Det är ju ett sånt fenomen, utan gråzoner och axelryckningar, men jag är faktiskt sådär obrydd-och-ointresserad-men-håller-ändå-koll... Skulle jag missa en deltävling rör det mig inte ryggen, jag har missat både finalen och Eurovision Song Contest ibland men om inget kommer ivägen så låter jag TV:n stå på.
Ur tävlingssynpunkt vet jag inte vad jag tycker om upplägget riktigt men som företeelse och fenomen besitter det ju en viss allmännbildningfaktor, i vart fall för musiklärare...
Jag minns första gången de skulle köra med deltävlingar. Ingen trodde på det. Det skulle bara vara en massa skitbidrag, folk skulle tröttna o.s.v... Men icke. Dundersuccé var ordet! Jag var en av dem som tvekade och jag måste säga att jag fortfarande förvånas och fascineras av intresset. Att så många tittar, och ringer in?!
Själv är jag av åsikten att schlagers har ett bäst-före-datum som går ut långt tidigare än en genomsnittlig konserv. När det gäller schlagers på dansgolv, gym och karaokebarer har det passerat min gräns för länge sen... Det är som med godis. Gott, på en gång, man behöver inte vänja sig vid smaken. Men en hel påse till frukost, lunch och middag? Då blir det äckligt...
Schlager på lördagkvällar, det räcker!
3 kommentarer:
Hehe. I think you know my opion on the subject matter. Det jag tycker är jobbigast är hur mycket media skriver upp det och hypar det. Som om det vore någonting världsomvälvande och nytt. I've got news for ya! It ain't .
Sv: Nu är jag också anmäld som donator!
kram på dig
Lillstrumpa: I know... Nyhetstorkans älsklingsobjekt no 1!
Little Peaché: Tummen upp!
Skicka en kommentar