Jag och Mitzi i min säng. Den katten var makalöst medgörlig med mig när jag var liten och jag kan inte alltid ha varit lätt att stå ut med för en katt... Jag minns att jag bäddade ner henne i dockvagnen (dockor var inte särskilt lockande) och stack in täcket under madrassen runt om kattstackaren när stoppade om henne, för att hon inte skulle kunna springa därifrån hur lätt som helst.
Så inreder du köket personligt och billigt
2 år sedan
2 kommentarer:
Du var MYCKET snällare med Mitzi än brodern och jag var med vår vovve. Jag brukade träna mig på att stå genom att dra mig upp hållande i hennes päls samt petade henne i ögonen när jag visade att jag kunde anatomi (ÖGA!). Hon bet aldrig, morrade aldrig. Djur vet att barn inte förstår bättre.
En gång, och det skäms jag verkligen för, så släppte jag ner henne i regnvattentunnan. Det var när vi nyss flyttat till Utås. Jag hade själv klivit i tunnan med stövlar och galonbyxor och tyckte att det kändes så häftigt att kliva runt. Av någon anledning kom jag då på tanken att testa om hon kunde simma. Var hon bara i tunnan kunde jag ju lyfta upp henne om det gick dåligt. Simma kunde hon, och jag tyckte väl att det såg lustigt ut i tre sekunder sen var pappa där och skällde ut mig big time...
Skicka en kommentar