Min pappa är ingen negerkung, även om hans hår är ganska svart, och min mamma är ingen ängel, även om hon är väldigt snäll och jag är varken Pippi Långstrump eller Madicken men jag kan faktiskt göra som jag vill ändå. Så länge jag tar konsekvenserna...Just nu har jag god lust att bara skita blankt i teologimomentet, det känns så jobbigt och tråkigt så jag bara vill kräkas över det, men då vet jag att jag kommer få läsa in det senare eller tugga mig igenom något annat istället och det känns inte heller så lockande. Eller jo, det gör det. Jag har hittat en hel drös 7,5 poängare på A-nivå som verkar långt mer intressanta men samtidigt vore det fusk. Då vore jag bara en liten lort. Eller? Är man kanske en liten lort när man inte vågar säga ifrån eller bara strunta i sånt som känns helt fel? Inte lätt att veta vilket.
Jag ska fundera på saken över helgen, sen ska jag bestämma mig och då blir det som det blir.
Om jag inte hoppar av (läs: skiter i) det här momentet så ska jag göra det som krävs, men inte en smula mer. Allt jag vill ha är ett betyg, så krasst är det faktiskt. I värsta fall får jag dras med omtenta och kompletteringar ända till sommaren men det får jag väl bjuda på då! Usch vad jag velar...
Jag skulle gärna vara lärare i religion, tror jag. Lite Åke-möter-Yoda sådär... På rätt sätt. Provokativt men pedagogiskt. Det är bara det att det här med att själv studera religion inte alls verkar ligga för mig, inte för fem öre... Hälften har känts rätt, hälften hade jag lätt bytt ut mot något mer matnyttigt. Tyvärr. I det här läget kostar det dessutom en del, psykiskt sett, och det känns verkligen inte som om det är värt det. Ska jag, så är det "bara för att", för att få poängen och för att få kursen intakt. Det känns helt fel men samtidigt har jag egentligen inte något att skämmas för. Blir jag godkänd så är jag ju godkänd, eller hur? Oavsett ambitionsnivå.
Där tror jag att pilutta-grejen kommer in... För att jag kan ta mig rätten att skita i all form av överhypade ambitioner och bara göra det som är nödvändigt. Det är faktiskt alldeles tillräckligt, pilutta dig!
2 kommentarer:
Ja, jag tror att det är din ambitionsnivå som är det stora problemet. Jag tycker att det är jättebra när man förväntar sig mycket av sig själv (jag är ju precis likadan i det fallet) men det kommer fall när man måste säga "Okej, nu får jag lugna mig. Det här är för mycket. Jag måste sänka ribban ett litet snäpp." Exakt vad det betyder är ju bara du som kan bestämma. Men jag tror att det kan vara värt att uthärda det här dryga momentet. Det brukar vara värt det. Och Åke-möter-Yoda låter som en PERFEKT religionslärare. Du borde skicka ett kort till Åke och berätta att det är det du strävar efter, då skulle han nog bli rörd. =)
jag tror det skulle vara jätteroligt att vara lärare i religion. OCH jag tror att du skulle vara KUNG som religionslärare!:)
Skicka en kommentar