Egentligen är det inte ointressant, inte ämnet i sig, men på något sätt blir det ändå det. Är det böckerna, lärarna eller är det jag? Jag vet inte.Får jag någon gång en akademisk examen så har jag antingen hittat den i ett flingpaket eller vunnit den på lotto.
Att ombedas att brodera ut sina tankegångar utan att egentligen få komma med särskilt många egna tankar, eftersom man ska vara vetenskaplig, är inte särskilt lockande.
Egna tankar godkäns ju bara så länge de är vetenskapligt innehållsdeklarerade produkter utan okända ingredienser.
Vetenskap är verkligen inte mitt område, uppenbarligen. Det jag skickar in kommer förmodligen anses så gott som totalt ovetenskapligt men det orkar jag faktiskt inte bry mig om. Vetenskaplighet i all ära men ibland känns det totalt irrelevant. Det är intressant när andra plockar fram det, att få ta del av det, men inte att förhålla sig vetenskapligt till det... Tyvärr.
Visst finns det nitiskt sakliga sidor av mig också, som sågar allt grundlöst svaderi, men på vissa fronter känns det det bara totalt ointressant och där har vetenskapliga och ovetenskapliga sanningar samma värde. Fråga mig inte varför, för jag kan inte ge annat än ovetenskapligt hypotetiska svar, men så är det.
Jag har en naturlig fallenhet för det ovetenskapliga helt enkelt.
3 kommentarer:
Raring, om du någonsin hittar en vetenskaplig examen i ett flingpaket, kan du berätta för mig vilket det var? Jag skulle till och med handla såna där äckel-söta amerikanska saker om jag fick en examen på köpet. Jag tycker också om att höra/läsa när andra hittar saker, men att göra sånt själv? Nej, tack. Jag är för lat.
Smartis! :-)
Tack kära ni:) Jag känner mig ändå helt tappad bakom den vetenskapliga vagnen. Vet inte om jag ska fortsätta försöka eller ge upp, det känns som om jag söker päron i ett potatisland emellanåt...
Skicka en kommentar