Skrytsam? Stolt!

Jag fick precis ett mail med kommenterer på en inlämningsuppgift jag skickade in förra veckan. (Jag har hoppat på en kurs i interkulturell pedagogik nu också.) Maken till beröm har sällan skådats, och det var precis vad jag behövde! Jag är så stolt så det finns inte., särskilt när orden kommer från en lärare som jag håller ganska högt. Jag vill inte skryta eller så men jag bara måste, alla som håller på Jantelagen kan blunda...

Hej Maria!

Vilken text du har skrivit! Jag är sällan mållös, men nu var det bra nära :-).

Dina sammanfattningar är något utöver det vanliga - du lyckas med konststycket att ge dem ett klart personligt drag samtidigt som du inte på något vis "kliver utanför" vad som rimligen kan betraktas som en sammanfattning även om de delvis drar i riktning mot vad som kunde vara en tolkning. Själv blev jag alldeles fångad av dem och hade jag inte redan läst Bauman skulle jag antagligen velat göra det nu. Hur som helst bör de ha varit givande även för de andra i gruppen - du tar fram huvudfrågorna i respektive avsnitt på ett utmärkt sätt och man får en bra bild av vad Bauman kan tänkas vilja ha sagt.

Din avslutande diskussion, som sammanfattningarna förstås då gör en nyfiken på, är också mycket bra. Associationen till Tage Danielssons sannolikhetsmonolog är mitt i prick, för att nu uttrycka mig lite "oakademiskt", och överlag lyckas du även här med att både ta in personliga tolkningar och reflektioner och att samtidigt besvara det som efterfrågades i uppgiften. Jag blir nyfiken på resonemanget i näst sista stycket, det som handlar om utbildning. Här hade jag gärna läst ett stycke till eller två för att få dina tankar en aning mer konkretiserade (men det är en personlig reflektion bara för att jag blev nyfiken, inte en anvisning om hur något borde sett ut!).

Vill gärna ge dig en extra komplimang för ditt språk. Det är sällan jag ser så nyansrika och välformulerade texter i uppgifter av det här slaget. Jag ser fram emot att läsa mer av vad du skriver framöver!

Hälsningar V