syndig som alla andra! Jag har mött många fruktätande gamlingar så Gud bryr sig uppenbarligen inte...
__________________________________________

Insikt: Ät äpplen, det hjälper inte att låta bli!
Slutsats: Lyssna på doktorn, inte på Gud.