Ibland känns det faktiskt så. Typ nu... När jag kom hem sen jag varit och handlat hade Martin redan hunnit hem och han mötte mig i dörren med världens största bukett (110 cm lång, var tvungen att mäta) med vita liljor, en puss, en lång kram och en massa snälla ord. Inte skulle jag behöva laga mat heller, det blev hämtmiddag. Lyxigt värre!
Bautabuketten bosatte sig i vardagsrumsfönstret och vi bosatte oss i soffan, åt middag och slöade framför en blandning av politiska dokumentärer och lättsam fredagsunderhållning. När intresset sjönk, för hans del, för det indiska samhällets märkliga struktur smög han ut i köket och kom tillbaka med världens godaste björnbärssmoothies...
Vad mer kan man begära?
Att få det bemötandet när man kommer hem och är less efter allt tentaskrivande, aptrött och på allmänt PMS:igt humör... Mer rätt kan det inte bli.
2 kommentarer:
You won the lottery, darling. Rättmätigt, dessutom, för du är ju ÄNNU snällare och gulligare än grabben.
Åh, så kul! Det riktigt värmer bara jag tänker på det! Och då var det ju inte jag som fick buketten ;-) Men hoppas det kändes bra med tentan, jag blev enormt lättad att det inte var så knepiga frågor... Hoppas du har en mysig helg, kram!
Skicka en kommentar