Mitt hjärta är mitt, mitt hjärta blir ditt, och aldrig du lämnar det åter...Det skulle kunna vara första raderna i donationsvisan. Vacker, javisst, men inte min melodi.
Svenskar är tydligen väldigt villiga att donera organ och vävnader efter sin död men jag tillhör inte den skaran. Jag tänker skaffa ett donationskort och kryssa i nej-rutan. Helst skulle jag vilja säga nej till eventuell obduktion också, när jag är död så är jag död och det får mina närmaste såväl som vetenskapen nöja sig med.
Tanken är väldigt fin och jag stödjer donationerna som fenomen. Min mormor har donerat en njure till sin bror och det liv han nu lever är så oerhört mycket bättre än det liv han hade som sjuk, kanske skulle jag kunna göra samma sak eftersom man klarar sig utan den men rör mig inte när jag är död.
Jag vill ge mina medmänniskor ett friskt och lyckligt liv men jag kan inte tänka mig att ge dem en del av min kropp på det viset. Möjligen om man kunde skriva in en liten paragraf som gör ett undantag för närmaste familjen, visst skulle min mamma eller min dotter kunna få mitt hjärta om det ger dem ett liv, men inte annars... Hellre skänker jag då pengar till forskning så att sjukdomarna kan undvikas eller åtgärdas.
Jag är hellre hjärtlös som död än som levande men det känns av någon anledning viktigt att få förbli oförstörd och ta hela sin kropp med sig i graven. Mitt hjärta är mitt, jag kan inte komma ifrån att tanken plocka ut delar av mig och placera dem i en annan människa känns allt annat än tilltalande. Det befinner sig bortom allt intellektuellt resonerande, för jag skulle nog kunna tänka mig att ta emot ett organ om det visade sig nödvändigt, men så är det bara. Mitt hjärta är mitt.
2 kommentarer:
PRECIS så känner jag också. Jag kan inte tänka mig att acceptera att någon öppnar upp mig och tar bitar av mig för att stoppa i någon annan. Som sagt, det är en fantastiskt vacker tanke, och visst, om det var en njure eller en bit av levern medan jag vore i livet, då skulle jag inte tänka två gånger, men när jag är död? Icket! Jag har fyllt i NEJ på mitt donationskort (det fanns på Apoteket/Vårdcentralen). Jag vill inte heller ha en eventuell obduktion, och har faktiskt skrivit ett helt icke-lagligt gällande "testamente" där jag skrivit att jag vill att de undviker det om det är möjligt. It's my body and I do want I want to!
Så oerhört egoistiskt. Varför skulle inte du kunna ge liv åt någon annan när du själv mist ditt? Kan inte se någon anledning annat än religiösa och det är ingen andledning.
Skicka en kommentar