måndag 15 december 2008

Jakten på julefrid, del 4

Jag har suttit och försökt sammanställa mina köpta och tänkta julklappar och hör och häpna men jag har faktiskt hållit mig till mitt rättesnöre för året såhär långt:

Djurvänligt - miljövänligt - människovänligt.

Inte allt på en gång men nåt av kriterierna/alternativen måste varje klapp ändå uppfylla/anspela på för att bli godkänd, direkt eller indirekt. Det begränsar ju svängrummet en aning och att uppfylla till direkta önskningar blir det lite si och så med, men jag tröstar mig med att det nog finns andra som tar hänsyn till de specifika önskemål jag uteslutit.

Jag är allt annat än klimat- och miljövänlig i min vardag, det fina med att släpa iväg returtidningar och välja kravodlat väger mitt relativt flitiga flygresande upp flera gånger om men jag tröstar mig med att jag åtminstone gör nånting. Skam vore det ju annars...

Är man uppvuxen i min familj/släkt så kommer det mer eller mindre intrevenöst, även om jag varit dålig på att ta det tillvara. Pappa mer eller mindre förbjöd Smarties i huset när vi var små ("Nonstop innerhåller inte lika konstiga färgämnen! Vet du vad den här färgen kommer ifrån? Döda löss och kemikalier!*"). Farfar odlade biodynamiskt innan uttrycket ens uppfunnits och vägrade dåtidens mirakel konstgödslet och talade om sockret som "den vita döden". (Hallå GI!) En förfader ännu längre tillbaks grundade den lokala Djurskyddsföreningen och startade en liten fond vars avkastning belönade barn som inte metat med mask under året... Fonden är sedan länge utdöd men ändå. Bara tanken. Initiativet. Tänk om man kunde ta efter? Förfallet har i mitt fall gått ganska långt och jag är nog relativt kemikalieförgiftad och allmänt fördärvad vid det här laget och dessutom så Svensson-bekväm att det är löjligt men jag har faktiskt en tanke om att eventuella nyårslöften ska knyta an till julklappskriterierna... Någon som är med? Förslag på tydligare definitioner?


*Se vidare bland kommentarerna.

3 kommentarer:

Lillstrumpa sa...

Jag tycker icke-maskfonden är så rar! Min familj är inte lika uttalat djurvänliga, men var ju alla bönder helt igenom också (morfar var ju faktiskt slaktare, det var hans yrke att ta ihjäl dem), och de har alltid tagits väl om hand, inget lidande. Och du, hälsa pappa din att karmosin (lus-färgen) är en av de bästa färger man kan använda, hellre djurfärgat än kemikalier, tycker jag. Hur bestämmer man om något är människovänligt?

Anonym sa...

Jodå, jag vet att just den färgen inte är den värsta men han förstod väl att det argumentet gick hem hos en femåring;) Det var främst det illgröna och knallblå han var emot, och om jag inte har fel så har de bytt färgämnen nu, även om de är lika lysande... Människovänligt definieras som Fair Trade, body shops Community Trade etc. eller helt enkelt som något som är bra för människan som får det, rent hälsomässigt. (Typ ett gymkort, en bok med nyttiga recept o.s.v.) Lite mer "ren" hudvård kvalar in, typ body shop och lush, men inte vilken pyssla-om-och-må-bra produkt som helst.

Lillstrumpa sa...

Så bra då. Jag har allmänt börjat köpa nästan uteslutande "människo- och naturvänliga" produkter (djurvänliga as applicable), särskilt vad gäller hudvård. Jag har blivit så känslig i huden att jag inte vill ha annat, tyvärr är det ju sällan "plånboksvänligt"...