måndag 5 januari 2009

Thelma & Louise

Överskattat. Överkurs i överskattat.

Kanske är jag på fel humör, och inte har jag tittat noga heller, men om det jag sett hittills säger jag bara...näe! Det känns bara omoget, ihåligt, pinsamt, tröttsamt och fel. Lite som om någon velat spotta ur sig ett budskap av nåt slag men inte hunnit tänka igenom förpackningen riktigt.

Det betyg den ändå får är till största delen satt för att inte såra någon som av okänd anledning älskar den allt för hårt...

Deltidsbetyg: ♥ ♥ av 5 möjliga.

7 kommentarer:

Lillstrumpa sa...

VA? Hur? Vad? Vad i-? Den är ju underbar! En av mina favoritfilmer. Kan se den om och om igen (och har gjort det också). Blir aldrig dålig. Toppenbra manus, suveräna skådespelare (alla), snyggt filmat, allt är bra! I will never forgive you for this!

Anonym sa...

Jag håller med, den är underbar. På nåt vis. Eller så är det bara för att det just är en av de filmer man har sett sååå många gånger. O jag förknippar den med när vi ofta satt hemma hos b o såg film. Bla denna men även Coctail mfl.... O så kanske liiite för huvudrollsinnehavaren.. ;) *hum*

Prralin sa...

Kanske inte världens djupaste budskap eller "finaste" film - men se den en gång till när du är på bättre humör och vill ha en skön feel-good-film!

Anonym sa...

Njae. Särskilt mycket feel-good blev det ju inte med det slutet heller... Och att i ena stunden gå hemma i världens toffel-och-slit-vardag utan att reflektera över det, i nästa stund skjuta en människa och bara sticka, få ångest över det, tillåta sig att bli uppraggad, sen bestulen (vilket man får mer ångest över) och sen råna en butik utan att rycka på axlarna... Nej. Det hade bara krävts ett liiite annat upplägg så hade det blivit en mitt-liv-är-miserabelt-och-jag-vill-inte-leva-längre-men-innan-jag-dör-ska-jag-göra-allt-film. Not my piece of cake. Feel-good-filmer ska sluta lyckligt! Huvudpersonerna får inte bete sig så orationellt och filmen ska förmedla något positivt, vilket jag aldrig hittade. Men, men... Jag lär nog se den igen nån gång, mer eller mindre frivilligt.

Lillstrumpa sa...

Ja, det kommer du definitivt att göra! I will make you! Jag skulle aldrig säga till någon att det var en feel-good-film (allt är mys-pysigt och slutar lyckligt), utan det är en tvättäkta roadmovie som råkar ha kvinnor i huvudrollerna (vilket är sanslöst ovanligt). Roadmovies är råa och fyllda med dumma val och värre konsekvenser. Susan Sarandon sparkar dessutom rumpa i den rollen.

Gullapan sa...

Det här var intressant! Jag tycker att det är en mkt tankvärd och bra film på alla sätt. Kvinnor som tar för sig, står upp för sin sak, vågar gå emot strömmen. Nej, jag skulle säga att den är ett FÖREDÖME för alla qvinns..!! Go o gla, kexchokla´!

Anonym sa...

Jag tycker att det blir lite som feminism av det slag som få vill stå för, att "alla ska få göra samma sak bara för att". Det jag hade hört om den i förväg var att det var lite girlpower-feel-good-aktigt. Det är främst det jag sågar. De är inte föredömen för någon, oavsett om de är kvinnor eller män. Visst försökte de väl kanske med något bra, från början, men det sket sig ju och sen bidrog de själva till att det blev än värre. No luck at all in the end, bara en hög offer och olyckliga öden. Starka kvinns finns det bättre exempel på...