Suicide Bunny II

Kalaslördag

Sista januarikalaset ska avverkas idag. Min bonus-svärmor fyller jämnt så vi ska dit på middag och stannar tills imorgon.

Suicide Bunny I

Martin har ett par böcker med dem och de är så dråpligt hemska och underbara att jag bara måste bjuda på några... Här är den första, fler kommer när ni minst anar det. Håll tillgodo!

Très gris, très triste...

Veckan som gått har varit riktigt bra men nog är det väl dags för ett par minuter solsken snart? Då kan man gå omkring och låtsas att det är vår... Jag längtar faktiskt till sommaren. På senare år har jag blivit normal på den punkten. Vintern störde mig aldrig förut, på den tiden den var vit och vintrig, men det här gråtrista... Ifjol blev det ingen riktig vinter, någonsin. Inte i Stockholm i alla fall. Det passade mig perfekt!

I slutet av februari var det som det brukar vara kring slutet av april, enligt mitt norrlandsprogrammerade sinne i alla fall. Sommaren blev väldigt lång och det var åh så skönt... Att den började tidigt alltså. I slutet av augusti och början av september ska man inte bli genomstekt av att sitta på balkongen, då sa norrlandstermostaten ifrån... Behaglig värme och behagligt ljus tack. Sommarnattsljus, som alls inte finns här nere. Det är det sämsta med syd-somrarna... Just nu är det som sagt knappt ljust ens dagtid men det löser sig väl. Hoppas våren behagar anlända tidigt i år också. Gråslaskigt vårvelande är det värsta jag vet...

Heavy Loaded

Drygt 3000 låtar, ett par filmer, några årgångar av Skôrven med tillhörande råmaterial, ett flertal nedladdade föreläsningar, mängder av foton, skolarbeten, nedladdade rapporter och avhandlingar, lite PDF-noter och annat småskräp...

Det har jag fyllt min dator med och nu är utrymmet snart slut. Fråga mig inte hur det gick till men jag har bara 66,3 GB's svängrum och det räckte tydligen inte längre. Dags att skaffa extern hårddisk? Ny dator? Dags att städa I say... Till att börja med i alla fall.

Drömmar vs. Spiksoppa

Dröm och verklighet. Kan man förena dessa tu och bevara balansen i nöd och lust så är man inte bara född under en lycklig stjärna utan förmodligen också en hårt arbetande realist.

TV:n matar oss med Askungehistorier och dokusåpor där folk vinner en chans att göra succékarriär inom sin drömbransch. På vägen gallras det hårt och folk som lever för enbart drömdelen av konceptet faller hårt. Vissa håller drömmen vid liv hela vägen fram till segerjublet i sista avsnittet men hur många håller för verkligheten, ett år senare? Fem år senare? Din talang är intet värd om du inte kan anpassa den till mallar som marknaden tillhandahåller, eller lära dig att nyttja mallarna för att tjäna ditt eget syfte.

Konstnärlig frihet förekommer bara ytterst sparsamt i det allra översta skiktet och inte ens där kan du blunda för att din framgång faktiskt är beroende av andras gillande. Idolvinnarna hoppar jämfota med tårar i ögonen för att ett halvår senare, när nästa säsong drar igång, få se sina skivor inta bensinmackarnas 49-kronorshylla. Så mycket för nyhetens behag, tack nästa!

Att gå den där smala utbildningen, vingla fram längs den smala vägen, enträget fortsätta brinna för sin dröm, hoppas på tillfället och på att kunna hålla sig kvar... Försök gärna, men bara om du vet att du överlever smällen som i 9 av 10 fall kommer som ett brev på posten.

När det skiter sig vill jag bara komma med ett litet tips: På spiken som blir kvar när alla illusioner är bortskalade kan man koka en rent gudomlig soppa...

Behåll kärnan, det verkligt relevanta, och utgå ifrån den när du öser ner mer matnyttiga saker i grytan. Poängen är inte att du ska leva på spik och endast spik utan att du ska bli mätt, eller hur? Jag vill inte påstå att man gör bäst i att skjuta prick på sina drömmar och glömma allt vad ambitioner heter men verklighetsanpassning är nästan alltid den gyllene vägen till förverkligande. Konsten är att göra det på det där balanserade sättet som ger det där fröet i själen styrka nog att leva samtidigt som man måste se till att någon vill vattna det (läs: den uppskattande omvärlden) också.

Visst har det funnits ett fåtal som lyckats stövla fram på sin egen väg, kommit, sett och segrat. Ihågkomna av eftervärlden, älskade, banbrytande, unika. Och på rätt plats vid rätt tillfälle. Kanske får man nöja sig med att sitta på ett moln och se ner på världen när den mognat och någon gör det där storslagna jag skulle ha gjort, se ner på någon som lyckas och får all ära som borde ha varit min. Kanske det. Livet är inte rättvist, inte ens orättvisorna delas lika, men vadå?

Jag tror inte att de lyckade människorna nödvändigtvis är lyckligast när de dör. Lyckligast är den som somnar in mätt på spiksoppa.

Eko-ologiskt?

Utbud och efterfrågan hänger ihop, svårare är det inte. Folk vill ha ekologiskt och nu finns det. Äntligen! För sisådär tio år sen, drygt, handlade pappa bananer på Hemköp i Ö-vik varje gång vi åkte in till stan. Den närmaste kravmärkta bananen fanns alltså tre mil ifrån vårt vanliga Ica och Konsum. Idag har minsta lilla kvartersbutik eko-mjölk och krav-bananer. Det finns eko-kläder, eko-möbler och eko-hus. Efterfrågan styr utbudet, inte bara tvärtom.

Modefaktorn är inte heller att förringa. Krav är rätt. Eko is the new black. Huruvida besluten grundar sig på genuin välvilja gentemot människor och miljö eller inte bekymrar jag mig faktiskt föga om. Visst är det lite patetiskt att se någon packa in sina ekologiska matkassar i stadsjeepen och sedan brumma hemåt men, men... Bättre än ingenting. Förr eller senare löser det sig väl på den punkten också, någonstans måste det ju börja? Minst lika skenhelig är ju för övrigt jag, flitigt flygresande som jag är, så jag ska bara tugga min krav-banan och hålla tyst.

F-ck you right back!

I torsdags skötte den sig exemplariskt, i fredagen vägrade den befatta sig med internet. Lite trassel och bråk blev det, och sedan en tillfällig kapitulation från min sida. Orkade inte... Laddade hem tentan via mamma och pappas dator, skrev den på min egen, flyttade över och skickade in. Gissade på att det var routern som stod för dumheterna men hade ingen lust att börja trassla med några inställningar utan lät det bara vara. Jag skulle ju till Umeå på måndagen och där funkar det ju alltid. Trodde jag... Väl hemma i Stockholm konstaterades att det var nätverkskortet som bråkade. Efter närmare tre timmars trassel med allehanda dåligt fungerande återställningsalternativ slutade det med F11. Äntligen! Vissa program måste ominstalleras men så vitt jag kan se har inga filer försvunnit och internet fungerar, även trådlöst. Hoppas dumburken behagar sköta sig nu, jag är trött på datastrul...

Bättre än kaffe!

Att plugga och vara social nästintill dygnet runt och sova sisådär 4-5 timmar per natt och dessutom inte vara helt pigg bidrar väl till att jag inte direkt flugit ur sängen om mornarna under veckan som gått men det krävs inte mer än att någon får ur sig ett "G'morron..." så är det igång.

Visst är man trött under dagarna ibland, om man suttit stilla för länge framför allt, men vadå? En salig blandning av intern humor, djupa diskussioner och intellektuellt meningsutbyte (främst utanför skoltid), urflippat tjejsnack och ren kärlek...what else do you need to make the world go 'round?

Jag ska inte förneka att jag längtat tills imorgon, tills fredagen-efter-alltihop, sen i oktober-november nån gång men det var riktigt skönt att december-januari-cirkusen fick avrundas såhär.

Gimme, gimme, gimme!

Jag är helt emot onödiga pillerintag men nu skulle jag nästan ta det som erbjöds utan att fråga...

Min hals måste hata mig. Strepsils, te, varannan-ipren-varannan-alvedon är det som gäller och förutom blåbärssoppa har det bara blivit ett par ynkliga mjukbrödssmörgåsar på hela dagen. Ömsom frossa, omsom kallsvettas. Tung-hosta, tungt att andas...och tenta. Det var ju det också, inte bara ett inte.

Tiden var någorlunda generöst tilltagen den här gången i alla fall och vi har 9.00 - 21.00 på oss att skriva men om man knappt orkar läsa och hittills sovit bort minst en tredjedel av tiden så ja... Vi får väl se hur det går. Jag ska hur som helst försöka få ihop något att skicka in för självklart var det ju så att frågorna var tydliga och begripliga den här gången och det känns dumt att ta för givet att omtentan blir lika välformulerad plus att jag verkligen vill ha det här bortgjort...

När tentan är inskickad blir det sängläge resten av helgen för min del!

Det som är kvar att göra inför Umeå får vara som det är så länge jag bara blir frisk., det är hur som helst bara lite finlir kvar att göra. Att inte åka finns inte på kartan men att åka upp utan att vara frisk vill jag ju inte heller, avskyr ju själv alla sjuka människor som inte har förstånd att stanna hemma fast de borde...

En dagens!

Väder: Snorkallt! Det var -18 sist jag kollade...
Humör: Bra, tills jag insåg att jag tydligen håller på att bli sjuk på allvar.
Klädsel: Tjock, brun kofta med bautakrage och svarta jeans.
Låt: Hela estetshowen!
Läsning: Borde etikplugga med de böcker jag har men orkar inte...
TV: Lite slötittande på Dr.Phil med mamma.
Fråga: Hur illa blir det? Med förkylningen.
Citat: "Jag får stanna i stan för mamma, hon har skickat SMS!" Yeah right... Har man vetat om att man ska till stan i en dryg vecka har man haft all tid i världen på sig att fylla i en blankett.
Konstaterande: Ingen ingefära hemma.
Bäst: Estetshowen... Grymt bra!
Sämst: Jag har inte tid att vara sjuk. Verkligen inte.
Vill ha: CSN-pengar.
Dagens fynd: Idag har det inte fyndats alls.
Bragd: Gjorde storkok på köttfärssås så det räcker om ingen skulle orka laga mat närmaste dagarna...

Häxbrygden

Marcus är hemma och är riktigt sjuk, mamma kraxar lite och börjar nog bli förkyld hon med och jag också verkar det som...

Det känns i halsen och bröstet, gör inte ont men känns som när man blivit andfådd i riktigt kall luft. (Förutom kylan då.) Inte bra. Inte alls... Jag ska ju till Umeå på måndag ju! Fyra dagars redovisningar, föreläsningar och pubkvällar står på schemat, inte har jag tid att bli sjuk nu!

Skönt att det blev en kortdag idag i alla fall. Eleverna skötte sig riktigt snyggt och esteternas show var klockren... Lite trassel med en elbas i introlåten men annars flöt allt på. Underhållande, svängigt och proffsigt! Kul att de byggt ut det hela med dansklassen och mediagänget också. Gå och se den, ni som har möjlighet!

Nu ska jag gå ner och sätta på vattenkokaren och gräva runt lite i kyl- och köksskåp... Sjuk vägrar jag bli! Det alternativet finns inte, inte nu. När jag kommit tillbaka till Stockholm gör det mindre, men inte nu.

Nu, igår, idag, imorgon...

Just nu är det svårt att säga vem som är tröttast, jag eller datorn? Jag är inte så snäll med min dator alla gånger men allt jag begär av den är ju att den sköter sig som jag vill... Nu börjar dock mina batterier känna för att lägga av så snart får det vara nog med plugg och skolarbete för idag.

Igår hann jag inte bara med en VFU-dag utan även tårtkalas #2. Precis vad som behövdes! Skoldagen kändes väldigt lång igår och jag var väldigt trött när vi åkte in till stan men det vände där i och med tårtan nånstans och på kvällen blev jag vansinnigt effektiv. Än har det inte prickats av något nytt på listan men jag är på god väg med både det ena och det andra.

Idag fick jag lite sovmorgon men sen bar det av till skolan igen. Jag har haft precis alla klasser nu, de flesta i två eller flera ämnen, och börjar få lite bättre koll på dem. (Och de på mig...) Idag fick jag höra av en elev i matsalen att jag var lik kronprinsessan och att en hon trott att jag var Victoria första dagen jag var där, om jag bara haft min krona på mig. Det är inte första gången någon ser den likheten men själv är jag lite tveksam...

Imorgon ska jag ansvara för en yr 9:a när vi ska få iväg hela högstadiet med bussar till stan. Musikesteternas slutproduktion ska beskådas på Nolaskolan och sen är VFU:andet slut för min del. Frid och fröjd... Tentan på fredag blir väl av efter förmåga men annars är det "bara" uppgiftsfixande á la plugglistan som står på schemat inför Umeåveckan. Skönt. Skönt med några osplittrade, fokuserade dagar.

...doff!

Tänk om man ändå kunde avgöra alla frågor på ett så simpelt lågstadiesätt och sedan skita i att grubbla utan bara nöja sig med svaret...

Idag har jag, min arma optimist, försatt mig själv i klistret. Visst, i grund och botten beror det på ett envist ställningstagande. Jag behöver inte fyra olika etikböcker. Inte köpa, för flera hundralappar stycket. Det finns delar på vår litteraturlista som jag hellre införskaffar till mitt blivande bibliotek och jag tycker inte att det känns allt för tunt på den fronten i dagsläget heller även om jag inte hade just de böcker lärarna plockat ut. Två av dem kunde jag dock få tag i, med lite trixande. De två andra tycks lika sällsynta på Svea rikes bibliotek som skära näckrosor i en ökeneremits herbarium...

Enligt uppgift skulle de dock finnas på Ö-viks studentbibliotek eftersom Umeå universitet bedriver en del utbildningar i stan. Saken undersöktes närmare först idag, tre dagar innan tentan, och böckerna lyste självklart med sin frånvaro. Den ena skulle komma åter den 26:e, den andra skulle ha varit inne men var försenad. Hurra för mig! Här sitter jag med hälften av kurslitteraturen tillgänglig och det är tenta på fredag. Begåvat värre.

Frågan är nu om jag som överambitiös student ska sätta mig på bussen upp till Umeå på fredag morgon och bosätta mig i referensbiblioteket i tolv timmar eller om jag helt enkelt stannar hemma och ser vad jag kan göra med de böcker jag har, hoppas att jag kan komma undan med en komplettering eller helt enkelt en omtenta den 14:e februari. Det sistnämnda alternativet innebär att jag kan låna böckerna på plats när jag är i Umeå för musikkursen nästa vecka.

Bullen, är det moraliskt försvarbart att mer eller mindre skita i tentan och istället sitta hemma och göra färdigt musikuppgifterna?

Det lutar åt det sistnämnda kan jag säga... Den som har något att invända bör tala nu eller för evigt tiga.

"Måndag gör jag ingenting..."

Tack vare fullmånen begränsades min nattsömn till näpna fyra timmar, om man avrundar uppåt. Jag var helt död när jag klev upp och hoppades på en lugn och friktionsfri VFU-tillvaro för att så snart som möjligt få komma hem och stupa i säng.

Väl på skolan lyser dock A-M, min handledare, med sin frånvaro. Under det obligatoriska måndags-morgonmötet står det snart klar att såväl hon som två andra lärare är sjuka. Tyskafröken hade själv fixat en vikarie, men inte franskafröken och inte A-M. Menande, frågande, bedjande blickar kastades åt mitt håll... Jahapp. Så var man franskafröken dagen till ära då!

Tre lektioner franska och en av A-M's mattelektioner fick jag på schemat, 7:ornas musik fick stryka på foten. (De skulle visst starta upp något nytt arbete men det var oklart vad.) Franska var det ja... Jag har inte yttrat en fransk mening sen jag gick ut högstadiet men för all del, tout pour vous mes amis! Det blev till att riva åt sig ett rutigt papper och ett lexikon och trolla ihop ett korsord i all hast, när eleverna löst det körde vi "hänga gubbe". Inte världens mest studieeffektiva lektion kanske men förhoppningsvis var det nån som lärde sig mer än på en håltimme i alla fall.

Mattelektionen var en prövning... Sista timmen är inte trötta tonåringars mest briljanta stund. Vi var faktiskt två lärare ett tag, de är det i den klassen ibland, men vad hjälpte det? När de räknat färdigt ett kapitel i matteboken ska ett diagnostiskt prov göras och detta rättas av läraren som sedan kan se på vilka sidor eleven skall fortsätta, om något behöver repeteras etc. Tyvärr var det en handfull elever som räknat färdigt just diagnosen under sin väntan på rättning hann de med allt ifrån att skjuta sudd, kasta pennor, välta stolar och öppna fönster... När lektionen väl närmade sig sitt slut fick diktatorsfasonerna fritt spelrum och jag såg till att varenda en stod vid sin bänk med stolen uppställd innan någon fick gå. Det var nog den lektionens största bragd...

Dagen blev med andra ord varken lugn eller helt friktionsfri men den gick rätt fort. Jag skulle gärna kunna hoppa in och ta en lektion i vilket ämne som helst bara jag fick göra min egen grej och hade en dag eller två att förbereda mig på... En halvtimme, som nu blev fallet, var i kortaste laget men det gick det med.

Nu ska jag försöka ta tag i mina egna studier! Jag fick ytterligare en uppgift färdig igår men får allt skruva upp tempot lite om jag ska slippa skämmas till veckan...

Så sant som det är sagt...

Januarikalasen

Idag inleds januaris stora kalasperiod.

Idag är det mormor som fyller år, på tisdag är det Sara och på onsdag veckan därpå är det Marcus. vi är ganska bra på det där med kalas i vår släkt. Riktiga tårtkalas ska det vara, trångt och glatt kring borden. I februari är det lite lugnare men i mars drar släktkalasandet igång igen med pappa, moster, faster, farbror o.s.v.

Pappa har jobbat nattskift så vi åker och firar henne när han har vaknat, innan dess hoppas jag att jag hinner pricka av något på plugg-listan. Att plugga i klänning känns i alla fall lite festligare...

Sometimes...

Ibland, som nu, skulle jag ge orimligt mycket för en natt på dansgolvet.

En natt som en av de där, med rätt musik, rätt sällskap, rätt humör... Få saker får en att må så sjukt bra.

Jag lyckas aldrig få till det nuförtiden, minns inte när jag var ut sist... Bästa sällskapet finns i Ö-vik men när jag är där har jag nästan aldrig tid. Visst är pubkvällarna i Umeå guld värda men nåt dansande blir det ju inte. Visst skulle jag kunna hitta nån att släpa med ut i Stockholm också men det skulle inte bli rätt. Det är tre gyllene alternativ som finns som danssällskap, samtliga i Ö-vik. När jag kommer upp i mars, då...

Dagens Nödlösning

Inspirationen tog slut. Jag orkade inte konstruera ett nytt korsord till 8:orna så de fick göra pärldjur. Det är egentligen nåt man sysselsätter tioåringar med men de älskade det och gjorde sköldpaddor hela bunten (förutom en kille som inte var på humör, han satte sig med korsordet istället) så barnasinnet finns tydligen kvar...

Nu när gästspelet i syslöjdssalen är över ska det pluggas för hela slanten och jag har faktiskt fått pricka av åtminstone en punkt på listan idag.

Dum, dummare?

Har man överbokat ett plan så sitter man väl inte och grubblar på hur man ska få ombord ännu flera? Jo. Tydligen...

Allt ifrån harmonikårsrep till filmkväll och gitarrkväll stryks härmed från min mentala karta. Jag vill gärna hitta på ursäkter till mig själv för att komma undan allt som måste göras men nej... Att "ta sig tid" man alls inte har till något man inte kan njuta av är bara dumheter. Halka efter ännu mer är det sista jag vill och det vore allt annat än en bra start på året. Nog nu.

Att göra...

Alla som gått på gymnasiet minns nog hur det var under "provveckorna" innan loven, då det var prov i alla ämnen och allt plötsligt skulle bli färdigt på en och samma gång. Samma fenomen förekommer i högskolevärlden och den som är dum nog att läsa mer än en kurs i taget får vackert skylla sig själv.

Nu har jag slängt in en att-göra-lista i sidomenyn här och hoppas att den ska antingen skrämma eller peppa mig till att beta av allt jag har att göra. Jobb och VFU-dagar finns inte med, för det är inga "uppgifter", men de ska ju avklaras de med. Ett snabbt överslag säger mig att det är ca 35 sidor text som ska produceras, och då är inte gruppuppgifterna inräknade. (Och inte kompositionen eller filmuppgiften.) Hur det ska gå till återstår att se, men jag ska inte klaga. Allt är självvalt, även om det går att diskutera huruvida det där valet var särskilt klokt eller inte...

Kors i taket!

Vad gör man med ett gäng ungar på en syslöjdslektion när de ska börja med nya arbeten nästa vecka och alltså inte har något vettigt att ta sig för? Löser korsord så klart!

Repetition av teoretiska kunskaper sitter sällan fel och det finns många ord som inte riktigt rotat sig i en fjärdeklassares vokabulär. Pressarfot, stoppnål och fingerborg t.ex. Själv vill jag minnas att man la namnen på allehanda nya föremål på minnet väldigt omgående men så är tydligen inte fallet med dagens unga. Att stickor hette bara stickor och inte stick-nålar eller stick-pinnar eller nåt helt annat var nog så svårt att minnas, för att inte tala om sprättkniv...


Någon som har tips på bra korsordsprogram att komma med? Jag hade ett en gång men har glömt vad det hette...

Att tappa tråden...

Det bör man undvika som syslöjdsfröken, vilket jag ska vara både idag och imorgon.

Blandad kompott vad gäller årskurser, från 4:an till 8:an, men det löser sig nog. Jag ska försöka roa dem med mer teoretiska delar av ämnet eftersom de ska påbörja nya arbeten allesammans och det är jag inte rätt person att ta hand om... (Anundsjösöm, nån som minns?) Det ska bli roligt men spännande, har noll koll på vad som väntar men det löser sig nog. Håll tummarna gott folk!

Från A till Y

För två timmar sen klev jag av Y-bussen. Tillbaka i storskogen alltså...

Imorgon och på fredag ska jag vikariera som syslöjdsfröken, två halvdagar. Intressant att se hur det blir... Nästa dag ska jag VFU:a med A-M hela veckan förutom fredag, då är det etik-tenta... (Ve och fasa!) Lite kalas ska det också hinnas med. På söndag fyller mormor år och på tisdag är det min kusins tur. Veckan därpå fyller min käre lillebror 19 på onsdagen men då är jag i Umeå måndag till torsdag så det firas nog på fredagen, för min del i alla fall...

Bussresan var faktiskt riktigt dräglig. Fick ha ett dubbelsäte för mig själv hela vägen och hade såväl dator som iPod att roa mig med och vid Gnarp hade de den goda smaken att visa en film som slutade strax efter Härnösand. Att sitta och glo ut genom ett bussfönster kan vara ganska trivsamt ibland. Laleh, Linda Lampenius, Britney Spears, Rigmor Gustafsson, Alison Krauss, M.I.A. och Kent stod för ackompanjemanget. Not to bad.

Thelma & Louise

Överskattat. Överkurs i överskattat.

Kanske är jag på fel humör, och inte har jag tittat noga heller, men om det jag sett hittills säger jag bara...näe! Det känns bara omoget, ihåligt, pinsamt, tröttsamt och fel. Lite som om någon velat spotta ur sig ett budskap av nåt slag men inte hunnit tänka igenom förpackningen riktigt.

Det betyg den ändå får är till största delen satt för att inte såra någon som av okänd anledning älskar den allt för hårt...

Deltidsbetyg: ♥ ♥ av 5 möjliga.

N.E.R.D.

Jag som aldrig någonsin har varit en scarf-och-halsduksmänniska har blivit världens nörd.

Det började för ett år sen när jag fick en vit halsduk i julklapp av Martin. Det var den första riktiga favoriten, sen har det bara byggts på... Visst smygstartade det redan i London när jag handlade halsdukar med mamma men det var inte då användandet tog fart, det var först i och med julhalsduken -08 och nu har jag en hel korg full i garderoben som Martin börjat titta lite snett på... Jag förstår honom, men det hjälps inte.

Det är inte första gången, och förmodligen inte sista, som jag snöar in på något. Det går lite i vågor och föremålen för "besattheten" varierar. Väskor, läppglans, underkläder, skor, orkidéer... Plötsligt finns det överallt. Det är väldigt märkligt men de förökar sig liksom, dominerar butikerna, de röda lapparna sticker i ögonen och det är alltid just det jag är ute efter... Bra på sätt och vis, för allt som oftast kommer jag ju billigt undan, men ändå både märkligt och onödigt. Det blir aldrig några sjukliga överdrifter men gränsen för det försvarbara är ju alltid diskutabel... Just där och då.

Livet på en pinne?

En fågel satt fången i en gyllene bur
i ett vitt slott vid ett djupblått hav.
Smäktande rosor lovade vällust och lycka.
Och fågeln sjöng om en liten by högt uppe i bergen,
där solen är konung och tystnaden drottning
och där karga små blommor i lysande färger
vittna om livet, som trotsar och består.

-Edith Södergran-

Surprise, surprise...

Dagarna som kommit och gått sen sist har varit som ett destillat av livet. Innerlig glädje, gemenskap, hjärtlighet och värme. Stillsam lycka och eviga ögonblick. Tvära kast och oväntade djupdykningar hör dessvärre också till, precis som de äckliga körsbärspralinerna i chokladaskarna.

Ett nytt år har hur som helst anlänt.

Visst har det sitt symbolvärde men jag har inte så stora tankar kring det där. Just nu vill jag att tiden ska stanna, sen att veckorna ska ta ett skutt. Januari är en tuff månad i år, men nu är det är väl bara att köra på...