Grey Coffee

Gillar man det inte som det är så gillar man det inte och då ska man låta bli, när det handlar om onyttiga grejer. Det har varit min filosofi, utan undantag. Gillar man inte sprit ska man inte försöka dölja smaken med slibbigt groggvirke, gillar man inte kaffe ska man inte hälla i socker och mjölk o.s.v...

Nu ska jag dock bekänna att jag blivit en grå kaffe-fjant. Helt i strid med mina principer har jag fallit för såväl latte som cappuccino. (What's the f-ckin' difference? Really? Latten är aningens blaskigare och har mindre skum. Och?) Det började under Umeå-eran, när jag bodde där, och sen har det fortsatt... Jag känner aldrig att åh-jag-vill-ha men jag erkänner att det är gott.

Men ändå... Det är ju inte kaffe. Det är närmast vuxen-o'boy.

När någon frågar så nej, jag dricker inte kaffe. För kaffe dricker jag ju inte. Däremot så är det stor skillnad när det gäller alkohol, då är allt alkoholhaltigt alkohol. Rakt av. Men allt kaffehaltigt är inte kaffe. Kanske inte helt logiskt, men så är det.

En princip jag aldrig kommer tumma på är dock den att man aldrig ska lära sig tycka om, eller försöka vänja sig vid, något som är dåligt för en.

Varför skulle jag vilja lära mig dricka dricka kaffe? Eller sprit? Eller börja röka? Varför ens försöka? Vore det supernyttigt och jättebra för mig skulle jag nog kunna stå ut med en del och hoppas det så småningom skulle bli om inte njutbart så i vart fall uthärdligt men nu är det ju inte så. I dagsläget snittar jag väl sisådär en till två koppar kaffe per år, när man hamnar någonstans där det redan är framdukat och det inte är så lätt att neka. Men aldrig mer svart, aldrig frivilligt... När jag måste så häller jag numera i hela gräddkannan.

För ett drygt halvår sen fick jag nämligen för mig att vad f-n, jag måste få i mig nåt för att piggna till!

Jag hade sovit sjukt lite och hade en lång dag med seminarier och pluggande framför mig och köpte en kopp kaffe i kafeterian. Svart. Ner gick det förvisso men jag mådde piss hela dagen! Mådde illa, fick ont i huvudet...usch och fy! Min kropp är inte så kinkig annars, jag är inte överkänslig mot nånting eller så, men kommer det gift i systemet så blir det uppenbarligen totalhaveri. Förmodligen skulle detsamma hända om jag drack, om så bara ett glas. Jag drack ett glas champagne på min egen student, och har väl kanske fått i mig tre glas totalt spritt över 4-5 tillfällen, men det är allt. Det smakar illa och ger mig ingenting positivt, så varför skulle jag? Rosa champagne är förvisso vackert, men i så fall skulle jag nöja mig med att titta på bubblorna och doppa jordgubbarna i det.

Vitt is the shit, möjligen grått. När det gäller kaffe...