Jag som aldrig någonsin har varit en scarf-och-halsduksmänniska har blivit världens nörd. Det började för ett år sen när jag fick en vit halsduk i julklapp av Martin. Det var den första riktiga favoriten, sen har det bara byggts på... Visst smygstartade det redan i London när jag handlade halsdukar med mamma men det var inte då användandet tog fart, det var först i och med julhalsduken -08 och nu har jag en hel korg full i garderoben som Martin börjat titta lite snett på... Jag förstår honom, men det hjälps inte.
Det är inte första gången, och förmodligen inte sista, som jag snöar in på något. Det går lite i vågor och föremålen för "besattheten" varierar. Väskor, läppglans, underkläder, skor, orkidéer... Plötsligt finns det överallt. Det är väldigt märkligt men de förökar sig liksom, dominerar butikerna, de röda lapparna sticker i ögonen och det är alltid just det jag är ute efter... Bra på sätt och vis, för allt som oftast kommer jag ju billigt undan, men ändå både märkligt och onödigt. Det blir aldrig några sjukliga överdrifter men gränsen för det försvarbara är ju alltid diskutabel... Just där och då.
3 kommentarer:
Lögnare! Du hade massvis av halsdukar/scarves när vi bodde i Umeå också! Hatthyllan svämmade över och jag minns så väl när du köpte en till mig för jag tänkte "När fasen använder man egentligen såna här?"
Det var aldrig mer/fler än normalt och det var inget jag använde. Nu är de använda och införskaffas (efterspanas) mer aktivt, that's what makes the nörd!
Ja, om ens personliga motto är "Man kan aldrig få för mycket av ...", då är man en nörd!
Skicka en kommentar