I alla fall när det handlar om att göra något man tycker om men som man en gång var bättre på...Jag hade bäst ton i slutet av högstadiet och början av gymnasiet och fingrarna skötte sig bäst i mitten av gymnasiet nån gång. Idag har jag blivit bättre på annat men varken ton eller teknik är vad det en gång varit. Jag var aldrig märkvärdigt bra, särskilt inte med tanke på hur länge jag spelat, och jag övade sällan men jag var hyfsad.
Nu är jag ytterst medelmåttig, rent allmänt. Med tanke på vilken form jag borde vara i är jag rent dålig. På riktigt. Men, men... Jag är inte i närheten av mitt bottenrekord i alla fall. Just nu försöker jag få till en allmän vardagsrutin så jag får tillbaka lite ambis, eller embouchure som det så fint heter. Hoppas det blir mer glädje och mindre vemod så småningom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar