Jesus - Religionsvetenskapens huvudrollsinnehavare?

Religionskursen jag läser är bra. Böckerna är orimligt svåra att få tag i, visst, men de är allt som oftast både relevanta och välskrivna. Det jag saknar är bredd.

Två av de åtta momenten är direkta kristendomsmoment men såväl etikmomentet som det kommande momentet "Systematisk teologi" är direkt kristendomsorienterade.

Det vi får är på intet sätt dåligt eller irrelevant men det känns lite enkelspårigt. Jag hade gärna sett att andra religioner fått större utrymme. Visst lever vi med ett västerländskt samhälle och visst är det kristendomen som präglat oss, men är det inte av detta skäl rimligt att det "främmande" får än större utrymme då eftersom vi inte är bekanta med det? Religionsvetenskapen är ju så ofantligt bred...

New Age och andra nyreligiösa rörelser kunde gärna fått ett eget moment för min del. Samisk religion hade jag gärna läst om, liksom asatro och naturreligioner.

Islam och judendom fick dela på ett moment, hinduism och buddhism likaså. Två moment för dessa fyra religioner, lika mycket som kristendomen upptar på egen hand.

Med tanke på den heta potatis islam har blivit och med hänsyn till hur många muslimer vi faktiskt har i vårt svenska samhälle borde särskilt denna religion tagits i större beaktande. Österländska religioner i allmänhet har ju influerat även våra tankar, många sekulära kristna har bakat in allehanda kryddor hämtade från dessa områden i sin tro. Mer om detta tack!

Nu kommer jag förvisso läsa in de här områdena på annat håll, förr eller senare, då det finns gott om småkurser i ämnet men det känns ändå tråkigt att kristendomen fortfarande är så dominant.

Min uppfattning är att det ser annorlunda ut ute i skolorna, så varför inte på högre nivå? Visst ska vi vara förtrogna med vår historia och vårt religiösa kulturarv, men omvärlden förtjänar också uppmärksamhet. Omvärlden och verkligheten. Kristendomen och Jesus som frälsare är det inte många som tror på idag.

Mellan 2 november 2003 och 1 november 2008 gick 312 023 personer ur Svenska Kyrkan.

Vissa konverterade, övergick till frikyrkosamfund etc. men de flesta gick bara ur. Den statistiken talar för sig själv. Få människor har en tro som hör hemma i ett samfund. I en undersökning (gjord 1992) som Ulf Sjödin rapporterar om i sin bok "Flygande tefat, spöken och sanndrömmar" svarar ungdomar på frågan om de tror på en högre makt.

14 procent svarar att de tror på en personlig Gud.
34 procent svarar att de tror på någon slags ande eller livskraft.
33 procent svarar att de inte vet vad de ska tro.
20 procent svarar att de inte tror att det finns något slags ande, Gud eller livskraft.

Nu har undersökningen några år på nacken men jag tror inte att det skett några allt för drastiska svängningar, inte till fördel för någon personlig Gud i alla fall.

Personligen är jag intresserad av allt. Kristendomens utveckling är alls inte ointressant, men jag sörjer det bristande utrymme som andra trosinriktningar får.

Det enda som ger kristendomen ett mervärde är dess dominans i världen och vårt samhälle och vårt intresse av att förstå vår egen historia, kultur och värdegrund. Det är det enda. Må så vara att somliga läser kursen som ett första steg på sin utbildning till präst men minst lika många läser för att bli lärare i religion och jag tycker inte att någon av kategorierna får tillräckligt av "det andra". Precis som läkare borde förkovra sig i den alternativmedicin de inte tror på borde präster vara väl belästa inom andra religioner än sin egen. Vad lärare behöver anser jag självklart, och statistiken ovan talar sitt tydliga språk även den. Bara 14% i undersökningen trodde på något som kan liknas vid den kristna Guden, och då är inte ens Jesus inblandad... Elevernas tro, deras tankar, frågor och funderingar ska kunna bemötas av en lärare som på ett kompetent sätt kan bolla tillbaka och lotsa vidare och till det räcker inte den kurs jag går ända fram. Inte på egen hand. Tyvärr...